Alla inlägg under januari 2014

Av Rose-Marie - 28 januari 2014 19:23

Under de senaste dagarna har det mesta här i Färgelanda handlat om ett inbrott som drabbade våran populära spel och godisbutik hårt. Det är inte första gången Feffes drabbas, nej till och med ägaren själv har tappat räkningen och nu var vi många som kände starkt med honom och hans kollegor. Vi befarade även att hans ord om att ge upp skulle besannas.
Skulle vi förlora vår älskade butik?
Plötsligt gjorde någon något, en idé om en insamling till butiken sattes i handling, ett evenemang på facebook startades och ingen kunde väl tro att det skulle bli så enormt stort. Idag är det över 450 personer som deltar och över 51000 kr har samlats in på bara några dagar.

Det är nu som några då undrar, ja men alla andra butiker och företag i samhället då????
Är de inte lika mycket värda som Feffes?
Det är väl klart att alla butiker och företag i vårt samhälle är viktiga, de är en del av att samhället finns och att folk bor kvar.
Vi kanske inte riktigt har tänkt det så förrän nu, nu när vi riskerade att bli av med en av dem.
För inte så länge sedan hotades apoteket om nedläggning och även då stod vi förenade genom namninsamlingar.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt heter det. Det är nog sant.
Vi räknar med att våra butiker och företag ska finnas och inte förrän de lägger ned inser vi vad de betydde för oss.

Hur bra är det inte att kunna springa in i en av matbutikerna och handla till klockan 21, visst är det väl skönt en kväll när man inte orkar göra mat att ringa en av ortens restauranger, ta en öl med kompisarna utan att behöva ta bussen från stan när man ska hem, eller att hitta kläder här i någon av samhällets klädbutiker, ska man på kalas så finns både leksaker, blommor och andra presenter i flera av ortens affärer.
Man kan ta en fika i någon av caféerna och klippa sig utan att behöva åka till stan, vi har till och med ett systembolag.
Vi behöver inte ens åka till stan för att tanka. Dessutom har vi matbutik, blommor och presenter och restaurang m.m i Högsäter bara en mil norr om Färgelanda tätort.
Nu är jag rädd för att jag missat något och isåfall lär jag nog få höra det ganska omgående, för det ska vara rättvist och ja jag är benägen om att hålla med men huvudsaken är ju ändå att vi faktiskt samarbetat för en butik i kris, att någon gjorde något just denna gången.

Det visar väl ändå att vi vill, vi kan, att tillsammans är vi starka, mycket starkare än vad vi faktiskt trodde.
Så ja låt oss fortsätta, vi kanske inte behöver samla in pengar till alla utan vad vi faktiskt kan göra tillsammans för alla butiker och företag i kommunen är att inte ta dem för givna och att inte tro att vi klarar oss utan dem. Vi har en stor och viktig roll för dem, det är vi som får dem att överleva.
Vill vi verkligen göra en stor och långsiktig insatts så är det bästa vi kan göra att gynna dem.
Tillsammans är vi starka, det har vi bevisat i den insamling som startades för Feffes.
Låt det inte stoppa där!

ANNONS
Av Rose-Marie - 27 januari 2014 15:56

Förra veckan hände en sak som fick mig att fundera lite extra på det här med att säga förlåt. Det hade blivit lite fel mellan André och en klasskompis som gjorde att klasskompisen blivit väldigt ledsen. Jag tror nog inte att det var medvetet från Andrés sida utan han trodde att det hela var på skoj och blev därför väldigt ångerfull då han fick veta att han faktiskt sårat sin vän.
Det är en fin egenskap han har, han känner ånger och blir ledsen för vad han gjort.
Det bästa av allt är ändå att han står för det och att han vill ta ansvar för sina handlingar.
Han är väldigt mån om att få klara upp sakerna och att be om ursäkt.
Denna gången pratade han om det hela kvällen och ville vara säker på att klasskompisen kom till skolan dagen därpå för att de skulle kunna reda ut det hela.
Jag är glad över att han är sådan MEN jag började ändå fundera på det där med förlåt.
Även om man verkligen menar det och verkligen ångrar sig så är ju skadan redan skedd. Hur många gånger kan man komma undan med förlåt?

