Alla inlägg under september 2012

Av Rose-Marie - 30 september 2012 22:56

Många tycker att bloggar och Facebook mest framkallar skvaller och skrytsamhet men jag vill påstå att det helt beror på hur man använder sina olika sidor.
Ja min Facebook sida är i och för sig mycket som dagbok och rätt så lättsam med en heldel ironi och man får nog ta mig med en nypa salt ibland men bloggen brukar jag försöka hålla fri från det kaos som ibland råder på Facebook, bloggen vill jag ha mer seriös för skrivandet är faktiskt lite heligt för mig.


Däremot har både bloggen och min Facebook sida stora fördelar och detta har jag inte minst märkt av det senaste dygnet då jag skrivit om inspirationen jag fick på bokmässan igår.
Min dröm om att få göra klart en bok och även kunna ge ut den.
Jag brukar inte tro på ödet men på Facebook fick jag heta tips i min inkorg och här på bloggen fick jag också tips om en skrivarsida.
Detta var även ett märkligt sammanträffande då tipsaren var en bloggare här på sidan som kallar sig spanaren55, jag råkade helt ärligt bara ramla in på den bloggen då jag tryckte på slumpa blogg och jag tyckte den var intressant vilket gjorde att jag lämnade en kommentar.
Därav var spanaren55 inne på min blogg och gav mig tipset om skrivarsidanO, kapitel 1.


Idag på morgonen satte jag mig och började titta på sidan, kände mig en aning förvirrad och tänkte lämna den lika snabbt. De som skrev där verkar för bra för att jag ska våga skriva något. Man lägger upp sina texter som böcker fast de ligger på internet.
Sådant kan ju inte jag, det verkar för svårt.
Men jag ville ändå inte ge mig och tänkte att jag testar med att lägga ut några av mina dikter. Det får väl bära eller brista, vad har jag att förlora?
Jag började fundera på ett namn på boken, sedan skulle jag försöka ta ett kort och fixa en framsida till den. Därefter började jag lägga in mina texter och jag hade absolut inte behövt göra färdigt allt idag men skrivarglädjen blev starkare och starkare, innan Söndagen var över hade jag gjort klart min första bok.
"Mitt Hjärtas Röst" dikter av Rose-Marie Tell
Den finns att läsa på www.kapitel1.se/rose-marie-tell/mitt-hjartas-rost<br />
Man får ju säkert inga böcker producerade för att man lägger dem där men det är bra träning för en nybörjare som mig. Och framförallt finns det människor där som är både kunniga och villiga att ge en tips och råd. Det är guld värt!
Vem vet någon gång kanske detta har inspirerat mig ännu mer och då kanske jag når mitt mål med att ro i land mitt dröm projekt.



Av Rose-Marie - 29 september 2012 21:11

Jag är inte direkt en bokmal och läser sällan "vanliga" böcker som deckare och romaner men däremot har jag hur mycket som helst när det gäller psykologi, föräldraskap, pedagogiska böcker och liknande. Det är sådana böcker som intresserar mig numera.
När jag var yngre läste jag mest sorgliga böcker om utsatta barn och djur och jag väljer nog fortfarande sådana böcker när jag väl läser "vanliga" böcker.


Idag var jag iallafall på bokmässan i Göteborg och det var ju såklart inte för att leta upp romaner utan jag hade läst att det var mycket intressant info om utbildning, psykologi och liknande, bl.a så skulle specialpedagogiska institutet vara där med info.
Och sist men inte minst så hade jag ju förbeställt boken: att förebygga livslångt utanförskap skriven av Lasse Mattila som jobbar i Färgelanda. www.lassemattila.com
En fantastisk människa som kämpar för barn och ungdomar som har det svårt. Han är även en fantastisk musiker och föreläsare, ja det mesta han gör verkar bli bra och det är svårt att inte se upp till och tycka om denna människa. Han inspirerar och är en förebild när det gäller att kämpa och tro på sig själv. Att göra det man vill och våga förverkliga sina drömmar.
Jag önskar så att jag hade det där drivet och kämpar glöden i mig.
Jag vill så mycket, tänker så mycket och hade kunnat gjort så mycket om
Jag bara visste hur.



