Inlägg publicerade under kategorin Hälsa och välmående

Av Rose-Marie - 27 september 2015 19:39

Kom igen nu och erkänn du också för trots att de finns där på varenda familjeforum och kommenterades under alla länkar om föräldrarskap så tror jag inte att den perfekta föräldern finns. Den där föräldern som aldrig någonsin skulle göra fel och som aldrig tappar tålamodet hur mycket barnet än testar det.
Eller så är det en önskan jag har, att tro att ingen är perfekt för att trösta mig själv.
För jag bryter ihop då och då, tappar tålamodet totalt och planerar att packa väskan och dra eller andra dumma tankar som dyker upp i stridens hetta. Ni vet säkert hur det är men det är sådant man inte får prata om och kanske är det därför vi blir så skamfyllda när det väl händer.
Det handlar inte om att vi inte får bryta ihop utan det handlar om hur vi hanterar den situationen. Hur vi gör för att inte låta våra "fula" tankar gå över i handling.

Min strategi har under den senaste tiden varit att låsa in mig på toaletten och köra en liten stund med mindfulness. Tre minuters andrum kan faktiskt göra underverk för mig. Jag stänger in mig och bara sitter där för att rensa tankarna medans världen fortfarande pågår där utanför toalettdörren. Det svåra är att koppla bort det faktum att en skrikande unge bankar på dörren. Jag sätter på min mindfulnesskiva och stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på den lugnande rösten. Barnets pappa och storebror finns på utsidan såklart.
Världen stannar upp i några minuter och här och nu finns bara jag och den lugnande rösten, ingenting annat.

När stunden är över så är förvisso barnet fortfarande hysteriskt men jag är lugn, går ut och gör en flaska välling med en skrikande unge hängande i mina ben.
Jag andas, skakar flaskan och tar med mig lilleman för nu har ungen/barnet förvandlats till lilleman igen, mitt lilla hjärta som efter en flaska välling sover sött bredvid mig.
Det dåliga samvetet börjar gnaga i en, varför blir jag arg? Han som är så underbar!
Kanske ännu värre känns det då vi kämpat så för att få barn, vilken rätt har jag att gnälla. Jag ska bara vara tacksam och glad.
Men ju mer jag tänker på det så inser jag att just där och då när det var kaos, jag är lite febrig, skulle sitta med räkningar vid helt fel tillfälle, Tristan var trött och ville ha kvällsmat, just då blev det fel och jag tappade tålamodet men jag löste det.
Jag vände kaoset till lugn och det är väl ändå det viktigaste.
Den präktiga och perfekta föräldern tänker nu att jag skulle tänkt innan så att situationen aldrig uppstod.
Ja det kan man tycka nu i efterhand men jag kommer göra fel igen, kanske inte just detta misstaget men jag kommer garanterat göra nya som jag kan lära mig något av.
Och det är väl inte så farligt att man inte är felfri så länge man inte vänder sina tankar till handling.

Den föräldern som aldrig någonsin tappat sitt tålamod på ett eller annat sätt kommer förmodligen ha väldigt svårt att hantera det den dagen det väl händer för då kommer det nog komma som en chock.

ANNONS
Av Rose-Marie - 22 september 2015 21:23

Ikväll var det föreläsning med Mia Törnblom på folketshus i Uddevalla.
Den hette hur svårt kan det vara och handlade om hur man hanterar konflikter både med sig själv och med andra människor. Hur man ser på sig själv och andra, vad man kan tänka på i olika situationer.
Mia är en fantastisk föreläsare och kan verkligen detta med att inspirera och motivera. Det går verkligen inte att återspegla en föreläsning med henne för den är så full av energi och rörelse.
Det går inte att få den känslan med bara hennes ord utan man måste ha helheten.

Ikväll har jag tex stått med en helt okänd människa från publiken och fått komplimanger av denne samtidigt som jag gjort en segergest för varje komplimang för det var ett av Mias budskap till oss, sluta uppmärksamma allt negativt och alla misstag vi gör. Uppmärksamma istället alla bra saker. Hjärnan minns det vi uppmärksammar och förtränger det andra vilket gör att vi oftare minns det negativa som vi då också sedan går och ältar.
Vi behöver alla våra positiva stunder för att fylla på vårt "må bra konto", känslor som vi kan plocka fram när saker går dåligt. Ju mer må bra saker vi har i minnet desto lättare tar vi motgångar när de väl kommer.
Ungefär som ett bankkonto, du måste sätta in pengar för att kunna ta ut dem. På må bra kontot finns dock ingen kredit utan när det är tomt så blir man ofta utbränd.

