Alla inlägg under augusti 2013

Av Rose-Marie - 27 augusti 2013 20:38

- Men har du missat mitt mail?!
- Har du inte kollat din inkorg?!

Nä, faktiskt, jag hatar mail, jag blir stressad och oorganiserad av mail.
Jag kan inte hålla koll på dem för jag startar inte datorn varje dag och i iPhonen blir det så pluttigt och litet allting och så kan jag inte skriva ut från den. Min inkorg är oftast full av skitmail och det tar bara tid att sitta och radera. Jag är så rädd att jag missar viktiga mail så jag önskar i den mån det går att få Information i brevlådan eller om det är från skolan så vill jag ha ett papper i Andrés väska så jag inte missar något.
Jag är ledsen men sådan är jag och jag vill kunna ha rätten att välja.
Idag ska allting ske via mail eller datorn. Snart får man ingenting på posten längre och snart kan man väl inte ringa folk utan man ska maila.
Jag tycker mail är opersonligt och jobbiga att läsa. Iallafall om jag ska läsa dem direkt på datorn.

Ja man får kalla mig omodern och bakåtsträvare men jag vill få ett papper att hänga på kylskåpet som en påminnelse. Jag vill slippa oroa mig för att missa något och framförallt vill jag inte vara beroende av att datorn fungerar. Jag vill inte behöva missa mail för att min inkorg är full av reklam och andra spam meddelanden som den oftast är.

Är det så farligt om jag väljer den andra metoden?
Jo mail är billigare och vissa anser det mer miljövänligt men nja datorer är inte så miljövänliga och jag skriver ändå ut mina mail som är viktiga så det enda är väl att den som mailade slipper skriva ut själv.
Det är en snabb väg att få ut information och det är okej för mig om den inte är så väldigt viktig.
Det jag är emot är när jag förväntas läsa mailen varje dag, när jag ska behöva starta datorn varje dag för att se om någon vill något viktigt.
Då vill jag hellre ha sms, ett telefonsamtal eller ett brev för det krävs inget av mig som ska ta emot informationen.

Det är säkert svårt för många att förstå men helt ärligt och uppriktigt så blir jag som jag skrev stressad av kravet att man ska ha mail, riktigt stressad. Jag begär inte att någon ska begripa det eller hålla med mig men jag vill att folk ska få en uppfattning och förståelse för att alla läser inte sina mail varje dag.
För mig har mail tidigare varit mer som en kul grej, ungefär som chatt.
Nu är det bara ett påtvingat måste, ett nödvändigt ont.

ANNONS
Av Rose-Marie - 24 augusti 2013 19:32

Det blir ganska mycket gravidprat i bloggen men det blir liksom naturligt eftersom det är en stor del av vardagen just nu.
Dessutom är det ju så att bloggen väljer man att kika in på och väljer att läsa det som står. Min Facebook dyker upp i folks nyhetsflöde oavsett om de vill eller inte och för många kan det vara oerhört jobbigt att hela tiden se uppdateringar om graviditeter.
Jag har en del vänner som jag vet kämpar som sjutton och vill gärna ha kvar dem på Facebook så där väljer jag att dela med mig i lagom dos av gravidprat.

Igår (Fredag) fick jag ett brev som jag väntat på i en vecka nu. Det slutgiltiga svaret på Kub-testet. Jag var hemskt nervös eftersom brevet inte verkade dyka upp och barnmorskan sa att om risken var låg så skickar de brev inom en vecka. Om risken är medel eller hög så ringer de. Jag fick som sagt ett brev och det kom exakt en vecka efter jag lämnat blodprovet.
Snacka om att jag blev lättad när jag såg det i brevlådan.
Ja nu kan jag andas ut lite till och på måndag ska jag ringa för att få en tid till det vanliga rutin ultraljudet som borde bli runt vecka 18-19, jag är i vecka 15 nu.

