Jag skulle ha städat idag och betalt räkningar plus en hel del andra saker. Träna borde jag också göra och vila lite eftersom jag har sovit så dåligt nu i en veckas tid.
Jag har vaknat flera gånger på natten av div märkliga drömmar, drömmar som jag inte minns men ändå gjort att jag känt mig nedstämd då jag vaknat.
Ja just det så hade André klipptid idag också så allt det andra skulle jag ju gjort efter han klippt sig.
André klippte sig iallafall och sedan åt vi men efter det blev det inte mycket mer gjort.

Jag fick hjärnsläpp och var på väg ut för att röka efter maten, hade glömt att jag inte röker längre men kom på det när jag skulle ta på mig tofflorna.
Jag kände mig plötsligt yr i huvudet och satte mig i soffan för att vila mig, den där yrseln har jag haft några dagar men det känns som någon form av trötthet.
När jag satt i soffan började jag frysa och satte därför på våran värmekamin, en "låtsas öppenspis". Den både värmer och skapar stämning i rummet.
Jag satt där i soffan under en filt och bara kopplade bort allt annat.
På TV:n var det något program om en prostituerad, hemlös knarkarbrud, ja det var så de presenterade henne eller hon presenterade sig så själv, 23 åriga Linnea.
Hon skulle få en ny chans i livet och vara med och bygga sitt eget hem, ett rum i en lada.
Att se hur hon levt sedan hon var 13-14 år fick mig att få lite ångest.
Jag gnäller för att jag inte orkar städa, laga mat, betala räkningar och träna.
Jag gnäller samtidigt över att mitt hem är stökigt och att jg är tjock.
Jag kan göra något åt min situation och det är egentligen ganska lätt.
Jag behöver egentligen inte anstränga mig så värst mycket.
Jag har ett hem, jag har råd med mat och räkningar och jag har en frisk kropp som kan träna. Jag har allt som Linnea förmodligen drömmer om.
Hon var glad att få sova i en säng och att hon äntligen sov en hel natt, jag gnäller för att kudden är knölig och att klockan ringer på morgonen för att jag måste gå till jobbet.

Ja där satt jag under min filt, i min skinnsoffa, i mitt vardagsrum, i mitt hus och tittade på den relativt nya platt TV:n medans den mysiga värmekaminen gjorde stämningen ännu mer avkopplande och tittade på denna tjejens kämpande.
Samtidigt som jag kände mig oerhört tacksam och välmående så kände jag en viss ångest, va fan gnäller jag för.
Hur mycket behöver jag egentligen anstränga mig för att göra mina sysslor och även försöka ta tag i vikten? Hur ansträngande skulle det egentligen behöva vara?
Allvarligt, jag sätter mig hellre och myser i soffan och tittar på en stackars tjej som verkligen har rätten att gnälla över hur tufft livet är.
Jag kan då verkligen inte gnälla på att tiden inte räcker till, nej jag är helt enkelt rent ut sagt: LAT OCH BEKVÄM

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...