Idag skulle André få uppleva en spännande dag med filminspelning.
Ja vi har ju skrivit på ett papper om tystnadsplikt men det är ju redan känt i media att man spelar in en film som heter mig äger ingen och att Mikael Persbrandt har huvudrollen och att det är 70-tals miljö så vi har egentligen inget mer att säga för mer vet vi knappt själva. Därför vågar jag skriva om Andrés dag i filmbranschen ;)

Att André fick denna chansen berodde mest på hans långa hår som jag tjatat på honom om att klippa. Nu fick jag ett brett leende av honom då han fick en statistroll i en film med Persbrandt pga av håret.
- haha... Där ser du, jag ska ha långt hår!
Jag kan dock säga att han skrattade inte lika mycket då han blivit stylad med 70-tals kläder. (bild finns i slutet)

Efter ett par timmars väntan kom vi fram till inspelningsplatsen där André och de andra statisterna fick förklarat vad de skulle göra. De tränade flera gånger och det blev massa omtagningar innan regissören tyckte att nu var han nöjd.
Utanför avgränsningarna stod det folk och tittade på och André fick uppleva känslan av att här var det han som fick vara med där det hände. Han var en av dem som folk stod och tittade på.
Ja t.o.m självaste Persbrandt själv stod och tittade när de filmade André och de andra ungdomarna.
En scen på kanske 2 minuter där Andrés tid var några sekunder men ändå ett minne för resten av hans liv.

"Januari börjar året, februari kommer näst"......
Att alla månader har sin charm kan ju kanske diskuteras men var årstid har det iallafall. Det håller vi nog med om de flesta av oss.
Jag har dock fått för mig att hösten är den tid folk gillar minst.
Själv njuter jag bara, jag får mer energi än någonsin, jag är förvisso lika morgontrött och gillar inte mörka, regniga och kalla dagar. Nej det är kvällarna jag njuter av.
Det är som att vara på SPA, jag tänder massor av levande ljus, sätter mig under en filt i soffan och tar mig gärna en kopp Te. Ja jag kan t.o.m få för mig att läsa en bok.
När jag sitter där så tittar jag ibland ut genom fönstret, det är mörkt och trist ute men ändå vackert med allt ljus från grannarnas hus, det utstrålar värme och tillviss del kärlek och liv.
I husen bor andra familjer och de myser förmodligen på sitt sätt, man tänker sällan på att det finns andra hus runt om oss. Men i höstmörkret lyser de upp, de syns och får liv.
Många har liksom jag lite utebelysningar som hjälper till att sprida än mer myskänsla, de hjälper till att sprida mer stämning och tala om att här bor någon.

Ja man måste väl ändå hålla med om att hösten är tiden för mys.
Hösten är den perfekta årstiden för hemma SPA och lata kvällar.
För mig är hösten en tid då jag bara njuter, samtidigt som jag ändå längtar lite tillbaka till sommaren men även lite framåt mot julen.
Men nu är vi mitt emellan 2 hektiska årstider så låt oss bara återhämta oss från sommaren och semestern och ladda upp inför vintern och julen.
Tänd ljus, sprid värme, läs en bok, umgås med familjen och bara njut av att det faktiskt är tillåtet.

"Det är dags för fredagsmys
Från direktör till charmör
Snart är det fredagsmys
Från veckostress till glatt humör
Nu är det slut på veckan
Det är dags för fredagsmys"

Detta var en av verserna i låten som många av oss går och nynnar på varje Fredag på jobbet och jag undrar då, handen på hjärtat, hur många är egentligen sugna på det där fredagsmyset?

"Från veckostress till glatt humör"???? Jo jag gillar fredagar och jag vill ha Fredagsmys men varje gång undrar jag ändå stilla för mig själv: Varför?!

Hela dagen går jag och funderar på vad vi ska ha för gott denna Fredagen, något speciellt som vi inte brukar ha, jag vill slå till på stort och överraska denna fredagen. Ja så tänker jag varje fredag.

Vad händer då?