Men nu känns det mer på riktigt och idag vågade jag faktiskt köpa lite "neutrala" bebiskläder som jag dök på superbilligt på loppis.
Imorgon ska jag hem till en kompis på kaffe och även då kika på lite neutralt i bebiskläder. Neutralt är tråkigt tycker jag så därför vill jag helst slippa lägga ut en massa pengar på det.
Men samtidigt är jag lite kluven till huruvida vi ska ta reda på kön eller inte. Praktiskt ja men samtidigt känns det ändå inte helt säkert om vi bara förlitar oss på det de säger på rutin ultraljudet. Vi får se hur säkra de verkar på svaret.

Just nu är jag glad att jag vågar planera lite samtidigt som jag är livrädd att ta ut segern i förskott.

ANNONS
Av Rose-Marie - 22 augusti 2013 22:55

Idag kände jag att jag fick mig en liten tankeställare som var helt befogad.
Jag vill inte riktigt gå in på detaljer kring det hela för att inte riskera att lämna ut någon mot sin vilja.
Men jag pratade först och tänkte sedan kan man säga, personen ifråga gav mig ett besked som jag inte hade förväntat mig. Ungefär som när man glatt och trevligt frågar: "hur mår du" och den man frågar svarar att det är skit och drar en lång ledsam berättelse som man inte hade förväntat sig. Man förväntar sig bara ett "jo tack det är bra".

Personen idag berättade just en sak som jag inte hade väntat mig och jag har nog innan tagit personens "problem" som mindre än vad denne själv upplever det. Jag fick det klart för mig idag och bad om ursäkt för detta.
-Ja man förstår nog inte förrän man själv är där, fick jag till svar.
Precis så är det!
Hur mycket man än försöker förstå eller bry sig om andra så tror jag inte att man kan sätta sig in i hur andra har det. Man måste varit där för att kunna känna det andra känner.

Jag kan lida med någon, känna sorg för andra och försöka sätta mig in i den personens känslor men jag kan aldrig säga att jag förstår om jag inte själv gått igenom samma sak och inte ens då förstår jag kanske fullt ut för vi reagerar så olika.
Det som är en petitess för mig är kanske en väldigt stor sak för någon annan. Vem kan bedöma vad som är ett stort och litet bekymmer?
Ja jag kan ha mycket värre problem än vissa andra men för dem är kanske deras problem väldigt stora.
Ibland kanske man borde gå i varandras skor för att kunna förstå.
Kanske kan man då även uppskatta sina egna mer än vad man faktiskt gör.
För vissa kanske det vore en avlastning att få gå några mil i mina skor och för andra vore det kanske ett helvete, för vi upplever situationerna så olika från person till person.
Mina skor känns kanske inte så trivsamma för alla.
"Man kan aldrig förstå förrän man själv varit där"

Av Rose-Marie - 19 augusti 2013 19:54

Efter att jag fått se det lilla livet som nu lever inne i mig så vågade jag mig på att titta på avdelningen för diverse gravidtidningar. Jag kom dock ganska snabbt på att jag inte riktigt är den där typen som läser om senaste barnvagnsmodet eller huruvida man ska föda med eller utan bedövning.
Barnvagn har jag haft i förrådet sedan första gången vi fick ett plus.
Ja den har faktiskt klarat sig från att bli utslängd i vredesutbrott då vi misslyckats med våra försök.
Bedövning behöver jag inte ens läsa om, jag ska ha allt som krävs och går att få. Där har Roger ingen talan heller för den delen.
Tänk att man ibland läser att blivande pappor säger: "vi ska föda naturligt"
Vad då VI?!