När jag var på bokmässan så passade jag på att titta in i montern om författarskap, jag har ju en halvskriven "bok" i min dator och hade jag bara vetat hur så hade jag kunnat tänka mig att göra klart den och försökt få den tryckt. Jag fick en heldel info där och inte minst inspiration men det verkar så krångligt ändå.
Tänk om man bara kunde skriva och sen låta någon annan sköta resten utan att det kostar skjortan.
Det finns möjligheter att trycka privat MEN då bör det finnas pengar också.


Men jag ska skriva klart och kanske kan jag iaf få några ex tryckta, mest för min egen självkänslas skull och för att visa att jag kan bara jag vill.
Ja jag skriver klart och vad som händer därefter får vi se då, att göra färdigt det man påbörjat får en iallafall att växa och att tro på sig själv.


Ja idag inspirerades jag på bokmässan, ett ställe jag aldrig satt min fot på förr, jag kom dit såg mig omkring. Blev alldeles kallsvett av hysterin som jag upplevde där, så mycket folk och så många olika montrar. Jag trodde bibliotek var ett fridfullt ställe men detta var som om jag hamnat i Ullared.
Målinriktat letade jag först upp Lasse Mattila och sedan gick jag runt lite och försökte se sådär van och bildad ut.
För att få läget under kontroll fick det bli en kaffe på ett av fiken, jag kollade igenom kartan och förstod att C-hallen var stället för mig, det var där montrarna för psykologi, pedagogi och utbildning fanns. Jag går dit!
Frågan var bara hur jag hittar dit i detta hav av montrar? Det var som att orientera ungefär.
Och jag kände mig riktigt stolt då jag äntligen hittade fram.
Där plockade jag på mig massa info och köpte en och annan intressant bok. Fick endel visitkort och tips på bra hemsidor som är värt att besöka.
Efter detta kände jag mig nöjd och väldigt redo att åka hem.
Trots att jag kände en viss panikkänsla efter mina timmar på bokmässan så lämnade jag den med en heldel inspiration och idéer, vi får väl se vad det blir av det hela i framtiden.

Av Rose-Marie - 28 september 2012 19:11

Ja då var det Fredag IGEN, ändå tycker man att helgen är så avlägsen när det är Måndag.
Jag vet inte om jag är med där på dagarna emellan måndag och fredag, de dagarna finns liksom inte känns det som.


Nåväl det är iallafall dags att avnjuta ännu en helg och meningen verkar ju vara att man ska vara lite extra mysig såhär en Fredagskväll, vad är det för mysigt med att vara halvdöd undrar jag då?
Nog för att man kan sova länge imorgon men det hjälper ju inte mot min trötthet idag. Jag kanske ska börja med Lördagsmys istället.
Lördag är ju den ultimata dagen att vara mysig, man sover länge, har tid att göra sig lite snyggare och man har tid att vara extra trevlig och glad.
Men visst är det såhär vi tänker?
Man ska orka att vara mysig, trevlig och snygg, man ska orka att ha tid för varandra. Precis som om man offrar sig liksom. Som om det skulle vara jobbigt. Det är ju fan hemskt!
Är det så livet tillsammans ska vara?
Är det så det är?


Jo jag älskar Roger och jag älskar min son och jag älskar livet jag lever men ibland får mina 2 hjärnceller för sig att analysera saker, de börjar liksom ifrågasätta det jag gör och hur jag tänker. Ja visst det lät lite skrytsamt eller hur ;)
Men jag tror faktiskt inte att våran familj är speciellt olik andra familjer, handen på hjärtat, är vi?
Jag tror att det är såhär vi är många av oss. Helgerna, semestern och ja alla lediga dagar är dagar då vi känner att nu jävlar ska vi ha mysigt i familjen, nu jäklar har vi tid för varandra och så blir det inte alls som man tänkt sig.
Kanske är det så att vi faktiskt trivs i vardagen, vi trivs med familjelivet då man kommer från jobbet, lagar mat, avslutar kvällen med ett par timmar i soffan för att sedan lägga sig tillsammans och tacka för dagen.
Den vardagliga, vanliga och kanske inte så spännande dag men man har delat den med den man älskar.
Plötsligt dyker det upp små annorlunda händelser som bryter mönstret och de stunderna är mer värda om de inte dyker upp så ofta.


