Inlägg publicerade under kategorin Hälsa och välmående

Av Rose-Marie - 20 september 2015 21:06

Nu är jag hemkommen från en helg på Hennickehammars Herrgård i Filipstad där Contryside hotells ordnat en träningsweekend i samarbete med Girls Wellness Academy som drivs av Emma Igelström och Marie Spetz som också var coacher denna helg.

Jag och min barndomsvän Anna-Lena har med en skräckblandad förtjusning längtat efter detta sedan i Juni och nu var det dags.
Jag vet inte hur jag kortfattat ska beskriva denna upplevelse så att jag gör den rättvis men jag gör ett försök.

I Lördags morse lämnade jag och Anna-Lena Gustav Frödings Hotell i Karlstad där vi hade mellanlandat Fredag till Lördag.
Vi var minst sagt nervösa och frågade oss vad vi hade gett oss in i?! Hade vi vad som krävdes eller skulle alla andra vara värsta atleterna?
Hur som helst fanns inget återvändo så det var bara att ge sig av och möta vad vi nu skulle komma till.

Väl framme så startade dagen med en introduktion och redan där kunde man känna att magen lugnade sig en aning för det var ett härligt gäng och coacherna verkade ju också mänskliga :-)
De förklarade klart och tydligt att vi var där helt efter vår egen förmåga.
"Våga utmana er själva men lyssna på era kroppar" var ord som jag lät ta med mig resten av helgen.
Det var ju därför jag var där, jag hade utmanat mig själv. Men nu i efterhand vill jag nog hellre se det som en belöning.
Miljön, gemenskapen, maten, träningspassen och ja till och med vädret var perfekt och helt över min förväntan så ja belöning är helt klart ett korrekt ord för denna upplevelse.
Det kändes som gruppen och coacherna var några som jag brukar träna med varje vecka, inte alls krystat och konstigt så som det ofta blir i nya grupper.
Jag skulle lätt kunna åka dit ensam utan att för den delen känna mig ensam en enda sekund. Det är snarare så att man saknar gänget nu när man kommit hem.

Jag gissar dock att mina facebookvänner inte kommer sakna mitt ständiga tjat om denna helg och ingen har nog missat att den har varit men det är ju det som är tjusningen med fejjan, att vi alla är olika med olika intressen så det blir en varierande "läsning" när man kikar runt bland vännerna.
Det var ju dessutom via facebook som jag hittade Girls Wellness Academy och denna fantastiska helg.
Ibland blir det ju bara helt rätt!!!!

Hennickehammars Herrgård i Filipstad

Vårt rum

Utsikt från rummet

Jag med coacherna Emma Igelström och Marie Spetz

Den generösa goodiebagen med saker från bla Newbody, Topp Hälsa Magazine, Karitraa och GWA

Det härliga gänget och den fantastiska miljön

Vi är på gång och redo för ett härligt pass

God mat

SPA

ANNONS
Av Rose-Marie - 5 september 2015 21:09

Efter alla inlägg och artiklar om den treårige syriske flyktingpojken Aylans död så kan man ju inte undgå att fundera lite över hur olika våra liv är.
Att krig och hemskheter finns är ju ingen nyhet och vi är alla väl medvetna om det.
Alla tragiska händelser är lika jävliga oavsett vad det handlar om och man kan inte rädda världen från dem hur mycket man än vill.
Jag tror ingen vill att folk lider varesig i krig, fattigdom eller sjukdom.
Men vad vi alla kan göra är att kosta på oss att vara tacksamma för det vi har och för att vi får vara friska, vi som är det.

Vi kan ta oss en stund och fundera på vad vi har och hur vi lever.
Sätta värde på de bra sakerna i våra liv och ta vara på dem istället för att ta det för givet.
Jag är tacksam för min familj, för att vi är friska, har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag har möjligheten att ge min familj denna trygghet. Jag är tacksam för att mitt största bekymmer just nu är våra TVÅ bilar som krånglar. Det är ett ganska litet problem fast ändå irriterande då vi behöver bilarna för att komma till våra jobb i tid.
Att saker och ting kunde vara värre är förvisso en jäkligt tröttsam kommentar när man tycker att man sitter i skiten men i mitt fall känns det som att saker och ting kunde varit jävligt mycket värre och jag hoppas att jag slipper få veta hur mycket värre det kan bli.
Jag vill fortsätta att bara få vara tacksam och jag vill inte behöva vara den som får reda på hur hårt livet faktiskt kan vara när det är riktigt jäkla svårt.
Jag har självklart precis som alla andra haft dåliga stunder och jag har känt på sorg och tråkigheter vilket jag förmodligen kommer göra fler gånger i livet men just nu vill jag bara få vara tacksam.