Jo jag är skit trött när jag kör hem från jobbet, vill bara hem och vila, absolut inte tänka på mat.

När jag hämtar André på fritids är det den första frågan han ställer:

-Vad ska vi ha till fredagsmys? Vi kan väl ha tacos?

Tacos...... jag är så trött på tacos.... André verkar aldrig tröttna och eftersom han bara är hemma varanan fredag så brukar han få sin vilja fram. Det är dessutom lättvindigt för mig för då slipper jag tänka.

När vi kommer hem så säger André till Roger att vi ska ha tacos ikväll varav Roger brukar titta lite menande och säga att det var ju ovanligt. Egentligen förstår jag hans tanke men pustar och säger:

-kom på något själv då.

Vilket resulterar i att det blir tacos.

Ja då var ju den biten avklarad och det är bara att ge sig iväg till affären och handla, vilket tydligen ALLA gör vid samma tid. Varför har folk inte planerat för?!

Aha, det finns fler som mig alltså, jag känner mig glad över det trots allt för jag trodde att alla andra var så där rediga precis som på reklamen, där de njuter av fredagsmys i lugn och ro.

ALLA verkar tydligen ha lika dålig fantasi som mig också för de står och knör tillsammans med mig vid tacohyllan.

När jag väl kommit ur affären så kommer jag hem och ja nästan alltid har jag glömt något, jag svär högt och tydligt och tittar på Roger: -NU får du gå och köpa det jag glömde säger jag surt, precis som om det vore hans fel.

Samtidigt ropar Andre och frågar när maten är klar..... han får det ständiga svaret: -sedan, snart.....

Jag undrar varför han svarar så när jag ber honom göra saker som att städa sitt rum tex

Nu först kan jag hoppa in i duschen och duscha snabbt för att sedan ställa mig i köket, hacka gurka, tomat, lök och ja allt som hör till tacos. Fräsa köttfärs och lägga allt i massa fina skålar för det är ju fredag.

Roger brukar erbjuda sig att hjälpa mig och det brukar oftast bli löken som jag överlåter åt honom.

När allt väl är klart så ska jag springa runt och tända massa värmeljus, ja iallafall om det är på hösten för det är mysigt. Ja iallafall när alla 30 är tända.

Nu är det snart dags för själva fredagsmyset, klockan har oftast redan hunnit bli 19:30 och jag är trött och hungrig, Andre och Roger är trötta och hungriga. Det enda som behövs göras nu är att plocka in alla grejer i vardagsrummet, det är ju fredag och fredagsmys passar bäst i vardagsrummet.

Vi sätter oss ned och..... fan... jag glömde drickan i köket.... älskling..... Roger pustar och hämtar snällt drickan.

Man vill ju titta på TV när man har fredagsmys i vardagsrummet så vi börjar sappa eller Roger börjar sappa, fram och tillbaka, tittar en stund, sappar vidare, tillbaka...... tills jag ber honom bestämma sig och när han gör det så är det självklart något skit som inte jag vill se. Jag får kontrollen och sappar genom alla kanaler för att sedan lämna tillbaka kontrollen till Roger samtidigt som jag surt talar om att det bara är skit på TV.n

Nu har vi ätit färdigt och självklart har man ätit så överdrivet mycket och fort att man är helt överfull och nästan spyfärdig. Jag tittar på vardagsrumsbordet och ser allt som ska plockas bort, packas in och ställas i diskmaskinen.

Pust...... jag som inte ens orkar resa mig, ingen av oss orkar. Det får stå en stund för plötsligt har man fastnat i det där dåliga på TV.n så det kan ju bli reklam först.

Men tillslut har vi iallafall lyckats få bort sakerna ur vardagrummet och tagit hand om det som ska in i kylen, disken får stå tills i morgon. Just då känns det som Lördag morgon är en mycket bättre tid att ta hand om den, annat tycker man på Lördagen sen.

När vi kommit tillbaka till den sköna soffan kommer vi båda på att vi är kaffesugna, vem orkar?

