Alla inlägg under juni 2013

Av Rose-Marie - 29 juni 2013 09:54

I December 2010 tyckte jag och Roger att det var dags att planera in ett barn i vårt liv och jag sa då att det är ju inte säkert att det tar sig med en gång utan det kan ta upp till ett halvår. Men när det trots kontroller med ägglossningstest inte ens tog sig efter 1 år så kontaktade vi kvinnokliniken för att se om något är galet. Nu hade vi försökt själva hela 2011.

Första utredningen i April 2012 visade inte så mkt mer än att jag kan ha lite få ägg och att jag pga min hormonrubbning i sköldkörteln kan ha svårare att bli gravid och även svårare att behålla ett barn. Jag äter Levaxin för detta (låg ämnesomsättning) men det kan ändå ställa till massa problem när man vill ha barn.
I Maj-Juni 2012 bestämde vi att det får bli att försöka via IVF, provrör.

Första försöket blev i November 2012, det blev till min glädje plus på graviditetstestet men lyckan blev väldigt väldigt kortvarig då jag började blöda en vecka efter att mensen skulle ha kommit.
Andra försöket blev med ett fryst ägg i Februari 2013 (detta ingår i det första IVF-försöket)
Och JAAAA det blev plus igen men denna gången avtog graviditeten någon gång i vecka 5-6 och detta såg de då jag skulle på tidigt ultraljud för att se om hjärtat slog. De såg varken embryo eller hjärta och misstänkte därför utomkvedes. Det fanns något där men det såg ut att ligga fel eller vara dött. Efter massa undersökningar fick jag tillslut avbryta graviditeten genom att ta tabletter som skulle hjälpa kroppen att få ut det. Jag hade alltså fått MA, missed abortion. (missfall som kroppen inte stöter bort)

Nu tredje försöket, inne på andra IVF-försöket med hormoner och äggutplock, satte vi in ett embryo den 28 Maj 2013. Det blev även detta ett plus men jag vågade inte vara glad eller tro något förrän det tidiga ultraljudet som var igår 28 Juni.
Det visade en svart bubbla med en vit prick i och läkaren frågade om jag såg att det blinkade. Det gjorde jag.
- Det är hjärtat, grattis!

Jag trodde att jag skulle hoppa och skutta och verkligen slänga mig runt halsen på läkaren men jag var helt lugn. Roger kunde inte vara med så istället satt min syster ute i väntrummet och även där var jag helt lugn. Tror hon skuttade mer än mig.
Jag fattade nog inte och vågar fortfarande inte tro att vi kanske får barn i Februari 2014. Tre år efter att vi första gången sa att vi skulle "skaffa barn", ja så sa vi då. Som att det är en självklarhet att bara "skaffa ett barn".
Jag vågar nog inte koppla av förrän lilla ärtan är ute hos oss och lever.
Igår kväll fick jag lite panikkänslor, ETT BARN! Shit vi kanske får barn om 7,5 månad. En helt ny människa!!!
Men detta har jag ju haft lång tid på mig att ställa mig in på ändå blev jag plötsligt skräckslagen fast blandat med överlycklig. Märkliga känslor men de tillhör antar jag. Det är ju en förändring i livet och förändringar är alltid hemska innan man vant sig vid tanken.
Nu måste jag bara sätta nästa mål, att allt ser bra ut på det riktiga ultraljudet som borde bli i mitten av september. Fram till dess får jag försöka njuta så gott det går, försöka smälta alla tankar och vänja mig med tanken "jag är gravid"
Kanske kanske är det våran tur denna gången. Tredje gången gillt!

Av Rose-Marie - 19 juni 2013 20:48

Det närmar sig midsommar nu och jag gjorde veckans sista arbetsdag idag, på en Onsdag. Det är lyx med fyra dagars ledigt.
Regnet kom såklart direkt när jag kom hem men det gör mig inte så mycket.
I morgon ska vi vara hemma och greja på förmiddagen och på eftermiddagen lånar vi mammas husbil och beger oss till Svanskog i Värmland. Vi ska hem till några vänner som vi träffat via vårt westernintresse. Vi är ett gäng som tillsammans ska fira årets midsommar, det är det midsommar är för mig. Att umgås, äta gott och njuta av den sommarkänsla som midsommar brukar ge. Barn som springer omkring, glada skratt och gemenskap, för att inte tala om de ljuvliga blommorna.