ANNONS
Av Rose-Marie - 17 augusti 2015 22:57

Jag kan inte påstå att jag varesig ringer ner eller hälsar på mina vänner speciellt ofta och ibland har jag funderat över om jag har tillräckligt med vänner för att ordna tex en 40-års fest. Ja på facebook har man en heldel men jag menar vänner som alltid finns där även om jag är helt kass på att höra av mig.
Vänner som jag skulle kunna ringa om jag kände mig ensam och som i det läget inte skulle säga: "jasså nu har du tid minsann"
Ibland kan de där tankarna nästan tynga mig men med lite eftertanke så är det faktiskt så att de är rätt många och man ska ju faktiskt hinna vårda vänskapen också.

Nu i helgen var det meningen att jag och tre av mina vänner skulle umgås lite, vi skulle grilla korv och dricka vin på min grillplats som jag har ordnat i trädgården.
Ingen jättegrej utan bara lite mys, en annan vän kände sig nere och skrev om detta på facebook vilket resulterade i att vi även bjöd in henne, hon kom i sin tur med ett förslag på lämplig gäst och så kan jag ju fråga min syster också tänkte jag.
Plötsligt var vi ett gäng på 7 tjejer och det blev sådär härligt spontant och roligt allting. Inga krav på att det skulle vara lyckat.
När jag tänker tillbaka på Lördagen så känner jag mig så glad att dessa tjejer finns, det är både gamla och nya vänner och av någon anledning så vill de vara med mig.
Visst känner man sig glad och speciell, någon tar av sin tid och ger till mig. Jag vet ju själv hur svårt det är att få tiden att räcka till.
Jag skulle kunna frågat så många fler om de ville komma denna kvällen så jag förstår nu att jag visst har vänner och att de visst finns där oavsett hur ofta vi ses.
De har förmodligen samma problem som mig med att få tiden att räcka till.
Men när man väl tar den där tiden för att umgås, ja då får man så mycket härlig positiv energi och jag känner en sådan glädje för att de finns.

Av Rose-Marie - 16 augusti 2015 23:46

Nu är semestern över på riktigt, jag har redan jobbat en vecka så visst den var över redan för en vecka sedan.
Jag behövde den veckan för att fatta det bara och det är denna veckan som börjar nu som även skolbarnens semester är över, på Tisdag börjar skolan.
André börjar nian, sista året innan gymnasiet och jag vet inte om det är han eller jag som tycker detta är jobbigast.
.
Jag har egentligen inte så ont av att semestern är över för jag gillar nog de där vardagsrutinerna som man har när man jobbar, jag gillar helgerna och att få njuta av de ledigarna dagarna. Framförallt gillar nog min kropp det för semestern har inneburit en massa slarv liksom den säkert gjort för största delen av alla semesterfirarna.
Jag måste verkligen ta mig ur detta slarv, jag måste ta mig tillbaka eller heter det kanske börja om....... det låter så jobbigt, som om jag var tillbaka på ruta ett men det är jag ju faktiskt inte, +3 kilo och något sämre kondition är priset jag fått betala för att njuta av semestern. Men visst kan man tycka att det är värt det, helt klart.
Men det är inte värt det om man fastnar här, om jag inte lyckas bryta detta.
Nej jag behöver ta vid där jag slutade, ja så känns lättare att tänka, inte gå tillbaka eller börja om utan bara hitta rätt spår och fortsätta där jag spårade ur.
Det är planen nu och tidsfristen är att vara i hyfsat god kondition till min utmaning den 19-20 september då jag ska på träningsweekend med Emma Igelström.