Hon pratar också om detta med att hela tiden jämföra oss med andra att man inte kan ge någon en komplimang utan att samtidigt nedvärdera sig själv
"Du sjunger ju så bra" "själv låter jag som en hes kråka"
Varför nöjer vi oss inte bara med att ge komplimangen och sedan sätta punkt!
"Du sjunger så bra" PUNKT

Om vi bygger upp en bra självkänsla så kommer vi också att kunna hantera konflikter bättre. Man behöver inte slå ifrån sig eller skylla på andra för man vet att man kan göra fel utan att man går under.
Ger någon kritik för något man gjort på tex jobbet så är det ens handling som kritiseras och inte hur man är som person.
"Jag är värdefull även om jag inte är perfekt"

Även detta med ris och ros tog hon upp, jag kan få beröm av 8 personer men få en negativ kommentar och det är just den jag hänger upp mig på. Det andra rinner liksom av en. Har man då otur så får man den negativa först vilket gör att man ännu sämre tar till sig de positiva åsikterna.
Ja att återberätta 1,5 timme med Mia är i stort sett omöjligt men jag behövde verkligen denna kväll.
Jag har inte skrivit om detta men för ett tag sedan tog jag på mig rollen som lagledare på mitt jobb och det är både på gott och ont.
Jag anser att jag kan mitt jobb väldigt bra men det där med att tala om för andra vad de ska göra eller att känna att jag är en bra ledare är svårare. Ja varför tar man då ett sånt jobb tänker ni. Idiot!!!
Jag ville ge det en chans helt enkelt, jag ville inte gå oviss om jag direkt valde bort jobbet.
Jag tror också att man kan skaffa sig kunskap och träna sig i ledarbiten.
Men samtidigt vill jag självklart att mina lagkamrater är positiva till mitt jobb.
Ingen kan lära andra att spela fotboll om eleverna anser att man suger på att spela själv och det är väl det jag är lite rädd för, att man inte duger.

Men kvällens föreläsning gav mig massa inspiration och massa tips och råd som jag kan ha nytta av både i mitt arbete och på min fritid. Ja i min personlighet helt enkelt för det är sin egen attityd man kan förändra och ingen annans.
Jag tänker därför börja med att faktiskt se mina bra saker jag gör. Jag tänker lägga mer vikt på dem men samtidigt lära mig av mina misstag. Som Mia sa "misstag ska man göra men man ska göra nya hela tiden så man inte gör samma sak jämt, då lär man sig av dem"

Vi fick även en uppgift av Mia, hon ville att vi skulle göra en seger av minst fem bra saker varje dag. Det är det hjärnan kommer minnas när vi lägger oss.
Så ja jag tänker göra high five med mig själv i spegeln så ofta jag bara kan från och med ikväll.

ANNONS
Av Rose-Marie - 20 september 2015 21:06

Nu är jag hemkommen från en helg på Hennickehammars Herrgård i Filipstad där Contryside hotells ordnat en träningsweekend i samarbete med Girls Wellness Academy som drivs av Emma Igelström och Marie Spetz som också var coacher denna helg.

Jag och min barndomsvän Anna-Lena har med en skräckblandad förtjusning längtat efter detta sedan i Juni och nu var det dags.
Jag vet inte hur jag kortfattat ska beskriva denna upplevelse så att jag gör den rättvis men jag gör ett försök.

I Lördags morse lämnade jag och Anna-Lena Gustav Frödings Hotell i Karlstad där vi hade mellanlandat Fredag till Lördag.
Vi var minst sagt nervösa och frågade oss vad vi hade gett oss in i?! Hade vi vad som krävdes eller skulle alla andra vara värsta atleterna?
Hur som helst fanns inget återvändo så det var bara att ge sig av och möta vad vi nu skulle komma till.

Väl framme så startade dagen med en introduktion och redan där kunde man känna att magen lugnade sig en aning för det var ett härligt gäng och coacherna verkade ju också mänskliga :-)
De förklarade klart och tydligt att vi var där helt efter vår egen förmåga.
"Våga utmana er själva men lyssna på era kroppar" var ord som jag lät ta med mig resten av helgen.
Det var ju därför jag var där, jag hade utmanat mig själv. Men nu i efterhand vill jag nog hellre se det som en belöning.
Miljön, gemenskapen, maten, träningspassen och ja till och med vädret var perfekt och helt över min förväntan så ja belöning är helt klart ett korrekt ord för denna upplevelse.
Det kändes som gruppen och coacherna var några som jag brukar träna med varje vecka, inte alls krystat och konstigt så som det ofta blir i nya grupper.
Jag skulle lätt kunna åka dit ensam utan att för den delen känna mig ensam en enda sekund. Det är snarare så att man saknar gänget nu när man kommit hem.