Det brukar bli lite olika vem som fixar kaffet och sen när kaffet är klart så får den som inte satte på det hämta det.

I detta läget sitter jag oftast lite halvt sovande i soffan och kaffet blir oftast odrucket och kallt för det dröjer inte länge tills jag har somnat helt. Sover sött tills, jag plötsligt skakas och puttas och hör Rogers röst: Sover du?!

Nä bara blundar lite brukar jag svara och sedan sova vidare tills jag återigen skakas och puttas och hör Rogers röst:

-Ska vi lägga oss?

Tillslut så har jag lyckats vakna, borsta tänderna och lägga mig i sängen och...... då är jag pigg, tittar upp i taket och undrar vad det blev av fredagsmyset?

Vi skulle ju ha så mysigt, jaja jag gör mig till lite extra nästa fredag, då ska det bli speciellt.

Idag, denna fredagen sover André hos sin kompis Eric och det blev Erics familj som fick äta tacos.

Själv gjorde jag mig faktiskt till lite extra och istället för vanliga tacos gjorde jag tacotårta vilket jag aldrig testat förrut och det var fantastiskt gott. Vi åt i köket och plockade bort direkt och nu sitter vi förvisso vid TV.n, Roger ser på nåt dåligt och jag sitter vid datorn, men jag är iallafall vaken, en stund till.

Vet inte vad jag fick den extra energin ifrån men man får passa på när den finns.

Det är ju Fredag och Fredagsmys.......

Vansinnigt god tacotårta

4 st hönökakor, bred mjukost på varje skiva. Jag tog ganska tjockt lager men en 300 grams räckte precis.
Tacoköttfärs, jag hade 0,7 kg och det var lagom om man nu vill ha 3 lager med köttfärs.
Ta en av hönökakorna och lägg på smörad plåt.
Lägg på köttfärs, lök, majs, paprika, tomatskivor (ja vad du vill ha) och klicka sedan på med creme fraiche.

(Ju mer desto smarrigare.)
Lägg över nästa hönökaka och gör likadant tills du har 3 lager med köttfärs emellan.
Den 4:e skivan ska endast ha mjukost där man trycker fast nachochips och sedan strör över riven ost. Mycket eller lite efter smak. (ungefär som med gratänger) Jag kunde nog tagit lite mer. :P

Sen in i ugnen 175 grader i ca 20 min. Min hönökaka i botten blev lite knaprig och jag hade den inne i ca 30 min så

20 borde bli bra.

Vad man har emellan är ju bara fantasi och smak som kan avgöra och man kan säkert röra ihop köttfärs och allt i en bunke och lägga hela röran emellan.
Smaklig måltid!

Jag fattar inte att ett beroende sätter sig så hårt i en, det biter sig liksom fast i en och växer sig fast.

Och jag kan heller inte låta bli att förundras hur lättlurad man egentligen är som låter detta styra över en.

Ja det är min första dag utan cigaretter och hade jag kunnat stanna världen en stund, ja det krävs bara ca 3 minuter så hade jag tagit en cigarett nu med en gång. Hade jag fått alla andra runt om mig att somna och inte komma på mig så hade jag nog inte tvekat ett dugg.

Så jävla dum är man för vem lurar man om inte sig själv, ingen annan bryr sig ju om jag röker eller inte, ja inte så mycket att jag inte kan få bestämma själv iallafall.

Det var av denna anledningen som jag visste att jag måste berätta för alla jag kan tänkas möta, gärna dem jag inte känner också för då kan jag inte lura mig själv. Jag är nämligen för stolt för att ta en cigg om någon som vet ser mig och jag kan inte heller ljuga så bra att jag skulle kunna säga att jag inte rökt om någon frågde och jag faktiskt hade rökt. Jag skulle inte kunna vara stolt över mig själv då.

Jag är också en sådan tävlingsmänniska att jag ser det lite som en förlust om jag sagt till folk att jag ska sluta och inte klarar det, därför vill jag att alla ska veta.

