Alla inlägg under september 2015

Av Rose-Marie - 27 september 2015 19:39

Kom igen nu och erkänn du också för trots att de finns där på varenda familjeforum och kommenterades under alla länkar om föräldrarskap så tror jag inte att den perfekta föräldern finns. Den där föräldern som aldrig någonsin skulle göra fel och som aldrig tappar tålamodet hur mycket barnet än testar det.
Eller så är det en önskan jag har, att tro att ingen är perfekt för att trösta mig själv.
För jag bryter ihop då och då, tappar tålamodet totalt och planerar att packa väskan och dra eller andra dumma tankar som dyker upp i stridens hetta. Ni vet säkert hur det är men det är sådant man inte får prata om och kanske är det därför vi blir så skamfyllda när det väl händer.
Det handlar inte om att vi inte får bryta ihop utan det handlar om hur vi hanterar den situationen. Hur vi gör för att inte låta våra "fula" tankar gå över i handling.

Min strategi har under den senaste tiden varit att låsa in mig på toaletten och köra en liten stund med mindfulness. Tre minuters andrum kan faktiskt göra underverk för mig. Jag stänger in mig och bara sitter där för att rensa tankarna medans världen fortfarande pågår där utanför toalettdörren. Det svåra är att koppla bort det faktum att en skrikande unge bankar på dörren. Jag sätter på min mindfulnesskiva och stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på den lugnande rösten. Barnets pappa och storebror finns på utsidan såklart.
Världen stannar upp i några minuter och här och nu finns bara jag och den lugnande rösten, ingenting annat.

När stunden är över så är förvisso barnet fortfarande hysteriskt men jag är lugn, går ut och gör en flaska välling med en skrikande unge hängande i mina ben.
Jag andas, skakar flaskan och tar med mig lilleman för nu har ungen/barnet förvandlats till lilleman igen, mitt lilla hjärta som efter en flaska välling sover sött bredvid mig.
Det dåliga samvetet börjar gnaga i en, varför blir jag arg? Han som är så underbar!
Kanske ännu värre känns det då vi kämpat så för att få barn, vilken rätt har jag att gnälla. Jag ska bara vara tacksam och glad.
Men ju mer jag tänker på det så inser jag att just där och då när det var kaos, jag är lite febrig, skulle sitta med räkningar vid helt fel tillfälle, Tristan var trött och ville ha kvällsmat, just då blev det fel och jag tappade tålamodet men jag löste det.
Jag vände kaoset till lugn och det är väl ändå det viktigaste.
Den präktiga och perfekta föräldern tänker nu att jag skulle tänkt innan så att situationen aldrig uppstod.
Ja det kan man tycka nu i efterhand men jag kommer göra fel igen, kanske inte just detta misstaget men jag kommer garanterat göra nya som jag kan lära mig något av.
Och det är väl inte så farligt att man inte är felfri så länge man inte vänder sina tankar till handling.

Den föräldern som aldrig någonsin tappat sitt tålamod på ett eller annat sätt kommer förmodligen ha väldigt svårt att hantera det den dagen det väl händer för då kommer det nog komma som en chock.

Av Rose-Marie - 22 september 2015 21:23

Ikväll var det föreläsning med Mia Törnblom på folketshus i Uddevalla.
Den hette hur svårt kan det vara och handlade om hur man hanterar konflikter både med sig själv och med andra människor. Hur man ser på sig själv och andra, vad man kan tänka på i olika situationer.
Mia är en fantastisk föreläsare och kan verkligen detta med att inspirera och motivera. Det går verkligen inte att återspegla en föreläsning med henne för den är så full av energi och rörelse.
Det går inte att få den känslan med bara hennes ord utan man måste ha helheten.

Ikväll har jag tex stått med en helt okänd människa från publiken och fått komplimanger av denne samtidigt som jag gjort en segergest för varje komplimang för det var ett av Mias budskap till oss, sluta uppmärksamma allt negativt och alla misstag vi gör. Uppmärksamma istället alla bra saker. Hjärnan minns det vi uppmärksammar och förtränger det andra vilket gör att vi oftare minns det negativa som vi då också sedan går och ältar.
Vi behöver alla våra positiva stunder för att fylla på vårt "må bra konto", känslor som vi kan plocka fram när saker går dåligt. Ju mer må bra saker vi har i minnet desto lättare tar vi motgångar när de väl kommer.
Ungefär som ett bankkonto, du måste sätta in pengar för att kunna ta ut dem. På må bra kontot finns dock ingen kredit utan när det är tomt så blir man ofta utbränd.