Jag anser att man kan sätta värde på varandra lika mycket även om man inte sätter av varje ledig dag åt att hålla handen.
Om jag mot all förmodan (hemska tanke) skulle förlora min familj så är det vardagen jag skulle sakna mest av allt. Det som jag kanske idag inte sätter lika stort värde på.
Så skippa det där tvångsmässiga och påklistrade mystramset och mys av det lilla istället.
Stunden vid TV:n, stunden innan ni somnar, frukosten på lördag och söndag. Njut av de stunderna som ni faktiskt skulle sakna allra mest.
Det är inte fredagskvällarna när man är tvingad att vara trevlig och mysig, iallafall inte för mig.


Livet är inte bara Fredagskvällar och helger. Lev livet varje dag!



Av Rose-Marie - 26 september 2012 22:32

Jag skulle ha städat idag och betalt räkningar plus en hel del andra saker. Träna borde jag också göra och vila lite eftersom jag har sovit så dåligt nu i en veckas tid.
Jag har vaknat flera gånger på natten av div märkliga drömmar, drömmar som jag inte minns men ändå gjort att jag känt mig nedstämd då jag vaknat.
Ja just det så hade André klipptid idag också så allt det andra skulle jag ju gjort efter han klippt sig.
André klippte sig iallafall och sedan åt vi men efter det blev det inte mycket mer gjort.


Jag fick hjärnsläpp och var på väg ut för att röka efter maten, hade glömt att jag inte röker längre men kom på det när jag skulle ta på mig tofflorna.
Jag kände mig plötsligt yr i huvudet och satte mig i soffan för att vila mig, den där yrseln har jag haft några dagar men det känns som någon form av trötthet.
När jag satt i soffan började jag frysa och satte därför på våran värmekamin, en "låtsas öppenspis". Den både värmer och skapar stämning i rummet.
Jag satt där i soffan under en filt och bara kopplade bort allt annat.
På TV:n var det något program om en prostituerad, hemlös knarkarbrud, ja det var så de presenterade henne eller hon presenterade sig så själv, 23 åriga Linnea.
Hon skulle få en ny chans i livet och vara med och bygga sitt eget hem, ett rum i en lada.
Att se hur hon levt sedan hon var 13-14 år fick mig att få lite ångest.
Jag gnäller för att jag inte orkar städa, laga mat, betala räkningar och träna.
Jag gnäller samtidigt över att mitt hem är stökigt och att jg är tjock.
Jag kan göra något åt min situation och det är egentligen ganska lätt.
Jag behöver egentligen inte anstränga mig så värst mycket.
Jag har ett hem, jag har råd med mat och räkningar och jag har en frisk kropp som kan träna. Jag har allt som Linnea förmodligen drömmer om.
Hon var glad att få sova i en säng och att hon äntligen sov en hel natt, jag gnäller för att kudden är knölig och att klockan ringer på morgonen för att jag måste gå till jobbet.


Ja där satt jag under min filt, i min skinnsoffa, i mitt vardagsrum, i mitt hus och tittade på den relativt nya platt TV:n medans den mysiga värmekaminen gjorde stämningen ännu mer avkopplande och tittade på denna tjejens kämpande.
Samtidigt som jag kände mig oerhört tacksam och välmående så kände jag en viss ångest, va fan gnäller jag för.
Hur mycket behöver jag egentligen anstränga mig för att göra mina sysslor och även försöka ta tag i vikten? Hur ansträngande skulle det egentligen behöva vara?
Allvarligt, jag sätter mig hellre och myser i soffan och tittar på en stackars tjej som verkligen har rätten att gnälla över hur tufft livet är.
Jag kan då verkligen inte gnälla på att tiden inte räcker till, nej jag är helt enkelt rent ut sagt: LAT OCH BEKVÄM