Det är helt och hållet för att jag inte litar såpass på mig själv, jag skulle med andra ord kunna lura mig själv och "tjuvröka" om inga visste att jag försökte sluta.

Det bästa är om någon eller några slutar samtidigt för då har jag min utmaning, jag kan inte vara sämre än någon annan men jag är ändå ödmjuk om andra inte klarar det för jag vet hur svårt det är och jag vet hur misslyckad man känner sig när det inte blir som man tänkt.

Jag försöker medvetet vara kaxig nu för då blir det ett jobbigare fall om jag inte lyckas, detta innebär att jag faktiskt måste. Jag tror att omvändpsykologi funkar väldigt bra på mig, du får inte sluta röka, du kan nog inte ens.

Där kommer 3-års trotsen in igen, den är bra ibland trots allt   

På jobbet idag gick det faktiskt ganska bra men jag hade rätt mycket att göra så jag hann inte tänka så mycket på röksuget. Jag hade gjort morotstavar som jag la i ett cigarettetui och vid varje tillfälle som jag vanligtvis brukar ta en cigarett så tog jag en mortotstav istället. 1 gång tog jag min nödlösning vilket var en nikotin sugtablett och jag kan säga att jag fattar varför den hjälper, det smakade som om jag sög på en gammal fimp    och jag tror det tog max 3 minuter så hade jag spottat ut den, man skulle låta den smälta i munnen i 10 minuter men nä det gick inte.

Jag var heller inte röksugen efteråt så jag antar att den funkade till en viss del ändå.

När jag kom hem blev det värre, André tjatade om vad vi skulle äta, sen kom 2 katter och skrek efter mat och så hade jag lite post att läsa igenom och annat att göra. Det sista jag orkade tänka på var mat.

Jag ville så gärna ha en cigarett, det var det enda jag tänkte på just då och det gjorde mig tokig.

Ska jag inte kunna bestämma själv om jag ska vara rökare eller inte, ska verkligen de där cigaretterna och de som tjänar pengar på mitt beroende vinna över mig?!

Nej verkligen inte!!!!

Jag tog en timeout och gick in i sovrummet och började facebooka lite, rätt bra fakriskt att i det läget läsa vännernas uppmuntrande ord och hejarop, det får en mer motiverad och ger en mer jävlar anamma.

Det hjälper faktiskt!

När jag lugnat ned mig tyckte jag så synd om mig själv att jag gick fram och köpte mig en blomma som jag såg igår, jag köpte även ett kort till där jag skrev: JAG ÄR DUKTIG!

Det har BARA gått en dag och jag har redan belönat mig själv, det känns ju kanske inte så märkvärdigt att hålla sig borta från cigaretterna 1 dag men jag tyckte jag var värd den blomman och dessutom kostade den som ett paket cigaretter vilket jag numera hoppas att jag slipper köpa, aldrig någonsin igen.......

Men jag vågar inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken, det som driver mig just nu är tanken att jag måste och att jag är så jäkla envis när folk vet att jag måste sluta.

Detta är bara början......................

Är det någon som känner att ni vill sluta röka eller snusa eller något annat så tycker jag det vore skit kul att följa varandra, peppa och stötta varandra. Det är bara att ta kontakt med mig så tar vi det över mail, telefon eller facebook, EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN! 

Jag rökte Level men nu "röker" jag Lev Väl   

Tyckte synd om mig själv idag och köpte en blomma till mig själv

Att det regnade i morse när jag vaknade gjorde mig inte så mycket eftersom jag hade anmält mig till Attentions föräldrarträff som skulle innebära en förmiddag av njutning och avkoppling med andra föräldrar som har barn med Neuropsykiatriska funktionshinder.

Denna sköna Söndag skulle bjuda på en stunds avkoppling i sol- och strandrummet på anhörigcentralen i Uddevalla och vi skulle bli bjudna på Lunch och en föreläsning om att leva nära NPF.

Att det regnade ute gjorde bara att njutningen blev extra behövd och när jag tänker tillbaka på hur sommaren varit så kände jag att det där sol- och strand rummet lockade mig extra mycket.