Av Rose-Marie - 8 juli 2015 22:15

Idag har jag varit på Judon igen, andra gången sedan ett antal år tillbaka. Det var nog kanske slutet på 2011/början av 2012 jag stod på mattan sist, minns inte riktigt för jag har ju hoppat fram och tillbaka de senare åren.
Jag minns iaf att då kallades jag stålmormor, jag var en gång i tiden legenden men då hade det övergått till stålmormor, kändes ju si sådär men ändå rätt okej.
Idag stod jag och pratade med några killar om att jag alltid blir så sugen på att tävla när jag tränar Judo varpå en av dem säger glatt:
- Ja men det finns ju veterantävlingar!
Så nu är jag alltså en Veteran?!

Jag smakar lite på ordet som först smakar väldigt bittert..... Veteran är ju äldre än gammal!
Som en veteranbil, man rullar liksom de sista milen. Steget efter Veteran är skroten.
Men så smakar jag lite till, veteran.....
Det är också nostalgi, sådant man minns med glädje och sådant man tar hand om med stor försiktighet. En veteran kan vara riktigt fin och ståtlig, för att inte glömma eftertraktad och ovanlig. Det gillar jag!
Veteran kanske inte är så dumt ändå.

Veteranen

Av Rose-Marie - 22 juni 2015 22:02

Idag tog jag mig i kragen och gav mig ut på en joggingrunda. Jag har gett mig sjutton på att jag ska klara 5 km på under 30 min.
Jag kan ju inte lyckas med alla utmaningar och nådde inte hela vägen idag, det blev 30,14 min så det är nära iallafall.
När jag kom hem bestämde jag mig för att ge mig själv och min kropp en belöning med ett varmt bad, levande ljus, mindfulnessövning Andrum och avsluta med bodyscrub och ansiktsmask.
Att ge sig själv och sin kropp Andrum - en stund för att bara sitta, andas och låta hjärnan koppla av är väl det minsta man kan göra. Ändå gör vi det så sällan, kanske för att vi tror att vi inte behöver det eller för att vi tycker att det är slöseri med tid.
Det finns väl viktigare saker att göra?!
Så tänkte iallafall jag förr men nu har jag insett hur mycket de där stunderna gör, inte bara psykiskt utan även fysiskt. Mina leder är mer avkopplade, hela min kropp känns avspänd efter bara en liten stund.
I början var det dock något ansträngande att sitta så där, tänk att det kan vara ansträngande att bara sitta och andas.
Hur jobbigt kan det vara att koppla av?!
Jobbigare än man tror.... iallafall när rastlösheten börjar komma och när tankarna börjar fara iväg.
Efter månader med träning börjar jag iallafall få kläm på det och jag känner bara lugn efteråt.

Ikväll satte jag mig med en kopp te, Green Tea där det står "a moment to balance" på förpackningen. Ja det känns bra, lite balans i kroppen tänkte jag och satte mig framför TVn. Satte muggen mot munnen och slurpade i mig en klunk Te.
Genast fick jag ett leende på läpparna för där stod Brolle och Nanne Grönvall, som om de klev rakt in i mitt vardagsrum och drog igång med Rock n Roll bara för mig.
Dessa två härliga människor, charmiga så man nästan blir generad.
Ja jäklar här var det verkligen "a moment to balance".
Kändes som en klyschig reklamfilm - Andrum och Rock n Roll - A moment to balance, drick Green Tea Orient

Av Rose-Marie - 10 juni 2015 00:11

Ingen vill väl påstå att vädret hittills har gett någon försmak av sommaren men idag har det varit riktigt fint väder och när jag var ute förrut så såg jag hur mycket allt har slagit ut, fort har det gått. Äppleträdet är i full blom och likaså syrenbuskarna, det är så vackert.
Att se lilla Tristan gå omkring i trädgården och leka är också vackert. Jag är så oerhört tacksam att vi fått denna möjligheten.
Att vi tillslut lyckades. Ibland glömmer jag bort hur det var att kämpa, ibland glömmer jag till och med bort att vara tacksam.
Men idag när allt det vackra fick lyckokänslorna att komma fram lite extra så tänkte jag tillbaka ett par år.
Det måste ju ändå ha varit lika vackert med alla blommor då som nu?
Kanske såg jag inte det, kanske tog det mörka och tråkiga över det som var ljust och fint. Kanske ville jag inte se eller kunde inte, skuggorna skymde allt det där.