Nä efter att jag bläddrat lite i de tidningarna som fanns så blev det en tidning med namnet:
"kom i form träna som gravid"
Ja det behöver jag, för jag har verkligen lyckats att pluffsa till mig rejält. Det händer redan att folk klappar en på magen och talar om vilken fin mage jag börjar få. Många får dock ett konstigt ansiktsuttryck när de känner hur mjuk den är och jag förklarar att än så länge är det mest fett. Ingen hade ens vågat nämna något om magen om det inte vore för att de vet att jag är gravid.
Nu börjar den i och för sig att bli mer fast och se mer gravidaktig ut men tyvärr har även rumpan och låren fått för sig att suga åt sig av allt gott jag tryckt i mig så ja jag köpte tidningen, 69 kr!!!
Här ska kommas i form minsann, det är ju så dags att tänka på det nu, i 14:e veckan.
Men det fanns ju träningsschema och massa tips och såna där tidningar gör mig ju alltid så peppad.
Självklart var det ju idag, Måndag, som skulle bli den där dagen när jag skulle börja det där schemat.
Så jag kikade förrut, läste igenom övningarna som skulle göras idag. Bäckenbottenövning, vagga barnet- stående balansövning med utfall och knäböj med stol, så var det en övning där jag skulle stå på alla fyra och sträcka ut armar och ben....
Jag kan säga att kvinnorna på bilden förvisso ser gravida ut på magen men de har inte det minsta hull någon annanstans och de orkar till och med le och se glada ut när de utför dessa övningar. De ser inte alls ut som flodhästar när de står på alla fyra och har heller ingen förvånad, chockad 14 åring som står och undrar vad fasiken de håller på med.
Jag läste vidare och det står att man även kan lägga in ett par dagar med promenad om man inte vill göra dessa övningar varje dag.
Efter en snabb och enkel diskussion med mig själv så bestämde jag att börja mitt träningsschema med en promenad.
Därefter ska jag ta mig ett bad och tänkte då läsa artikeln "skönhetstipsen för ditt vackraste gravida jag"
Hur det går med den biten får bli ett annat blogginlägg.

Av Rose-Marie - 16 augusti 2013 20:18

Idag har jag varit på NÄL och fått titta på bebis. Eftersom jag är över 35 år så blev jag erbjuden att göra KUB-test. Det är en utredning i hur stor risken är att barnet har fosterskador.
Jag är kluven i min åsikt angående dessa test. Alltför många väljer bort foster som kanske inte alls har så stora fel att det inte borde få leva. Men nej jag dömer inte de som gör det valet, jag har bara svårt att förstå.

Idag fick jag göra ett ultraljud och ta ett blodprov, utifrån detta räknar man ut hur stor procent risk det är att mitt barn har någon "defekt"
Om risken är medel eller hög så får jag sedan välja att göra fostervattenprov som ger mer svar på hur det kan ligga till. Även om detta visar ett negativt resultat så kan man ändå inte med säkerhet säga att barnet har en skada och inte heller hur allvarligt det isåfall är.
Så mitt val att välja bort barnet är grundat i ett stort KANSKE......
Jag har kämpat för mycket för att lita på ett kanske. Dessutom har jag en 14 årig son med funktionshinder och skulle aldrig välja bort honom. Nog för att hans funktionshinder är av lindrig art men hade det visat det på ett KUB-test? Hade jag bara fått ett resultat i procent att ta ställning till om jag hade gjort ett KUB-test på den tiden, vad hade jag gjort? Hur hade jag valt?
Nu vet jag inte ens om hans svårigheter är medfödda eller om det blev något i samband med förlossningen och för mig kvittar det.
Jag skulle aldrig byta honom mot någon annan ändå.

Men min andra tanke om KUB-test är att man kan förbereda sig OM något skulle vara fel och dessutom att OM det skulle vara ett väldigt allvarligt fel som synts på ultraljudet där de mätte nacken och kollade väldigt noga på olika mått och annat så känns det bättre att man skulle se detta nu i vecka 14 än sedan på rutin ultraljudet i vecka 18-20 då halva tiden gått.
Det finns ju skador som gör att man måste avbryta graviditeten och det är det jag är mest rädd för.
Det är av den anledningen jag gick dit idag. För att stilla min oro inför rutin ultraljudet, det var ett besök som gjorde att jag kanske kan våga glädjas över att vara gravid.
För bebisen såg helt normal ut i mått och allt hon kollade idag. Jag såg t.o.m en hand med fem fingrar på och näsa, magsäck.... Ja det såg så fint ut allting och hjärtat slog så fint.
Detta var ytterligare ett av mina mål så nu sätter jag nästa mål:
Rutin ultraljudet som borde bli om ca 4-5 veckor.
Jag känner mig lugnare nu och framförallt så kan jag med säkerhet säga: JAG ÄR GRAVID!