Av Rose-Marie - 25 september 2012 22:20

Idag skulle André få uppleva en spännande dag med filminspelning.
Ja vi har ju skrivit på ett papper om tystnadsplikt men det är ju redan känt i media att man spelar in en film som heter mig äger ingen och att Mikael Persbrandt har huvudrollen och att det är 70-tals miljö så vi har egentligen inget mer att säga för mer vet vi knappt själva. Därför vågar jag skriva om Andrés dag i filmbranschen ;)


Att André fick denna chansen berodde mest på hans långa hår som jag tjatat på honom om att klippa. Nu fick jag ett brett leende av honom då han fick en statistroll i en film med Persbrandt pga av håret.
- haha... Där ser du, jag ska ha långt hår!
Jag kan dock säga att han skrattade inte lika mycket då han blivit stylad med 70-tals kläder. (bild finns i slutet)


Efter ett par timmars väntan kom vi fram till inspelningsplatsen där André och de andra statisterna fick förklarat vad de skulle göra. De tränade flera gånger och det blev massa omtagningar innan regissören tyckte att nu var han nöjd.
Utanför avgränsningarna stod det folk och tittade på och André fick uppleva känslan av att här var det han som fick vara med där det hände. Han var en av dem som folk stod och tittade på.
Ja t.o.m självaste Persbrandt själv stod och tittade när de filmade André och de andra ungdomarna.
En scen på kanske 2 minuter där Andrés tid var några sekunder men ändå ett minne för resten av hans liv.



Av Rose-Marie - 16 september 2012 01:03

"Januari börjar året, februari kommer näst"......
Att alla månader har sin charm kan ju kanske diskuteras men var årstid har det iallafall. Det håller vi nog med om de flesta av oss.
Jag har dock fått för mig att hösten är den tid folk gillar minst.
Själv njuter jag bara, jag får mer energi än någonsin, jag är förvisso lika morgontrött och gillar inte mörka, regniga och kalla dagar. Nej det är kvällarna jag njuter av.
Det är som att vara på SPA, jag tänder massor av levande ljus, sätter mig under en filt i soffan och tar mig gärna en kopp Te. Ja jag kan t.o.m få för mig att läsa en bok.
När jag sitter där så tittar jag ibland ut genom fönstret, det är mörkt och trist ute men ändå vackert med allt ljus från grannarnas hus, det utstrålar värme och tillviss del kärlek och liv.
I husen bor andra familjer och de myser förmodligen på sitt sätt, man tänker sällan på att det finns andra hus runt om oss. Men i höstmörkret lyser de upp, de syns och får liv.
Många har liksom jag lite utebelysningar som hjälper till att sprida än mer myskänsla, de hjälper till att sprida mer stämning och tala om att här bor någon.


Ja man måste väl ändå hålla med om att hösten är tiden för mys.
Hösten är den perfekta årstiden för hemma SPA och lata kvällar.
För mig är hösten en tid då jag bara njuter, samtidigt som jag ändå längtar lite tillbaka till sommaren men även lite framåt mot julen.
Men nu är vi mitt emellan 2 hektiska årstider så låt oss bara återhämta oss från sommaren och semestern och ladda upp inför vintern och julen.
Tänd ljus, sprid värme, läs en bok, umgås med familjen och bara njut av att det faktiskt är tillåtet.

Av Rose-Marie - 7 september 2012 21:41

"Det är dags för fredagsmys
Från direktör till charmör
Snart är det fredagsmys
Från veckostress till glatt humör
Nu är det slut på veckan
Det är dags för fredagsmys"

Detta var en av verserna i låten som många av oss går och nynnar på varje Fredag på jobbet och jag undrar då, handen på hjärtat, hur många är egentligen sugna på det där fredagsmyset?