Ett rum som ser ut som en sandstrand med havet som bakgrund och lampor som värmer upp rummet till 25 grader och som grädde på moset hör man havets vågor och måsarnas skri.

Att bara känna värmen, sanden under fötterna och höra ljudet fick en att bli totalt avslappnad och glömma bort höstrusket på utsidan.

Lugnet infann sig redan när jag steg in på anhörigcentralen där det var tända värmeljus lite överallt och det var bara att slå sig ned för att ta sig en kopp kaffe och mingla lite med de andra medlemmarna i föreningen.

Efter solstunden bjöds det på en lunch som fick smaklökarna att vattnas genom att bara titta på den.

Ett långbord uppdukat med lax, kyckling, potatissallad, grönsaker, frukter och jordgubbar, det var bara att plocka åt sig av läckerheterna och sedan sätta sig och äta. Vi behövde inte ens diska efter oss för just denna dag så skötte någon annan det, just den där någon annan som man så ofta önskar fanns hemma.

Efter denna undebara lunch bjöds vi på kaffe och under tiden fick vi en intressant föreläsning av Einar Härdin från Attention i Örnsköldsvik som berättade om hur det är att leva nära NPF.

Han berättade sin egen historia hur det var när hans barn var små och hur uppväxten varit.

Han pratade även om vikten av rätt stöd och hjälp och att man som förälder inte ska vara rädd för att söka hjälp och ta emot den hjälp som finns. Man är inte sämre förälder för att man ber om hjälp, snarare tvärtom.

Hade tex Krystian Kawalec som skrivit boken Cell C2 fått rätt hjälp då han var liten så hade hans liv kanske sett helt annorlunda ut.

Einar pratade också om hur svårt det kan vara för en person med tex ADHD att tolka information, saker som andra tycker är väldigt lätta att förstå kan vara nästan helt obegripligt för en med ADHD.

Att man ger information som är kort men tydlig är ett bra stöd för personer med NPF över huvudtaget vill jag påstå.

Om du läser skylten nedan så förstår du hur obegripligt det kan kännas för dessa personer och då är det kanske texter som du tycker är lättbegripliga. Det kan kännas så här:

Jag tackar Attention Uddevalla för en härlig skön Söndag och känner mig laddad för en ny arbetsvecka som väntar mig. Dessutom blir ju morgondagen min första dag utan cigaretter så jag kunde väl inte avsluta denna veckan bättre än så här. Resten av denna Söndag ska jag tillbringa med familjen och jag hoppas att jag smittar av mig lite av energin jag fick i det där sol- och strandrummet. Jag önskar jag hade ett sådant här hemma.

Ibland är Sverige väldigt litet och fullt av överraskningar och plötsligt upptäcker man ställen som ligger nära men som man inte visste att de fanns.

Jag och Roger brukar som många av er läsare redan vet hålla på med vårat stora intresse att leva westernliv.

På semestern håller vi till på Old Trail Town i Hällesjö som ligger i Jämtland och är byggd på marken där vi har vårat fritidshus.

Vi brukar även leva ut vårat intresse tillsammans med våra vänner i Peacemakers westernshow då vi åker ut på olika westerndagar och countryfestivaler, slår upp läger, lever tidsenligt och spelar upp westernshower.

Old Trail Town ligger dock 75 mil från våran hemort och våra vänner i Peacemakers bor också en bit uppåt i landet.

Det finns en wetsernby som heter Hudson bay som ligger i Svanskog (10 mil här ifrån) som vi brukar besöka med peacemakers när de har sin westernhelg i Juli men annars är det high chaparral som ligger närmast vilket är 25-30 mil här ifrån. Men vi har ändå pratat om att det vore kul med något liknande Old Trail Town som skulle ligga närmre för att man ska kunna leva detta liv även när man inte har semester.