Det svåra är inte att lära våra barn eller oss själva att säga förlåt, det svåra är att tänka efter före.
Det är ju precis som texten om pojken som spikar en spik i dörren för varje gång han sårar någon och sedan tar han bort en spik för varje förlåt. När alla spikar är borta finns ändå alla hål kvar i dörren.
Även om man säger förlåt så är skadan redan skedd. Det sätter sina spår.

Samtidigt som jag är stolt över att jag faktiskt lärt min son att känna ånger och vara mån om att reda ut konflikter så känner jag att jag brister i att få fram budskapet "att tänka efter före"
Jag tror inte jag är ensam om detta och det är inte bara barn som är dåliga på att tänka efter före, vi är många många vuxna som talar först och tänker sedan.
Våra ord och handlingar kan skada så mycket mer än vi tror och ibland hjälper inte ordet förlåt!



ANNONS
Av Rose-Marie - 16 januari 2014 00:49

Jag verkar ha drabbats av skrivkramp och brist på fantasi för normalt brukar jag kunna få ihop någonting som känns viktigt att skriva men nu är det tomt.
Ofta inspiteras jag av saker jag upplevt under veckan, läst på facebook eller hört på nyheterna men det har antagligen varit rätt tomt där också, iallafall på saker som gjort intryck på mig.
Det jag mest reagerat på är väl det här med hur vi diskuterar med varandra på nätet.

Jag tänker mycket och tycker mycket och jag är inte den som är rädd att tala om det men det betyder inte alltid att min åsikt är rätt. Det betyder inte att jag tycker att de med andra åsikter än mina är dumma i huvudet.
Det är viktigt att vi tycker olika och tillåter varandra att göra det. Det är viktigt att vi vågar stå för våra åsikter men att vi ändå är öppna för att ta åt oss av vad andra har att säga.
Tyvärr är det väl så idag med alla forum som finns på nätet så blir folk allt oftare ovänner och använder hårda ord för att folk tycker olika. Vi kommer allt mer och mer in i en sandlådenivå, vuxna människor.
Vi skuldbelägger, hatar, kränker och förnedrar varandra. De som tycker samma hejar på, manar och triggar varandra till allt mer hårda ord. Det är lätt att göra så då man inte ser varandra. Som om det vore robotar vi skriver till och inte människor.
Det någon tycker är humor, blir en annan ledsen över. Vi tänker inte på vad folk har i bagagen och vad som sårar. Får vi veta att någon blivit sårad så ber vi sällan om ursäkt för det är ju inte mitt fel att folk tolkar det jag skriver på fel sätt, det är ju inte mitt fel att folk inte har humor och de som inte tycker som jag är ju ändå dumma i huvudet.
Tål du inte det så får du inte leka i min sandlåda.........


Av Rose-Marie - 7 januari 2014 23:17

Jag kom på att jag inte skrivit något inlägg alls i år. Nej det har ju inte hunnit gått så många dagar in på 2014 ännu.
Det mesta i vardagen handlar om bebis just nu och det är kanske inte så konstigt då det är 43 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag har jag varit hos barnmorskan och allt verkade se bra ut, på eftermiddagen var vi på föräldraträff. Jag var osäker på om vi skulle delta först för med André var jag så oerhört rädd för att föda så när sådant kom upp på föräldraträffarna började jag gråta.
Egentligen är jag inte lugnare denna gång men det känns ändå som att jag tar det bättre nu. Man har liksom inte så mycket val.

Annars händer det inte så mycket, de flesta har återgått från ledighet till vardag och är tillbaka på sina jobb.
Själv satt jag nästan avundsjukt och läste folks statusuppdateringar på Facebook igår kväll trots att de flesta uttryckte sin jobbångest. Det kändes konstigt att inte dela denna känsla, jag började ju med havandeskapspenning idag.
Tanken på att jag inte ska återvända till jobbet och de gamla invanda rutinerna kändes overklig samtidigt som det är behövligt just nu. Jag tror nog att jag snabbt kommer in i denna vardag också och inser att min jobbångest kommer att infinna sig fortare än jag tror.
Jag är mycket väl medveten om att man ska ta vara på tiden man har hemma och att man ska passa på att njuta men just nu känns det så overkligt allting.

Tänk att snart ligger jag här och skriver om lillemans ankomst. Snart är den dagen här som vi väntat på i nästan tre år.
Snart.........

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Januari 2014 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se