Jag brukar inte se program som lyxfällan och hollywoodfruar m.m och absolut inte skriva om det men idag blev jag sittande för att se ung och bortskämd.

Min första tanke var som med alla andra liknade program: Detta måste vara påhitt, jag hoppas det är påhittat.

Finns dessa människor på riktigt?!

Självklart förstår jag att det är något överdrivet, ja det måste det vara men ändå.

Jag inser dock att jag är tacksam för att mina föräldrar inte hade råd att skämma bort mig och att de hade vett att ställa vissa krav på mig för det har gjort att jag kan sitta och irritera mig på de ungdomarna på TV.n som varken kunde handla, tvätta, laga mat eller ens tänka själva.

"man kan ju använda diskmedel till både disk och tvätt"  "köttfärsen är ju blöt och blodig, vad äckligt" ja det var många nya saker som dessa ungdomar var tvungna att upptäcka och de kunde inte ens köra en kundvagn.

Jag undrar lite vilken skola de gått i eftersom min son går i särskola och han är då bra mycket mer begåvad än dessa ungdomar.

Man lär sig mycket genom att göra vill jag påstå och det är våran skyldighet som föräldrar att lära barnen de viktiga sakerna i vardagslivet.

Visst vissa barn har svårare än andra men då får man ta hjälp av olika metoder och hjälpmedel så att de klarar sig hyfsat i vardagen. Dessa barn och ungdomar har då vanligtvis någon form av inlärningssvårigheter eller funktionshinder.

Ungdomarna i ung och bortskämd är ungdomar utan funktionshinder som egentligen blir handikappade pga sin uppfostran, pga att deras föräldrar väljer att göra allt åt dem och även betala allt de pekar på.

Det pratas om vad det kostar att sätta in stöd för barn med funktionshinder och det pratas även på att man tidigt ska göra abort om det visar sig att fostret kan ha avvikelser.

Vad gör man med ungdomar som är klassade som normalbegåvade men pga dåligt föräldraengagemang blir mer handikappade än en ungdom med begåvningshandikapp?

Ska man bekosta assistent eller ska man kräva att föräldrarna är deras assistenter och ledsagare resten av livet?

Ja jag är lite ironisk och överdriver en smula men likheterna är ju snarlika.

Kan dessa ungdomar ens läsa en busstabell, fylla i viktiga papper, skriva CV och andra saker som man bör kunna som vuxen när de inte ens kan sköta ett jobb, laga mat, diska, tvätta osv......

Jag vill påstå att vi föräldrar gör barnen en tjänst genom att ställa lite krav på dem och att inte låta dem få allt de vill ha oavsett hur mycket pengar vi har.

Jag är glad för att jag måste tänka på vad jag köper för annars hade det kanske varit lättare att skämma bort André.

Jag är glad över att jag inte har energi till att plocka undan efter honom och serva honom med precis allt för det innebär att han lär sig att ta eget ansvar.

Jag är framför allt tacksam för det som borde vara självklart, att mina föräldrar ställt krav på mig.

TACK FÖR ATT JAG FÅTT LÄRA MIG ATT TA HAND OM ETT HEM    

 

Tarja

29 augusti 2012 09:32

Jag har inte sett något av denna säsongen men jag såg förra säsongen. Och jag blev så konfunderad på föräldrarnas resonemang om hur de har tagit hand om barnen och skämt bort dem. Sen var ju barnen några små speciella stjärnor för sig. Jag blev skräckslagen och lovade mig själv att mina barn kommer få lära sig hel massa själva. Jag vill inte vara deras betjänt sen när de har flyttat hemifrån.

http://lillamammabitchen.bloggplatsen.se

 

Elin

29 augusti 2012 20:41

Förra säsongen såg jag lite, och då var det nån som inte kunde använd en mikro. var jag 9/10 år och kunde använda en mikro galant

http://allaboutme-us.bloggplatsen.se

Rose-Marie

29 augusti 2012 23:27

Haha ja man undrar ju hur de ens klara av att klä på sig ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...