Jag gissar dock att mina facebookvänner inte kommer sakna mitt ständiga tjat om denna helg och ingen har nog missat att den har varit men det är ju det som är tjusningen med fejjan, att vi alla är olika med olika intressen så det blir en varierande "läsning" när man kikar runt bland vännerna.
Det var ju dessutom via facebook som jag hittade Girls Wellness Academy och denna fantastiska helg.
Ibland blir det ju bara helt rätt!!!!

Hennickehammars Herrgård i Filipstad

Vårt rum

Utsikt från rummet

Jag med coacherna Emma Igelström och Marie Spetz

Den generösa goodiebagen med saker från bla Newbody, Topp Hälsa Magazine, Karitraa och GWA

Det härliga gänget och den fantastiska miljön

Vi är på gång och redo för ett härligt pass

God mat

SPA

Av Rose-Marie - 5 september 2015 21:09

Efter alla inlägg och artiklar om den treårige syriske flyktingpojken Aylans död så kan man ju inte undgå att fundera lite över hur olika våra liv är.
Att krig och hemskheter finns är ju ingen nyhet och vi är alla väl medvetna om det.
Alla tragiska händelser är lika jävliga oavsett vad det handlar om och man kan inte rädda världen från dem hur mycket man än vill.
Jag tror ingen vill att folk lider varesig i krig, fattigdom eller sjukdom.
Men vad vi alla kan göra är att kosta på oss att vara tacksamma för det vi har och för att vi får vara friska, vi som är det.

Vi kan ta oss en stund och fundera på vad vi har och hur vi lever.
Sätta värde på de bra sakerna i våra liv och ta vara på dem istället för att ta det för givet.
Jag är tacksam för min familj, för att vi är friska, har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag har möjligheten att ge min familj denna trygghet. Jag är tacksam för att mitt största bekymmer just nu är våra TVÅ bilar som krånglar. Det är ett ganska litet problem fast ändå irriterande då vi behöver bilarna för att komma till våra jobb i tid.
Att saker och ting kunde vara värre är förvisso en jäkligt tröttsam kommentar när man tycker att man sitter i skiten men i mitt fall känns det som att saker och ting kunde varit jävligt mycket värre och jag hoppas att jag slipper få veta hur mycket värre det kan bli.
Jag vill fortsätta att bara få vara tacksam och jag vill inte behöva vara den som får reda på hur hårt livet faktiskt kan vara när det är riktigt jäkla svårt.
Jag har självklart precis som alla andra haft dåliga stunder och jag har känt på sorg och tråkigheter vilket jag förmodligen kommer göra fler gånger i livet men just nu vill jag bara få vara tacksam.

Av Rose-Marie - 17 augusti 2015 22:57

Jag kan inte påstå att jag varesig ringer ner eller hälsar på mina vänner speciellt ofta och ibland har jag funderat över om jag har tillräckligt med vänner för att ordna tex en 40-års fest. Ja på facebook har man en heldel men jag menar vänner som alltid finns där även om jag är helt kass på att höra av mig.
Vänner som jag skulle kunna ringa om jag kände mig ensam och som i det läget inte skulle säga: "jasså nu har du tid minsann"
Ibland kan de där tankarna nästan tynga mig men med lite eftertanke så är det faktiskt så att de är rätt många och man ska ju faktiskt hinna vårda vänskapen också.

Nu i helgen var det meningen att jag och tre av mina vänner skulle umgås lite, vi skulle grilla korv och dricka vin på min grillplats som jag har ordnat i trädgården.
Ingen jättegrej utan bara lite mys, en annan vän kände sig nere och skrev om detta på facebook vilket resulterade i att vi även bjöd in henne, hon kom i sin tur med ett förslag på lämplig gäst och så kan jag ju fråga min syster också tänkte jag.
Plötsligt var vi ett gäng på 7 tjejer och det blev sådär härligt spontant och roligt allting. Inga krav på att det skulle vara lyckat.
När jag tänker tillbaka på Lördagen så känner jag mig så glad att dessa tjejer finns, det är både gamla och nya vänner och av någon anledning så vill de vara med mig.
Visst känner man sig glad och speciell, någon tar av sin tid och ger till mig. Jag vet ju själv hur svårt det är att få tiden att räcka till.
Jag skulle kunna frågat så många fler om de ville komma denna kvällen så jag förstår nu att jag visst har vänner och att de visst finns där oavsett hur ofta vi ses.
De har förmodligen samma problem som mig med att få tiden att räcka till.
Men när man väl tar den där tiden för att umgås, ja då får man så mycket härlig positiv energi och jag känner en sådan glädje för att de finns.

