(Läs med ironi, är bäst att säga för jag tycks missuppfattas i det mesta just nu)

För något/några år sedan (tiden går så fort så jag minns inte när) fick jag boken "fejsboken" av min syster. Ja det är ju ingen hemlighet att jag gärna hänger på fejjan så det var nog en pik.
Men alltså livet blir ju så mycket mer innehållsrikt och spännade med facebook, oförutsedda händelser hela tiden.
Ja vänta nu ska ni få höra...

Jag har faktiskt inte läst handboken ännu men inser att jag nog borde göra det.
För den senaste tiden har jag lyckats dra på mig alla konstiga människor som finns. Nej de är inga vänner till mig varesig i verkliga livet eller på nätet utan de dyker upp i olika grupper man är med i.
Jag är ju inte den som sitter tyst i bakgrunden om jag har en åsikt så jag får väl skylla mig själv.
Och egentligen tycker jag faktiskt att det är rätt fascinerande att se hur vuxna människor faktiskt kan bete sig.
Mest fascinerande är det när man märker hur folk liksom vill missuppfatta och hitta saker de kan bli arga över.
Jag tycker jag brukar hålla mig rätt saklig i debatter så därför är det ändå konstigt att jag ofta blir drabbad av dem.

Någon skulle tex gladerligen pissa på min grav när jag dog.
En annan trodde jag var rasist och detta genom att jag skrev att jag inte röstade på Socialdemokraterna. Rasist?! jag som nästan anses vara för vänligt inställd när det gäller invandrarpolitik.
Samma människa ansåg att jag var en snyltare som betalar fackavgift och är med i facket utan att rösta på S.
Öh.... jag som trodde man räknades som snyltare om man INTE är med i facket.

Nu sista händelsen är också en märklig historia.....
I Söndags kom jag körandes på väg 172 från Uddevalla till Färgelanda. Jag var hungrig och trött vilket gjorde att jag helst av allt bara ville få komma hem men strax före Ödeborg så såg jag något på vägen, hann inte bromsa men väjade då jag såg att det var en katt som låg där. Jag förstod att den var överkörd och vände därför om för att ta den åt sidan och ringa polisen för att höra vad man ska göra. 20 minuter tog det att komma fram till polisen men jag väntade tålmodigt kvar för jag kunde ju inte bara lämna katten där vid vägkanten. Dessutom hade mina hungerskänslor och min trötthet övergått i en irritation över människor som inte kan ta sig tiden att göra det jag just då stod och gjorde. Någon hade kört över katten, kanske ovetande. Men flera hade kört där efteråt utan att bry sig.

När jag väl fick kontakt med en polis så bad de mig märka ut platsen och lägga katten i diket. Jag frågade om jag kunde göra nåt och vi kom fram till att en efterlysning på facebook kanske kunde vara en bra idé.
Inga problem, jag är en hejare på fejjan så det fixar jag!!!
Tog kort på katten men utan att ens ha läst syrrans handbok för fb så visste jag att det finns alltid någon som tar illa upp av döda djur. Katten hade en speciell teckning så jag tog kort på pälsen och inget mer.
Lade ut på min logg och även i en grupp som folk brukar lägga ut allt möjligt bla saknade djur. Det är ju kanonbra tänkte jag. Vilken god medmänniska jag varit nu, pluspoäng hos Sankte Per, heltklart!

Tills jag dagen därpå upptäckte att inlägget var borta. Jag skrev ett inlägg och frågade vad jag gjort för fel men fick inget svar.
Nej det inlägget togs nämligen också bort.
Eftersom jag är så mån om att göra rätt och inte trampa folk på tårna så skrev jag ett meddelande till admin och frågade om någon kunde svara på varför det togs bort. Varpå jag fick svaret
-behöver jag det...... nä verkligen inte!
Ha det gott!!
Jag tyckte att jag ville ha svar så jag skrev
-jo det tycker jag
Admin svarar tillbaka:
-lägg ner, kommer inte svara mer. Skaffa dig en egen grupp för döda djur!
Jag blev paff och svarade
-herregud ja det är ju dumt att fråga vad man gjort för fel.

Sedan kom ett inlägg från admin i gruppen att jag varit otrevlig i PM och när jag försvarade mig genom att klistra in denna konversation så blev jag blockad ur gruppen.

Ja det är nu jag funderar på om jag kanske kan hitta ett svar i syrrans handbok "fejsboken"
Jag inser att jag kanske bör läsa den då jag utsett mig själv till lite av en världsmästare på fejjan men nu börjar jag tvivla.
Jag kanske inte kan reglerna, alltså om man blir blockad ur en grupp för att man vill vara hjälpsam?!
Nej jag måste läsa handboken nu genast, tack för mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...