Skulle jag enligt seden plocka sju sorters blommor så vore det då rakt inte för att drömma om någon som jag skulle dela resten av livet med.
Nej jag skulle ha en helt annan anledning till att plocka dem, de skulle vara symboler för viktiga saker i livet.
Följande blommor skulle ligga under min kudde:

1. Ringblomman som symboliserar varaktig kärlek, den skulle jag plocka för min familj. Min kärlek finns alltid för dem.

2. En vit nejlika för mina vänner, vänskap är något man ska vara rädd om.

3. En rölleka för att tala om för nära och kära att lider ni så vill jag finnas för er såsom jag hoppas att ni skulle göra för mig.

4. En blå ros för att symbolisera hopp om nya möjligheter, hopp om framtiden.

5. Krokusen för livslust

6. Vallmoblomman för att hedra minnet av de bortgångna, minnet av pappa som den 23 Juni 2003 lämnade oss. Det är 10 år sedan i år.

7. Den sista blomman skulle vara en förgätmigej, inte för att vara egoistisk utan för att jag hoppas att jag gett mina vänner och bekanta ett såpass gott intryck och att jag satt ett litet spår som gör att ni kommer minnas mig. Jag önskar att även den dagen då jag inte skulle finnas kvar så blir jag inte bortglömd.

Mina blommor är sju i antal vilket symboliserar kärlek, kärlek är viktigt, inte bara till en partner utan till vänner, sina barn, syskon, föräldrar och djur. Kärlek kan aldrig spridas för mycket.

Färger i min bukett är:
Vit som symboliserar tron på ärlighet, Blå för evig vänskap, Orange för trohet Och lila för att jag önskar er alla lycka och välgång i livet.

Detta är vad jag skulle lägga under min kudde för detta är vad jag önskar att jag får drömma om.
Detta är vad som är viktigt för mig.

Trevlig midsommar på er!

Av Rose-Marie - 17 juni 2013 22:56

Idag ringde jag till Sahlgrenska för det glömde jag ju i Fredags av någon konstig anledning. Ja det var ju skolavslutning för André och lite annat den dagen så tankarna fanns på annat håll.

Men idag kom jag som sagt ihåg detta och hade förväntat mig att få vänta hela semestern innan vi skulle få komma på kontroll för att se om något hjärta slår. Min avdelning på Sahlgrenska stänger nämligen i Juli.
Men jag hade tur för enligt barnmorskan ska vi kunna göra denna kontrollen redan nästa vecka så den 28 Juni blir det ultraljud.
Känns väldigt nervöst eftersom det var det som visade att något var fel sist gång. Men samtidigt vill jag veta innan semestern.

Jag ringde även till min läkare på vårdcentralen. Jag har bytt vårdcentral efter att gång på gång ha varit besviken på min gamla. Jag var envis länge, ville så gärna gynna ortens vårdcentral men nu när det blev annat än förkylning och dyligt så insåg jag att jag måste tänka på mig själv. Jag vet helt ärligt inte om jag ens vill ha kvar en vårdcentral där man inte känner sig trygg.
Ja jag gjorde mitt val, istället för att gång på gång gnälla över hur dåligt jag blivit bemött så gjorde jag något åt saken.
Min nya vårdcentral känns än så länge trygg, min läkare var duktig och framförallt så hade han egen erfarenhet av det jag behövde hjälp för. Hans fru åt nämligen Levaxin för ämnesomsättningen och de hade haft problem med att få barn. Han visste precis vikten av rätt dos på levaxinet.
När jag var hos honom passade jag på att ta upp lite andra saker som jag inte orkat ta med de andra läkarna då de alltid varit så stressade. Men denna läkaren tog sig tid, han undersökte mitt öra, mina leder och tog diverse prover, förklarade saker för mig och säkerställde att jag hade förstått och att jag var nöjd då jag gick därifrån.

Några veckor senare skulle jag lämna blodprov för att kolla hur kroppen svarade på hormonbehandlingen inför äggutplock. Vad jag förstått på min gamla vårdcentral så är detta provet krångligt och de blev tveksamma då jag sa att jag skulle ha med provet för att själv posta det med ordinarie post. Jag kände mig hemskt besvärlig och omständig helt enkelt.
Men på min nya vårdcentral så kom jag bara dit på morgonen, de visste precis vad det handlade om och tog mitt medhavda vadderade kuvert och bad mig återkomma efter 2 timmar så skulle de ha allt klart så jag bara kunde posta det i närmsta brevlåda.
Så himla lätt och smidigt!