Hon pratar också om detta med att hela tiden jämföra oss med andra att man inte kan ge någon en komplimang utan att samtidigt nedvärdera sig själv
"Du sjunger ju så bra" "själv låter jag som en hes kråka"
Varför nöjer vi oss inte bara med att ge komplimangen och sedan sätta punkt!
"Du sjunger så bra" PUNKT

Om vi bygger upp en bra självkänsla så kommer vi också att kunna hantera konflikter bättre. Man behöver inte slå ifrån sig eller skylla på andra för man vet att man kan göra fel utan att man går under.
Ger någon kritik för något man gjort på tex jobbet så är det ens handling som kritiseras och inte hur man är som person.
"Jag är värdefull även om jag inte är perfekt"

Även detta med ris och ros tog hon upp, jag kan få beröm av 8 personer men få en negativ kommentar och det är just den jag hänger upp mig på. Det andra rinner liksom av en. Har man då otur så får man den negativa först vilket gör att man ännu sämre tar till sig de positiva åsikterna.
Ja att återberätta 1,5 timme med Mia är i stort sett omöjligt men jag behövde verkligen denna kväll.
Jag har inte skrivit om detta men för ett tag sedan tog jag på mig rollen som lagledare på mitt jobb och det är både på gott och ont.
Jag anser att jag kan mitt jobb väldigt bra men det där med att tala om för andra vad de ska göra eller att känna att jag är en bra ledare är svårare. Ja varför tar man då ett sånt jobb tänker ni. Idiot!!!
Jag ville ge det en chans helt enkelt, jag ville inte gå oviss om jag direkt valde bort jobbet.
Jag tror också att man kan skaffa sig kunskap och träna sig i ledarbiten.
Men samtidigt vill jag självklart att mina lagkamrater är positiva till mitt jobb.
Ingen kan lära andra att spela fotboll om eleverna anser att man suger på att spela själv och det är väl det jag är lite rädd för, att man inte duger.

Men kvällens föreläsning gav mig massa inspiration och massa tips och råd som jag kan ha nytta av både i mitt arbete och på min fritid. Ja i min personlighet helt enkelt för det är sin egen attityd man kan förändra och ingen annans.
Jag tänker därför börja med att faktiskt se mina bra saker jag gör. Jag tänker lägga mer vikt på dem men samtidigt lära mig av mina misstag. Som Mia sa "misstag ska man göra men man ska göra nya hela tiden så man inte gör samma sak jämt, då lär man sig av dem"

Vi fick även en uppgift av Mia, hon ville att vi skulle göra en seger av minst fem bra saker varje dag. Det är det hjärnan kommer minnas när vi lägger oss.
Så ja jag tänker göra high five med mig själv i spegeln så ofta jag bara kan från och med ikväll.

Av Rose-Marie - 20 september 2015 21:06

Nu är jag hemkommen från en helg på Hennickehammars Herrgård i Filipstad där Contryside hotells ordnat en träningsweekend i samarbete med Girls Wellness Academy som drivs av Emma Igelström och Marie Spetz som också var coacher denna helg.

Jag och min barndomsvän Anna-Lena har med en skräckblandad förtjusning längtat efter detta sedan i Juni och nu var det dags.
Jag vet inte hur jag kortfattat ska beskriva denna upplevelse så att jag gör den rättvis men jag gör ett försök.

I Lördags morse lämnade jag och Anna-Lena Gustav Frödings Hotell i Karlstad där vi hade mellanlandat Fredag till Lördag.
Vi var minst sagt nervösa och frågade oss vad vi hade gett oss in i?! Hade vi vad som krävdes eller skulle alla andra vara värsta atleterna?
Hur som helst fanns inget återvändo så det var bara att ge sig av och möta vad vi nu skulle komma till.

