Alla inlägg under september 2018

Av Rose-Marie - Söndag 23 sept 19:31

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.
Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan.
Det är väl rätt sällan som man egentligen har lust innan man väl är på träningen.

Jag behöver utmaningar och jag behöver motivation, därför anmälde jag mig till en tävling som blev en tävling till som senare ledde till att min plan blev att börja tävla inom veteran.
Jag har skrivit om det tidigare, om hur gemenskapen och allt runt veteranverksamheten skapade en lust att få vara delaktig.
Det blev en intensiv period med träning och tävling, intensiv för en som inte är elit så att säga.
Det blev ett deltagande i veteran EM, ett SM-guld och en tredje plats i NM men sedan tog det slut, kroppen tog slut och jag insåg att varken knän eller ryggen fixar det där med tävling. Att inte kunna gå all in gjorde att jag slog bort tankarna på tävling.

Kanske skulle jag sluta helt med Judon men samtidigt är Judon en del av mig och de är så många människor inom sporten som har blivit mina vänner. Vänner som jag inte ville tappa kontakten med.

Jag fick frågan om att delta i Judoförbundets K.U.L projekt, K.U.L som stod för karriär, utveckling och ledarskap....
Jag gör varken karriär, utvecklas eller är någon ledare tänkte jag och sa först nej.
Men med lite eftertanke så tänkte jag att det kanske kunde leda mig in i något som jag inte vet att jag vill göra, kanske kunde jag hitta en plats i Judon utanför tävlingsmattan.
Nyfikenheten och min "kärlek" till sporten tog över så jag gick utbildningen ändå.

Efter varje tillfälle skapades mer och mer nyfikenhet i mig, jag inspirerades och fick verkligen möjligheten att fundera på vad jag faktiskt ville göra.
I klubben fanns ett behov av utveckling och vi hade så många trådar som vi drog i men alla var så upptagna med allt de redan gjorde att man inte riktigt vågade ta på sig mer.
Jag tänkte att all den tid som jag tidigare la på träning och tävling för egen del faktiskt skulle vara massa tid över för mig nu när jag inte skulle tävla.
Varför inte ge den tiden till klubben där den faktiskt behövdes.
Kanske kan jag ge tillbaka av allt jag själv har fått under alla år.
Kanske behövdes jag ändå????

Jag sprudlade av idéer och det är ju så att när någon kommer med massa idéer i en verksamhet där alla redan har mer än nog så kan det lätt hamna i högen för "vi ska fundera på detta" 
Men om jag själv tog tag i mina idéer så skulle det kunna genomföras utan att belasta andra alltför mycket.
Men samtidigt så fanns det där tvivlet "kan jag detta" "är jag rätt person"
Jag ville tex starta en ny grupp, en fortsättningsgrupp för de ungdomar som anser att de står och stampar på samma ställe.
En grupp där man kan utvecklas oavsett om man vill tävla eller inte.
I K.U.L projektet lärde vi oss att det fanns så mycket inom Judon, det finns så många vägar att gå.
Man kan vara tävlingsledare, tränare, domare, arbeta i styrelsen, ta bälten....
Ja vägarna är många men ofta något som man aldrig riktigt ger ungdomarna chansen att få prova.
Jag vet inte varför men kanske tror vi inte att de vill, kanske tror vi att alla vill bli bäst på tävlingsmattan.

Kanske tänker vi bara inte på att fråga dem.

Jag har sedan i våras varit ledare för gruppen som jag planerade att starta och när man frågar ungdomarna vad de vill göra så inser man vilken bredd av olika intressen det finns i en och samma grupp.
Vi har många tänkbara ledare för framtiden, vi har några som är nyfikna på att döma, jobba i styrelsen och andra saker som de kanske aldrig tänkt på tidigare.
Precis som att jag aldrig sett mig själv som annat än en tävlingsjudoka.
Jag har aldrig sett mig själv som en ledare, jag har aldrig trott att mina kunskaper är bra nog för att lära ut dem till andra.
Min judo sitter i huvudet och att förmedla den på ett bra sätt är kanske inte min starkaste sida.

Men att vara ledare handlar om så mycket mer, att se hur man på bästa sätt kan lära eleverna det som behövs, att erkänna för sig själv när man behöver ta reda på saker eller kanske bjuda in andra tränare i de fall man själv brister. Det handlar om att planera för att träningen ska ge eleverna den kunskap de behöver.
Att leda en grupp handlar också mycket om att inspirera, stötta och motivera.
Att möta och se varje individ och låta dem få prova sina vingar så att även dem ska kunna hitta sin väg.
Min uppgift är inte att skapa världsmästare på tävlingsmattan, min uppgift är att ge alla en möjlighet till att kunna bli precis det de vill bli, min uppgift är att ge dem verktygen och förutsättningarna för att hålla liv i sina drömmar och att tro på dem för att de ska kunna nå sina mål.

Dessutom ger det mig så mycket tillbaka och jag lär mig saker hela tiden genom att leda denna gruppen.
Jag har nya mål inom Judon nu som jag aldrig tidigare haft, jag ska klättra på trappan för utbildningarna inom ledarskapet och jag vill lära mig saker för att kunna vara just den där ledaren som jag gärna vill vara.

Någon sa en gång:
"tänk dig att det där barnet som kommer på sin första Judoträning kan vara framtidens världsmästare"

Jag tänker att det där barnet som kommer på sin första träning kommer att kunna bli precis vad han eller hon vill inom Judon så länge jag som ledare ger detta barn möjligheten till det.

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se