Plötsligt fick jag se reklam på en väns facebook sida, hon bor uppe i Jämtland och när jag såg detta blev jag mer än förvånad då den byn hon gjorde reklam för låg i Strömstad (13 mil från oss)

En by som var ganska lik Old Trail Town fanns ca 1 och en halv timme bort från oss, den heter Rock River City och är byggd på Kjell Nilsens gård Capital N Ranch.

Jag var ju bara tvungen att söka upp detta ställe och ja det mesta finns på nätet nu förtiden och jag fann Kjell på facebook, sökte upp honom och vi bestämde en dag för att komma på besök.

Det blev Lördag 1 september och det var ett mycket trevligt och givande besök, vi lär komma tillbaka dit igen, flera gånger. Nu vet vi ju att den finns och vi behöver inte åka land och rike runt för att kunna njuta av miljön i en westernstad.

SPA anläggningar och kurorter i all ära men lugnet man finner i en westernby är något utöver allt annat.

Jag förstår att folk som inte är intresserade tycker att vårat intresse är något märkligt men man måste nog uppleva det för att förstå.

När jag sitter i lägret med Peacemakers eller vid elden i Old Trail Town så infinner sig ett lugn inom mig som jag har svårt att hitta på andra ställen.

När vi är strömlösa, lagar mat över elden och håller till i tälten i lägret så finns inga måsten, när man sitter och lyssnar på eldens knäppande ljud och tittar in i glöden så existerar inga bekymmer.

På morgonen kan man sitta med en kopp kaffe och bara njuta av tystnaden, jag känner inte alls någon brådska för att göra i ordning mig eller behöva hitta på något att göra för dagen, jag bara hänger med.

Det är miljön, livsstilen och musiken som fångat mitt intresse och det finns ju en heldel intressant historia om 1800-talets vilda västern som är värd att läsa om.

Rock River City är uppbyggd med en historia bakom det hela, lite som ett roll spel får jag för mig.

Där varje medlem har en roll i byn och lever den rollen när man är där och speciellt när de har speciella öppningsdagar då allmänheten kan komma dit och få njuta av miljön.

Jag har i skrivandetsstund tyvärr inte hunnit fördjupa mig i historien men ni lär säkert få läsa mer om denna intressanta by här i bloggen.

Är ni nyfikna redan nu så kan ni kika in på hemsidan http://www.capitalnranch.com/ eller besöka facebook gruppen Capital-N-Ranch  https://www.facebook.com/#!/groups/15992042193/ 

Filmklipp från Rock River City 1 Sept. 2012

Holmsveden 2012 

Old Trail Town 2012 (Rosetta är arg på Mr Simson som säljer dåliga produkter)

Midsommar 2012 på Old Trail Town

Nu kom vi då till det där steget som vi egentligen väntat på ett tag fast ändå hoppats att slippa.

I Måndags ringde min mobil när jag var påväg hem från jobbet och en läkarsekreterare från kvinnokliniken på Sahlgrenska i Göteborg sa att de fått ett återbud och gärna vill att vi skulle komma dit redan på Onsdag.

Verkligen kort varsel och det var verkligen olägligt att vara borta från jobbet men nej, klart att jobbet inte är allt här i livet och framför allt inte mer värt än att vi ska kunna få hjälp att få barn.

Men det blev lite plötsligt just då och det är i de här lägena som jag verkligen är tacksam över att jag är såpass öppen och ärlig att jag pratat med min chef och mina arbetskompisar om hur våran situation ser ut och även Rogers chef vet om att vi planerat detta.

Så egentligen visste jag att det inte skulle bli några problem, vi har fullt stöd från jobbet i detta och vi kunde tack vare det ge oss iväg till Göteborg i Onsdags.

Egentligen hade vi ingen aning om vad som skulle ske då vi kom dit eller i vilket skede i processen som vi befann oss så vi hade heller inga förväntningar. Vi skulle väl återigen undersökas och sitta och prata som de 2 andra gångerna och sedan få en ny väntetid på 3 månader.