"Från veckostress till glatt humör"???? Jo jag gillar fredagar och jag vill ha Fredagsmys men varje gång undrar jag ändå stilla för mig själv: Varför?!

Hela dagen går jag och funderar på vad vi ska ha för gott denna Fredagen, något speciellt som vi inte brukar ha, jag vill slå till på stort och överraska denna fredagen. Ja så tänker jag varje fredag.

Vad händer då?

Jo jag är skit trött när jag kör hem från jobbet, vill bara hem och vila, absolut inte tänka på mat.

När jag hämtar André på fritids är det den första frågan han ställer:

-Vad ska vi ha till fredagsmys? Vi kan väl ha tacos?

Tacos...... jag är så trött på tacos.... André verkar aldrig tröttna och eftersom han bara är hemma varanan fredag så brukar han få sin vilja fram. Det är dessutom lättvindigt för mig för då slipper jag tänka.

När vi kommer hem så säger André till Roger att vi ska ha tacos ikväll varav Roger brukar titta lite menande och säga att det var ju ovanligt. Egentligen förstår jag hans tanke men pustar och säger:

-kom på något själv då.

Vilket resulterar i att det blir tacos.

Ja då var ju den biten avklarad och det är bara att ge sig iväg till affären och handla, vilket tydligen ALLA gör vid samma tid. Varför har folk inte planerat för?!

Aha, det finns fler som mig alltså, jag känner mig glad över det trots allt för jag trodde att alla andra var så där rediga precis som på reklamen, där de njuter av fredagsmys i lugn och ro.

ALLA verkar tydligen ha lika dålig fantasi som mig också för de står och knör tillsammans med mig vid tacohyllan.

När jag väl kommit ur affären så kommer jag hem och ja nästan alltid har jag glömt något, jag svär högt och tydligt och tittar på Roger: -NU får du gå och köpa det jag glömde säger jag surt, precis som om det vore hans fel.

Samtidigt ropar Andre och frågar när maten är klar..... han får det ständiga svaret: -sedan, snart.....

Jag undrar varför han svarar så när jag ber honom göra saker som att städa sitt rum tex

Nu först kan jag hoppa in i duschen och duscha snabbt för att sedan ställa mig i köket, hacka gurka, tomat, lök och ja allt som hör till tacos. Fräsa köttfärs och lägga allt i massa fina skålar för det är ju fredag.

Roger brukar erbjuda sig att hjälpa mig och det brukar oftast bli löken som jag överlåter åt honom.

När allt väl är klart så ska jag springa runt och tända massa värmeljus, ja iallafall om det är på hösten för det är mysigt. Ja iallafall när alla 30 är tända.

Nu är det snart dags för själva fredagsmyset, klockan har oftast redan hunnit bli 19:30 och jag är trött och hungrig, Andre och Roger är trötta och hungriga. Det enda som behövs göras nu är att plocka in alla grejer i vardagsrummet, det är ju fredag och fredagsmys passar bäst i vardagsrummet.

Vi sätter oss ned och..... fan... jag glömde drickan i köket.... älskling..... Roger pustar och hämtar snällt drickan.

Man vill ju titta på TV när man har fredagsmys i vardagsrummet så vi börjar sappa eller Roger börjar sappa, fram och tillbaka, tittar en stund, sappar vidare, tillbaka...... tills jag ber honom bestämma sig och när han gör det så är det självklart något skit som inte jag vill se. Jag får kontrollen och sappar genom alla kanaler för att sedan lämna tillbaka kontrollen till Roger samtidigt som jag surt talar om att det bara är skit på TV.n

Nu har vi ätit färdigt och självklart har man ätit så överdrivet mycket och fort att man är helt överfull och nästan spyfärdig. Jag tittar på vardagsrumsbordet och ser allt som ska plockas bort, packas in och ställas i diskmaskinen.

Pust...... jag som inte ens orkar resa mig, ingen av oss orkar. Det får stå en stund för plötsligt har man fastnat i det där dåliga på TV.n så det kan ju bli reklam först.