På bilden nedan ser man tydligt hur mycket som hänt på 7 veckor.
Det är första ultraljudsbilden då jag kollade att hjärtat slog och dagens ultraljudsbild. Helt otroligt!

Av Rose-Marie - 11 augusti 2013 19:57

Nu är det inte många timmar kvar tills verkligheten är här igen, tills vardagen är åter och tidiga morgnar är en rutin igen. En plågsam rutin enligt mig.
Jag provade mina arbetsbyxor idag och nej de passar inte, jag får inte igen dem i midjan och det fattas mycket. Men till skillnad från förr så är jag glad över denna upptäckt. Det betyder att något växer där inne.
Visst jag har allt lagt på mig mer än nödvändigt egentligen men det får bli ett bekymmer inför nästa semester.
Just nu är jag bara glad.

Jag tycker att semestern gått lite för fort och önskar egentligen att det hade varit någon vecka till men samtidigt är jag glad för att det är vecka 32 nu och att vecka 33 ankommer i morgon. Det betyder att jag är i gravidvecka 13 nu och att risken för missfall har minskat med 65%, att passera vecka 12 var ett mål för mig och än verkar allt stå rätt till.
Ja jag är fortfarande livrädd för att fostret ska vara dött där inne, att det ska vara som sist då jag fick missfall utan att veta om det.
Därför är jag även glad för att vecka 33 närmar sig för det innebär att jag ska på kontroll nu på Fredag.
Då ska jag på kub-test vilket även innebär att man gör ett ultraljud för att mäta fostret. Det får bli nästa mål, att allt är bra på Fredag. Då har jag gått in i vecka 14.

Ja samtidigt som jag våndas över att semestern är över och hösten är på väg så är jag glad och tacksam, jag har så mycket att se framemot så tiden får mer än gärna rusa på.
Jag gillar ju dessutom hösten och mysighetsfaktorn som höstmörkret bär med sig och att få mysa med en växande mage gör ju att jag välkomnar hösten ännu mer.
Just nu känner jag mig bara glad och tacksam över kommande tid.

Av Rose-Marie - 4 augusti 2013 23:44

Ofta så pratas det om hur viktigt det är att inte hamna i invanda hjulspår och att ta sig ur vardagslunket, det som vi kallar "den trista vardagen".
Åh man ska vara spontan, göra saker tillsammans och umgås med familjen, göra roliga saker så att det inte blir trist och tråkigt.

Ja det kanske ligger något i det men jag undrar om inte jag trivs i min vardag ändå, känner mig tillfreds med det liv jag lever. Ja kanske att man skulle haft mer tid över efter jobbet men den senaste tiden på semestern har jag haft väldigt mycket tid och jag har nog inte känt mig nöjd med det.
Eller jag har inte tagit tillvara på den tiden, jag blir liksom uttråkad och grinig av att "göra ingenting"
Trots det så har jag inte hunnit det jag tänkt och dagarna har rusat på lika fort som vanligt men varit mindre innehållsrika än en vanlig vardag.
I vardagen hinner vi inte bli uttråkade på samma vis och man blir inte lika "off" som på semestern när man har tid över.
I vardagen sätter man mer värde på den lediga tiden och mer värde på stunder man har tillsammans med familjen.

Men även om jag känner som jag gör så känner jag självklart ett visst vemod över att bara ha en vecka kvar, en ynka vecka ledigt. Men jag tänker inte ens försöka göra den till något speciellt, det brukar aldrig bli som man planerar eller önskar ändå.
Jag låter saker komma som de kommer, inga planer och skitsamma om det blir trist och tråkigt, då blir ju bara vardagen roligare sedan när den infinner sig om en vecka.

Just nu i denna stund känner jag mig väldigt avslappnad då vi tillbringar denna söndagen och natten i en lite stuga, utan TV och utan någon direkt tanke i vad vi egentligen gör här.
Roger grejar och jag bara är, kanske har jag tråkigt men trivs med det just i denna stund.

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Senaste kommentarerna

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se