Så ja när vi träffade läkaren var det samma sak som tidigare vi drog upp allt som vi tidigare dragit upp och som dessutom stod i journalen. Läkaren pratade liksom de 2 tidigare gångerna om hur provrörsbefruktningen skulle gå till och när jag frågade om han visste när, fick jag återigen svar att det var lite köer men att vi skulle planera lite med barnmorskan som vi skulle träffa när vi var klara hos honom.

Jag fick ta nya prover på min ämnesomsättning och sedan var det dags för samtalet med barnmorskan.

Det var där jag förstod att det snart var dags för den där dagen, dagen då vi faktiskt skulle genomgå en provrörsbefruktning. Hon pratade om 2 olika perioder och period 1 skulle innebära att vi började på hormonbehandling redan nu och skulle då få göra första provrörsförsöket i början av Oktober men då fick jag lite smått panik. Period 2 innebar att jag väntar tills nästa mens och det ger mig lite mer tid att faktiskt förbereda mig, den skulle innebära att första försöket sker i vecka 45, om 10 veckor.

Roger kände samma sak som jag så vi valde period 2.

Många hade nog sagt ja till period 1 direkt utan att tveka och hade vi vetat varför vi skulle dit så hade vi kanske valt den och förberett oss på det men just då när vi satt där och fick information om hormonbehandling och allt så blev det plötsligt så verkligt och samtidigt så förvirrande att vi ville smälta det lite.

Vi har planerat barn i 1 år och 7 månader och jag borde tex ha slutat röka redan då i Januari 2011 men dumheten säger att jag slutar när jag blir gravid, det fungerade ju när jag blev gravid med André. Det var inga problem alls då.

Men nu var jag dum nog och puttade problemet framför mig hela tiden och jag behöver sluta innan jag börjar hormonbehandlingen den 5 oktober. Så jag har 1 månad på mig att bli av med de värsta besvären och jag tänker klara det. På måndag har jag bestämt att då är det nog. Man kan tycka att jag borde kastat cigaretterna redan i Onsdags men för mig fungerar det inte riktigt så. Men däremot när jag väl bestämt mig är jag den som kör 110%,

jag säger ofta att jag lider av ett allt eller inget syndrom. Jag satsar verkligen allt och då ger jag järnet medans jag också kan vända och då blir det inget. Men detta vill jag satsa allt på, detta betyder så mycket för mig att jag inte tänker ge upp.

Jag är totalt förvirrad när det gäller all information vi fick men har god hjälp av nätet och vänner som gått igenom samma sak och framförallt är jag öppen med vad vi har framför oss så jag har även vänner som inte vet vad det innbär som står vid min sida. Jag ser ingen anledning till att vara hemlighetsfull med detta, jag ser bara fördelar med att folk i min omgivining faktiskt vet.

Så vandringen börjar på måndag med rökstopp och sedan runt 5 oktober påbörjas första delen i hormonbehnadlingen med nässpray därefter runt 23 oktober med sprutor som jag till min stora skräck ska ta själv, det blir en utmaning för en spruträdd som mig.

Och vecka 45, i början av November blir det första försöket med provrör och jag hoppas att det räcker med det och längre än så har jag därför inte planerat än men tanken finns givetvis att vandringen kan bli mycket längre än så.

Jag känner dock att jag behöver ta ett steg i taget och sen får man förlänga vandringen efter vägen.

Läkaren pratade om att jag kunde löpa större risk för missfall pga min ämnesomsättning men jag orkade liksom inte riktigt höra sådant just då, jag vill bli gravid först och sedan lär man säkert vara orolig för både det ena och andra under graviditeten. Det är ju fullt normalt bland alla gravida.

Däremot är det ju väldigt bra att veta hur man såhär innan kan påverka chanserna att graviditeten blir lyckad.

Att sluta röka är ju en självklar sak, iallafall för mig och att ha koll på ämnesomsättningen redan nu för att reglera levaxinet rätt och att hålla sig i form och minska stress är ju också ett plus.

Vissa saker kan jag ju påverka redan nu så ja, jag kör på och jag börjar nu. När det gäller detta ger jag inte upp.