Väl framme så startade dagen med en introduktion och redan där kunde man känna att magen lugnade sig en aning för det var ett härligt gäng och coacherna verkade ju också mänskliga :-)
De förklarade klart och tydligt att vi var där helt efter vår egen förmåga.
"Våga utmana er själva men lyssna på era kroppar" var ord som jag lät ta med mig resten av helgen.
Det var ju därför jag var där, jag hade utmanat mig själv. Men nu i efterhand vill jag nog hellre se det som en belöning.
Miljön, gemenskapen, maten, träningspassen och ja till och med vädret var perfekt och helt över min förväntan så ja belöning är helt klart ett korrekt ord för denna upplevelse.
Det kändes som gruppen och coacherna var några som jag brukar träna med varje vecka, inte alls krystat och konstigt så som det ofta blir i nya grupper.
Jag skulle lätt kunna åka dit ensam utan att för den delen känna mig ensam en enda sekund. Det är snarare så att man saknar gänget nu när man kommit hem.

Jag gissar dock att mina facebookvänner inte kommer sakna mitt ständiga tjat om denna helg och ingen har nog missat att den har varit men det är ju det som är tjusningen med fejjan, att vi alla är olika med olika intressen så det blir en varierande "läsning" när man kikar runt bland vännerna.
Det var ju dessutom via facebook som jag hittade Girls Wellness Academy och denna fantastiska helg.
Ibland blir det ju bara helt rätt!!!!

Hennickehammars Herrgård i Filipstad

Vårt rum

Utsikt från rummet

Jag med coacherna Emma Igelström och Marie Spetz

Den generösa goodiebagen med saker från bla Newbody, Topp Hälsa Magazine, Karitraa och GWA

Det härliga gänget och den fantastiska miljön

Vi är på gång och redo för ett härligt pass

God mat

SPA

Av Rose-Marie - 9 september 2015 23:44

(Läs med ironi, är bäst att säga för jag tycks missuppfattas i det mesta just nu)

För något/några år sedan (tiden går så fort så jag minns inte när) fick jag boken "fejsboken" av min syster. Ja det är ju ingen hemlighet att jag gärna hänger på fejjan så det var nog en pik.
Men alltså livet blir ju så mycket mer innehållsrikt och spännade med facebook, oförutsedda händelser hela tiden.
Ja vänta nu ska ni få höra...

Jag har faktiskt inte läst handboken ännu men inser att jag nog borde göra det.
För den senaste tiden har jag lyckats dra på mig alla konstiga människor som finns. Nej de är inga vänner till mig varesig i verkliga livet eller på nätet utan de dyker upp i olika grupper man är med i.
Jag är ju inte den som sitter tyst i bakgrunden om jag har en åsikt så jag får väl skylla mig själv.
Och egentligen tycker jag faktiskt att det är rätt fascinerande att se hur vuxna människor faktiskt kan bete sig.
Mest fascinerande är det när man märker hur folk liksom vill missuppfatta och hitta saker de kan bli arga över.
Jag tycker jag brukar hålla mig rätt saklig i debatter så därför är det ändå konstigt att jag ofta blir drabbad av dem.

Någon skulle tex gladerligen pissa på min grav när jag dog.
En annan trodde jag var rasist och detta genom att jag skrev att jag inte röstade på Socialdemokraterna. Rasist?! jag som nästan anses vara för vänligt inställd när det gäller invandrarpolitik.
Samma människa ansåg att jag var en snyltare som betalar fackavgift och är med i facket utan att rösta på S.
Öh.... jag som trodde man räknades som snyltare om man INTE är med i facket.

Nu sista händelsen är också en märklig historia.....
I Söndags kom jag körandes på väg 172 från Uddevalla till Färgelanda. Jag var hungrig och trött vilket gjorde att jag helst av allt bara ville få komma hem men strax före Ödeborg så såg jag något på vägen, hann inte bromsa men väjade då jag såg att det var en katt som låg där. Jag förstod att den var överkörd och vände därför om för att ta den åt sidan och ringa polisen för att höra vad man ska göra. 20 minuter tog det att komma fram till polisen men jag väntade tålmodigt kvar för jag kunde ju inte bara lämna katten där vid vägkanten. Dessutom hade mina hungerskänslor och min trötthet övergått i en irritation över människor som inte kan ta sig tiden att göra det jag just då stod och gjorde. Någon hade kört över katten, kanske ovetande. Men flera hade kört där efteråt utan att bry sig.