Men tillslut har vi iallafall lyckats få bort sakerna ur vardagrummet och tagit hand om det som ska in i kylen, disken får stå tills i morgon. Just då känns det som Lördag morgon är en mycket bättre tid att ta hand om den, annat tycker man på Lördagen sen.

När vi kommit tillbaka till den sköna soffan kommer vi båda på att vi är kaffesugna, vem orkar?

Det brukar bli lite olika vem som fixar kaffet och sen när kaffet är klart så får den som inte satte på det hämta det.

I detta läget sitter jag oftast lite halvt sovande i soffan och kaffet blir oftast odrucket och kallt för det dröjer inte länge tills jag har somnat helt. Sover sött tills, jag plötsligt skakas och puttas och hör Rogers röst: Sover du?!

Nä bara blundar lite brukar jag svara och sedan sova vidare tills jag återigen skakas och puttas och hör Rogers röst:

-Ska vi lägga oss?

Tillslut så har jag lyckats vakna, borsta tänderna och lägga mig i sängen och...... då är jag pigg, tittar upp i taket och undrar vad det blev av fredagsmyset?

Vi skulle ju ha så mysigt, jaja jag gör mig till lite extra nästa fredag, då ska det bli speciellt.

Idag, denna fredagen sover André hos sin kompis Eric och det blev Erics familj som fick äta tacos.

Själv gjorde jag mig faktiskt till lite extra och istället för vanliga tacos gjorde jag tacotårta vilket jag aldrig testat förrut och det var fantastiskt gott. Vi åt i köket och plockade bort direkt och nu sitter vi förvisso vid TV.n, Roger ser på nåt dåligt och jag sitter vid datorn, men jag är iallafall vaken, en stund till.

Vet inte vad jag fick den extra energin ifrån men man får passa på när den finns.

Det är ju Fredag och Fredagsmys.......

 


Vansinnigt god tacotårta

4 st hönökakor, bred mjukost på varje skiva. Jag tog ganska tjockt lager men en 300 grams räckte precis.
Tacoköttfärs, jag hade 0,7 kg och det var lagom om man nu vill ha 3 lager med köttfärs.
Ta en av hönökakorna och lägg på smörad plåt.
Lägg på köttfärs, lök, majs, paprika, tomatskivor (ja vad du vill ha) och klicka sedan på med creme fraiche.

(Ju mer desto smarrigare.)
Lägg över nästa hönökaka och gör likadant tills du har 3 lager med köttfärs emellan.
Den 4:e skivan ska endast ha mjukost där man trycker fast nachochips och sedan strör över riven ost. Mycket eller lite efter smak. (ungefär som med gratänger) Jag kunde nog tagit lite mer. :Ptongue

Sen in i ugnen 175 grader i ca 20 min. Min hönökaka i botten blev lite knaprig och jag hade den inne i ca 30 min så

20 borde bli bra.

Vad man har emellan är ju bara fantasi och smak som kan avgöra och man kan säkert röra ihop köttfärs och allt i en bunke och lägga hela röran emellan.
Smaklig måltid!

 


Av Rose-Marie - 3 september 2012 22:25

Jag fattar inte att ett beroende sätter sig så hårt i en, det biter sig liksom fast i en och växer sig fast.

Och jag kan heller inte låta bli att förundras hur lättlurad man egentligen är som låter detta styra över en.

Ja det är min första dag utan cigaretter och hade jag kunnat stanna världen en stund, ja det krävs bara ca 3 minuter så hade jag tagit en cigarett nu med en gång. Hade jag fått alla andra runt om mig att somna och inte komma på mig så hade jag nog inte tvekat ett dugg.

Så jävla dum är man för vem lurar man om inte sig själv, ingen annan bryr sig ju om jag röker eller inte, ja inte så mycket att jag inte kan få bestämma själv iallafall.