Så idag ringde jag för att höra när vi bör börja ha koll på min dos av levaxin då detta är väldigt vikigt vid en graviditet. Vid de två tidigare tillfällena har ingen kontrollerat detta.
Sköterskan jag pratade med i telefon förstod min oro och självklart skulle jag få prata med en läkare.
Min läkare var dock på semester men hon skrev ner hela min berättelse och sa att en läkare kommer ringa mig på Torsdag morgon så avgör denne när vi ska ta ett blodprov.
Denna gången har vi dessutom att jämföra med eftersom ett prov togs före jag började med hormonbehandlingen.
Även om detta inte är det som påverkar de två misslyckanden så känns det så oerhört skönt och tryggt att någon faktiskt lyssnar och ser till att jag känner mig väl behandlad.
Ingen som pustar och stönar och tycker att jag är besvärlig och ingen som ifrågasätter någonting alls.

Jag ångrar hittills inte mitt nyval av vårdcentral och jag är tacksam för att vi faktiskt har rätten att välja, det är ändå våra hälsa det handlar om och i det läget måste man få vara lite självisk.

[Bild]

Av Rose-Marie - 16 juni 2013 14:50

Jag har ju varit dålig på att uppdatera bloggen och framförallt vad gäller barnplaneringsbiten.
Det har hänt massor och jag vet att ni är några läsare som följer just den biten. Jag har bara inte orkat tänka så mycket denna gången och heller inte orkat känna efter så mycket.
Man blir liksom besatt och ibland kan det vara skönt att bara få fly bort från allt det där ett tag även om det finns i huvudet hela tiden, dygnet runt.
Som tur är har det varit så mycket annat kul som har upptagit tiden denna gången.

I fredags var det testdag och det blev PLUS :)
Samtidigt som jag självklart blev glad, för jag hade faktiskt inte riktigt trott på plus denna gången, så känner jag en oerhörd rädsla. Första försöket blev ett tidigt missfall, kroppen skötte sig precis som den skulle och även om jag var jätteledsen så var jag glad att det blev så smärtfritt.
Andra gången trodde jag ju att jag var gravid fram till det tidiga ultraljudets vecka 8. Då visade det ju att embryot dött i vecka 5-6 någon gång men den gången skötte inte kroppen detta själv. Det var det värsta.

Nu går jag här och vågar inte glädjas över mitt plus, samtidigt som jag förväntas vara överlycklig.
Jag vågar inte se mig själv som gravid för jag vet inte förrän det tidiga ultraljudet om hjärtat slår på det lilla fröet där inne.
Självklart GLÖMDE jag ringa Sahlgrenska i Fredags (hur sjutton kunde jag glömma det) så jag vet inte när vi får tid för denna kontroll.
Jag vet inte ens om vi kommer få någon tid före semestern eller om vi måste vänta till efteråt.
Tänk om jag ska behöva gå ovetande hela semestern.
Men i morgon ska ringa dem och då hoppas jag att jag får veta när vi får komma och titta på hjärtat, se om det finns ett tickande hjärta där. Då först kan jag iallafall börja se mig själv som gravid, det är det målet jag har nu. Resten får komma sedan, en sak i taget. Det blev iallafall plus för tredje gången och nu hoppas vi på tredje gången gillt.

Av Rose-Marie - 12 juni 2013 20:47

Då var det dags för ännu ett "nyfiken på" inlägg.
Denna gången säger jag Thank you for the music till

Inger Nordström.


 
 

Trots att Inger funnits i mitt liv väldigt länge, ja sedan jag var tonåring, så har jag faktiskt aldrig sett henne live.
Att hennes musik funnits under min uppväxt beror på att mamma och pappa lyssnade mycket på henne, de åkte även på olika tillställningar där hon spelade med sitt band.Idag är hon en person som utan att ens behöva göra något får mig att minnas pappa som avled av cancer för 10 år sedan i år.
Jag minns att jag ofta brukade sitta med mammas och pappas skivor och sjöng med i låtarna, lärde mig texterna och många av dem finns fortfarande kvar i mitt minne.
Jag låtsades vara Inger och stod med hopprepet som mikrofon.
Detta var något jag gjorde i smyg för att kompisarna inte skulle få veta att jag faktiskt gillade country.