Jag vet att jag annars kör på i 200 för att sedan tappa energin men nu har jag ju iallafall en morot som verkligen övervinner allt annat, det gäller inte att komma i form för beach 2013 utan detta gäller möjligheten att kunna få vårat efterlängtade barn. Detta gäller verkligen våran framtid och inte min fåfänga eller att visa någon att jag klarar något, detta är ingen uppladdning inför en tävling eller en utmaning.

Detta gäller möjligheten att kunna sätta ett nytt liv till världen och det är större än SM och OS, det är större än något annat.

Det handlar om att få en dröm att gå i uppfyllelse, det ger man inte upp så lätt!

Ni lär garanterat få läsa mer om detta i bloggen och jag hoppas inte det blir för trist, jag ska försöka variera mig lite för det är ju så min blogg är, blandad om allt mellan himmel och jord.

Jag brukar inte se program som lyxfällan och hollywoodfruar m.m och absolut inte skriva om det men idag blev jag sittande för att se ung och bortskämd.

Min första tanke var som med alla andra liknade program: Detta måste vara påhitt, jag hoppas det är påhittat.

Finns dessa människor på riktigt?!

Självklart förstår jag att det är något överdrivet, ja det måste det vara men ändå.

Jag inser dock att jag är tacksam för att mina föräldrar inte hade råd att skämma bort mig och att de hade vett att ställa vissa krav på mig för det har gjort att jag kan sitta och irritera mig på de ungdomarna på TV.n som varken kunde handla, tvätta, laga mat eller ens tänka själva.

"man kan ju använda diskmedel till både disk och tvätt"  "köttfärsen är ju blöt och blodig, vad äckligt" ja det var många nya saker som dessa ungdomar var tvungna att upptäcka och de kunde inte ens köra en kundvagn.

Jag undrar lite vilken skola de gått i eftersom min son går i särskola och han är då bra mycket mer begåvad än dessa ungdomar.

Man lär sig mycket genom att göra vill jag påstå och det är våran skyldighet som föräldrar att lära barnen de viktiga sakerna i vardagslivet.

Visst vissa barn har svårare än andra men då får man ta hjälp av olika metoder och hjälpmedel så att de klarar sig hyfsat i vardagen. Dessa barn och ungdomar har då vanligtvis någon form av inlärningssvårigheter eller funktionshinder.

Ungdomarna i ung och bortskämd är ungdomar utan funktionshinder som egentligen blir handikappade pga sin uppfostran, pga att deras föräldrar väljer att göra allt åt dem och även betala allt de pekar på.

Det pratas om vad det kostar att sätta in stöd för barn med funktionshinder och det pratas även på att man tidigt ska göra abort om det visar sig att fostret kan ha avvikelser.

Vad gör man med ungdomar som är klassade som normalbegåvade men pga dåligt föräldraengagemang blir mer handikappade än en ungdom med begåvningshandikapp?

Ska man bekosta assistent eller ska man kräva att föräldrarna är deras assistenter och ledsagare resten av livet?

Ja jag är lite ironisk och överdriver en smula men likheterna är ju snarlika.

Kan dessa ungdomar ens läsa en busstabell, fylla i viktiga papper, skriva CV och andra saker som man bör kunna som vuxen när de inte ens kan sköta ett jobb, laga mat, diska, tvätta osv......

Jag vill påstå att vi föräldrar gör barnen en tjänst genom att ställa lite krav på dem och att inte låta dem få allt de vill ha oavsett hur mycket pengar vi har.

Jag är glad för att jag måste tänka på vad jag köper för annars hade det kanske varit lättare att skämma bort André.

Jag är glad över att jag inte har energi till att plocka undan efter honom och serva honom med precis allt för det innebär att han lär sig att ta eget ansvar.

Jag är framför allt tacksam för det som borde vara självklart, att mina föräldrar ställt krav på mig.

TACK FÖR ATT JAG FÅTT LÄRA MIG ATT TA HAND OM ETT HEM