Det var av denna anledningen som jag visste att jag måste berätta för alla jag kan tänkas möta, gärna dem jag inte känner också för då kan jag inte lura mig själv. Jag är nämligen för stolt för att ta en cigg om någon som vet ser mig och jag kan inte heller ljuga så bra att jag skulle kunna säga att jag inte rökt om någon frågde och jag faktiskt hade rökt. Jag skulle inte kunna vara stolt över mig själv då.

Jag är också en sådan tävlingsmänniska att jag ser det lite som en förlust om jag sagt till folk att jag ska sluta och inte klarar det, därför vill jag att alla ska veta.

Det är helt och hållet för att jag inte litar såpass på mig själv, jag skulle med andra ord kunna lura mig själv och "tjuvröka" om inga visste att jag försökte sluta.

Det bästa är om någon eller några slutar samtidigt för då har jag min utmaning, jag kan inte vara sämre än någon annan men jag är ändå ödmjuk om andra inte klarar det för jag vet hur svårt det är och jag vet hur misslyckad man känner sig när det inte blir som man tänkt.

Jag försöker medvetet vara kaxig nu för då blir det ett jobbigare fall om jag inte lyckas, detta innebär att jag faktiskt måste. Jag tror att omvändpsykologi funkar väldigt bra på mig, du får inte sluta röka, du kan nog inte ens.

Där kommer 3-års trotsen in igen, den är bra ibland trots allt   


På jobbet idag gick det faktiskt ganska bra men jag hade rätt mycket att göra så jag hann inte tänka så mycket på röksuget. Jag hade gjort morotstavar som jag la i ett cigarettetui och vid varje tillfälle som jag vanligtvis brukar ta en cigarett så tog jag en mortotstav istället. 1 gång tog jag min nödlösning vilket var en nikotin sugtablett och jag kan säga att jag fattar varför den hjälper, det smakade som om jag sög på en gammal fimp    och jag tror det tog max 3 minuter så hade jag spottat ut den, man skulle låta den smälta i munnen i 10 minuter men nä det gick inte.

Jag var heller inte röksugen efteråt så jag antar att den funkade till en viss del ändå.


När jag kom hem blev det värre, André tjatade om vad vi skulle äta, sen kom 2 katter och skrek efter mat och så hade jag lite post att läsa igenom och annat att göra. Det sista jag orkade tänka på var mat.

Jag ville så gärna ha en cigarett, det var det enda jag tänkte på just då och det gjorde mig tokig.

Ska jag inte kunna bestämma själv om jag ska vara rökare eller inte, ska verkligen de där cigaretterna och de som tjänar pengar på mitt beroende vinna över mig?!

Nej verkligen inte!!!!

Jag tog en timeout och gick in i sovrummet och började facebooka lite, rätt bra fakriskt att i det läget läsa vännernas uppmuntrande ord och hejarop, det får en mer motiverad och ger en mer jävlar anamma.

Det hjälper faktiskt!


När jag lugnat ned mig tyckte jag så synd om mig själv att jag gick fram och köpte mig en blomma som jag såg igår, jag köpte även ett kort till där jag skrev: JAG ÄR DUKTIG!

Det har BARA gått en dag och jag har redan belönat mig själv, det känns ju kanske inte så märkvärdigt att hålla sig borta från cigaretterna 1 dag men jag tyckte jag var värd den blomman och dessutom kostade den som ett paket cigaretter vilket jag numera hoppas att jag slipper köpa, aldrig någonsin igen.......

Men jag vågar inte ropa hej förrän jag kommit över bäcken, det som driver mig just nu är tanken att jag måste och att jag är så jäkla envis när folk vet att jag måste sluta.

Detta är bara början......................


Är det någon som känner att ni vill sluta röka eller snusa eller något annat så tycker jag det vore skit kul att följa varandra, peppa och stötta varandra. Det är bara att ta kontakt med mig så tar vi det över mail, telefon eller facebook, EN FÖR ALLA, ALLA FÖR EN! 


Jag rökte Level men nu "röker" jag Lev Väl   

 


Tyckte synd om mig själv idag och köpte en blomma till mig själv

 

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29 30
<<< September 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skapa flashcards