När jag väl fick kontakt med en polis så bad de mig märka ut platsen och lägga katten i diket. Jag frågade om jag kunde göra nåt och vi kom fram till att en efterlysning på facebook kanske kunde vara en bra idé.
Inga problem, jag är en hejare på fejjan så det fixar jag!!!
Tog kort på katten men utan att ens ha läst syrrans handbok för fb så visste jag att det finns alltid någon som tar illa upp av döda djur. Katten hade en speciell teckning så jag tog kort på pälsen och inget mer.
Lade ut på min logg och även i en grupp som folk brukar lägga ut allt möjligt bla saknade djur. Det är ju kanonbra tänkte jag. Vilken god medmänniska jag varit nu, pluspoäng hos Sankte Per, heltklart!

Tills jag dagen därpå upptäckte att inlägget var borta. Jag skrev ett inlägg och frågade vad jag gjort för fel men fick inget svar.
Nej det inlägget togs nämligen också bort.
Eftersom jag är så mån om att göra rätt och inte trampa folk på tårna så skrev jag ett meddelande till admin och frågade om någon kunde svara på varför det togs bort. Varpå jag fick svaret
-behöver jag det...... nä verkligen inte!
Ha det gott!!
Jag tyckte att jag ville ha svar så jag skrev
-jo det tycker jag
Admin svarar tillbaka:
-lägg ner, kommer inte svara mer. Skaffa dig en egen grupp för döda djur!
Jag blev paff och svarade
-herregud ja det är ju dumt att fråga vad man gjort för fel.

Sedan kom ett inlägg från admin i gruppen att jag varit otrevlig i PM och när jag försvarade mig genom att klistra in denna konversation så blev jag blockad ur gruppen.

Ja det är nu jag funderar på om jag kanske kan hitta ett svar i syrrans handbok "fejsboken"
Jag inser att jag kanske bör läsa den då jag utsett mig själv till lite av en världsmästare på fejjan men nu börjar jag tvivla.
Jag kanske inte kan reglerna, alltså om man blir blockad ur en grupp för att man vill vara hjälpsam?!
Nej jag måste läsa handboken nu genast, tack för mig!

Av Rose-Marie - 5 september 2015 21:09

Efter alla inlägg och artiklar om den treårige syriske flyktingpojken Aylans död så kan man ju inte undgå att fundera lite över hur olika våra liv är.
Att krig och hemskheter finns är ju ingen nyhet och vi är alla väl medvetna om det.
Alla tragiska händelser är lika jävliga oavsett vad det handlar om och man kan inte rädda världen från dem hur mycket man än vill.
Jag tror ingen vill att folk lider varesig i krig, fattigdom eller sjukdom.
Men vad vi alla kan göra är att kosta på oss att vara tacksamma för det vi har och för att vi får vara friska, vi som är det.

Vi kan ta oss en stund och fundera på vad vi har och hur vi lever.
Sätta värde på de bra sakerna i våra liv och ta vara på dem istället för att ta det för givet.
Jag är tacksam för min familj, för att vi är friska, har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag har möjligheten att ge min familj denna trygghet. Jag är tacksam för att mitt största bekymmer just nu är våra TVÅ bilar som krånglar. Det är ett ganska litet problem fast ändå irriterande då vi behöver bilarna för att komma till våra jobb i tid.
Att saker och ting kunde vara värre är förvisso en jäkligt tröttsam kommentar när man tycker att man sitter i skiten men i mitt fall känns det som att saker och ting kunde varit jävligt mycket värre och jag hoppas att jag slipper få veta hur mycket värre det kan bli.
Jag vill fortsätta att bara få vara tacksam och jag vill inte behöva vara den som får reda på hur hårt livet faktiskt kan vara när det är riktigt jäkla svårt.
Jag har självklart precis som alla andra haft dåliga stunder och jag har känt på sorg och tråkigheter vilket jag förmodligen kommer göra fler gånger i livet men just nu vill jag bara få vara tacksam.

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skapa flashcards