Men idag ser jag, idag njuter jag, idag är allting annorlunda.
Jag vill alltid känna så här, vill slippa alla skuggor som skymmer det som är vackert.
Men kanske behöver vi då och då de där skuggorna, annars kanske vi inte njuter av det vackra. Vi kanske börjar ta det förgivet och slutar uppskatta det.
Som min för mig högt uppskattade gamla judotränare och vän Tommy Widekärr sa när han höll tal på nationaldagen då han funderade över varför vi firar den så dåligt.
"Vi kanske har det för bra för att uppskatta vårt land"

Ja jag tror att om vi aldrig behövde oroa oss, aldrig mötte motgångar eller behövde kämpa för någonting då skulle vi nog sluta att vara tacksamma, vi skulle sluta vara glada och vi skulle nog även sluta drömma.
För om vi aldrig möter motvind så kommer vi ju aldrig uppskatta medvind eller hur.

Av Rose-Marie - 7 juni 2015 23:49

Ibland får jag frågan "vart sjutton får du all energi ifrån" och ibland undrar jag det själv för ibland har jag hur mycket energi som helst för att sedan nästan gå i ide ett tag.
Jag har därför lärt mig att använda mig av energin när jag har den och ta vara på den. Jag vet inte hur länge den finns eller hur lång tid det kommer ta att få ihop ny energi. Men på senare tid har jag lärt mig vart jag kan hitta den och hur jag kan lagra den, som en powebank. Jag tror iallafall att jag har lärt mig för än har inte energin tagit helt slut. Min största energikälla är förvisso stundvis även väldigt energikrävande men det är mitt lilla enegiknippe till son, ja hela min familj är energigivande men Tristan är i den åldern nu då det händer massor och glädjen han sprider laddar mina batterier dubbelt upp. Som jag skrev så kräver han endel av den energin också.

Men jag har på någotvis, jag tror faktiskt både av Yogan och genom mindfulness, funnit ett sätt att stressa ner och på så vis ladda på ny energi och samtidigt lägga mig på sparläge när det behövs och jag kan göra det vid rätt tillfällen.
Att ge mig själv små utmaningar är också ett sätt att hålla lågan brinnande så den inte släcks lika fort för det tar energi att tända den igen. Som att hålla på att trycka av och på en ljusknapp hela tiden, till slut går lampan sönder.
Att mina utmaningar gått så bra har ju givetvis gett mig massor av bonusenergi, jag genomförde strandjoggen igår (6 Juni) och med en tid som var 5,30 min snabbare en vårruset. Fortfarande inget högt tempo men det ökar iallafall.
På Onsdag kommer den sista utmaningen innan semestern, då bär det iväg till Trollhättan för Active Sommarpass, cirkelträning utomhus med ca 300 pers.

Mitt mål på viktväktarna har jag också precis nått så nu har jag gått ner totalt 36 kilo på lite mer än 1 år. De första 14 kilona var ju gravid kilon så de gick rätt snabbt. Jag skrev in mig på viktväktarna efter jag gått ner de 14 gravidkilona så 22 kilo har jag tagit med hjälp av dem sedan 1 Juni 2014. Kändes oerhört skönt att få den sista stjärnan. Men den stora utmaningen jag har framför mig nu är att hålla detta. Det är en långsiktig utmaning men jag måste bara klara det. Det handlar ju om att fortsätta leva i den livsstil jag har levt nu under 1 år och jag har nog aldrig mått så här bra så det borde gå.

Ja vart får jag energin ifrån?
Jag hittar min energi i de ljusa små ögonblicken i vardagen. Det finns laddstationer lite överallt men det gäller bara att hitta dem. Var och en måste hitta sina egna depåer och oftast finns de närmre och mer lättillgängliga än vad man tror.

Jag hamnade på plats 91 av 183

Min största energigivare men kräver även massor av energi

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Senaste kommentarerna

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se