När jag gick i gymnasiet så skulle jag ha ett föredrag på en musiklektion och mitt självklara val blev country.
Då skrev jag ett brev till Inger och ställde några frågor som jag tyvärr idag inte minns vilka det var.
Mamma och pappa lämnade brevet till henne och hon sa att hon skulle försöka ta sig tid att svara.
Detta var nog under en väldigt aktiv period för Inger och mitt brev föll nog bort i glömska, tänkte jag.
Där hade jag tydligen fel för när jag hittade Inger på Facebook så mindes hon mycket väl detta brev och verkade nästan skamsen över det uteblivna svaret.
Men nu fick hon chansen igen och jag har fått svar, så här kommer nu min intervju med Inger Nordström, en sångerska jag förmodligen kommer att minnas för resten av mitt liv.
Hoppas ju att jag någon gång får se henne live :)


Vem är Inger Nordström och hur började din karriär?

-Jag kommer från Karlstad och började min musikaliska bana som dragspelare. Countryn var från början en hobby men så småningom tog det över helt. Jag sjöng med Kentucky i Östersund, Gunfingers i Drammen och blev sen fast medlem i Freetown Highway från Fristad. 1990 startade vi Inger Nordström och Rhinestone Band.

Har du något minne som är extra speciellt?

-Jag har många minnen som är fanstastiska. Bl.a när vi spelade på SAAB:s lansering av 9-5 modellen i Palm Springs LA, jag minns alla fina människor vi träffat på våra USA turneer ex Waylon Jennings mamma som jag träffade flera gånger.

Vilka är dina förebilder?

-Min förebild har alltid varit Emmylou Harris även om min musik kanske inte alltid legat i hennes anda. Trisha Yearwood har jag också lyssnat mycket på, vi sjunger lite på samma sätt och hon väljer alltid låtar med bra texter.

Om du fick vara i någon annans "skor" för en dag vems "skor" hade du valt?

-Idag jobbar jag som chef för Rörstrand Museum, så om jag fick gå i nån annans skor en dag skulle jag velat vara 50 talets Marianne Westman i Rörstrandfabriken en dag för att se hur det var i fabriken på den tiden. Marianne designade servisklassikerna MonAmie och PicNic och valde en heltidskarriär som konstnär under en period då hemmafruidealet var som mest i ropet för kvinnor.

Har du några speciella drömmar/önskan om framtiden? Hur ser din kommande tid ut?

-När jag ser framåt jobbar jag gärna kvar i Rörstrand Museum. Jag älskar att jobbet innebär en kunskapsutveckling samtidigt. Att gräva ner sig i porslinshistorien och bli en Rörstrandexpert som skriver böcker och förmedlar kunskap på äldre dar är en lockande framtidsvision.

Om man vill se dig i sommar vart åker man då?

-Vill man se mig på en scen i sommar så kan man åka till Yeehaa Countryfestival i Skutskär den 3 augusti. Eller Nossans Ljusfestival i Grästorp den 5 oktober. Då har jag med mig världens bästa band med bl.a Lee Ericson, Janne Linden mfl.

I övrigt har jag ett hektiskt liv med två döttrar 10 och 15 år gamla som kräver mycket skjutsande till fritidsaktiviteter på kvällar och helger.



Ett youtube klipp med Inger Nordström

http://m.youtube.com/watch?feature=related&v=Nf_cHMEqa4M

Av Rose-Marie - 5 juni 2013 19:56

Det är nu allting vaknar till liv igen, allt som under hösten och vintern fått ligga i ide. Men nu, nu börjar saker och ting få liv, nu ser man allting med andra ögon.
Så har även Rosetta gjort, tjejen som finns i mig under denna tiden på året.
Ja det kan nog tyckas märkligt för er som inte förstår mitt intresse, att leva västernliv. Träffa alla vänner med samma intresse och bara njuta av miljön som en västernstad kan erbjuda.

I helgen som var nu så förflyttade jag mig återigen till 1800-talets vilda västern. Då var det familjehelg på Rock River City i Strömstad. Tillsammans med något nyfunna vänner tillbringade jag, Roger och André denna helg.
Nu har det börjat och sommaren har redan flera inbokade datum för liknande upplevelser.
Nu till helgen åker vi till High Chaparral för att delta i ett nytt evenemang "The Cowboy day"
Rosetta och Mr Simson checkar in på hotellet på fredag kväll. Jag antar att jag och Roger får hålla oss tillbaka fram till Söndag eftermiddag :)
Detta är bara början, Rosetta har vaknat och är redo för vilda västern!

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2013 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skapa flashcards