Av Rose-Marie - 16 augusti 2015 23:46

Nu är semestern över på riktigt, jag har redan jobbat en vecka så visst den var över redan för en vecka sedan.
Jag behövde den veckan för att fatta det bara och det är denna veckan som börjar nu som även skolbarnens semester är över, på Tisdag börjar skolan.
André börjar nian, sista året innan gymnasiet och jag vet inte om det är han eller jag som tycker detta är jobbigast.
.
Jag har egentligen inte så ont av att semestern är över för jag gillar nog de där vardagsrutinerna som man har när man jobbar, jag gillar helgerna och att få njuta av de ledigarna dagarna. Framförallt gillar nog min kropp det för semestern har inneburit en massa slarv liksom den säkert gjort för största delen av alla semesterfirarna.
Jag måste verkligen ta mig ur detta slarv, jag måste ta mig tillbaka eller heter det kanske börja om....... det låter så jobbigt, som om jag var tillbaka på ruta ett men det är jag ju faktiskt inte, +3 kilo och något sämre kondition är priset jag fått betala för att njuta av semestern. Men visst kan man tycka att det är värt det, helt klart.
Men det är inte värt det om man fastnar här, om jag inte lyckas bryta detta.
Nej jag behöver ta vid där jag slutade, ja så känns lättare att tänka, inte gå tillbaka eller börja om utan bara hitta rätt spår och fortsätta där jag spårade ur.
Det är planen nu och tidsfristen är att vara i hyfsat god kondition till min utmaning den 19-20 september då jag ska på träningsweekend med Emma Igelström.




Av Rose-Marie - 8 juli 2015 22:15

Idag har jag varit på Judon igen, andra gången sedan ett antal år tillbaka. Det var nog kanske slutet på 2011/början av 2012 jag stod på mattan sist, minns inte riktigt för jag har ju hoppat fram och tillbaka de senare åren.
Jag minns iaf att då kallades jag stålmormor, jag var en gång i tiden legenden men då hade det övergått till stålmormor, kändes ju si sådär men ändå rätt okej.
Idag stod jag och pratade med några killar om att jag alltid blir så sugen på att tävla när jag tränar Judo varpå en av dem säger glatt:
- Ja men det finns ju veterantävlingar!
Så nu är jag alltså en Veteran?!

Jag smakar lite på ordet som först smakar väldigt bittert..... Veteran är ju äldre än gammal!
Som en veteranbil, man rullar liksom de sista milen. Steget efter Veteran är skroten.
Men så smakar jag lite till, veteran.....
Det är också nostalgi, sådant man minns med glädje och sådant man tar hand om med stor försiktighet. En veteran kan vara riktigt fin och ståtlig, för att inte glömma eftertraktad och ovanlig. Det gillar jag!
Veteran kanske inte är så dumt ändå.

Veteranen

Av Rose-Marie - 22 juni 2015 22:02

Idag tog jag mig i kragen och gav mig ut på en joggingrunda. Jag har gett mig sjutton på att jag ska klara 5 km på under 30 min.
Jag kan ju inte lyckas med alla utmaningar och nådde inte hela vägen idag, det blev 30,14 min så det är nära iallafall.
När jag kom hem bestämde jag mig för att ge mig själv och min kropp en belöning med ett varmt bad, levande ljus, mindfulnessövning Andrum och avsluta med bodyscrub och ansiktsmask.
Att ge sig själv och sin kropp Andrum - en stund för att bara sitta, andas och låta hjärnan koppla av är väl det minsta man kan göra. Ändå gör vi det så sällan, kanske för att vi tror att vi inte behöver det eller för att vi tycker att det är slöseri med tid.
Det finns väl viktigare saker att göra?!
Så tänkte iallafall jag förr men nu har jag insett hur mycket de där stunderna gör, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Mina leder är mer avkopplade, hela min kropp känns avspänd efter bara en liten stund.
I början var det dock något ansträngande att sitta så där, tänk att det kan vara ansträngande att bara sitta och andas.
Hur jobbigt kan det vara att koppla av?!
Jobbigare än man tror.... iallafall när rastlösheten börjar komma och när tankarna börjar fara iväg.
Efter månader med träning börjar jag iallafall få kläm på det och jag känner bara lugn efteråt.

Ikväll satte jag mig med en kopp te, Green Tea där det står "a moment to balance" på förpackningen. Ja det känns bra, lite balans i kroppen tänkte jag och satte mig framför TVn. Satte muggen mot munnen och slurpade i mig en klunk Te.
Genast fick jag ett leende på läpparna för där stod Brolle och Nanne Grönvall, som om de klev rakt in i mitt vardagsrum och drog igång med Rock n Roll bara för mig.
Dessa två härliga människor, charmiga så man nästan blir generad.
Ja jäklar här var det verkligen "a moment to balance".
Kändes som en klyschig reklamfilm - Andrum och Rock n Roll - A moment to balance, drick Green Tea Orient

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se