Direktlänk till inlägg 27 september 2015

Istället för att låsa in den griniga ungen låser jag in den griniga mamman, vad är din strategi?

Av Rose-Marie - 27 september 2015 19:39

Kom igen nu och erkänn du också för trots att de finns där på varenda familjeforum och kommenterades under alla länkar om föräldrarskap så tror jag inte att den perfekta föräldern finns. Den där föräldern som aldrig någonsin skulle göra fel och som aldrig tappar tålamodet hur mycket barnet än testar det.
Eller så är det en önskan jag har, att tro att ingen är perfekt för att trösta mig själv.
För jag bryter ihop då och då, tappar tålamodet totalt och planerar att packa väskan och dra eller andra dumma tankar som dyker upp i stridens hetta. Ni vet säkert hur det är men det är sådant man inte får prata om och kanske är det därför vi blir så skamfyllda när det väl händer.
Det handlar inte om att vi inte får bryta ihop utan det handlar om hur vi hanterar den situationen. Hur vi gör för att inte låta våra "fula" tankar gå över i handling.

Min strategi har under den senaste tiden varit att låsa in mig på toaletten och köra en liten stund med mindfulness. Tre minuters andrum kan faktiskt göra underverk för mig. Jag stänger in mig och bara sitter där för att rensa tankarna medans världen fortfarande pågår där utanför toalettdörren. Det svåra är att koppla bort det faktum att en skrikande unge bankar på dörren. Jag sätter på min mindfulnesskiva och stoppar in hörlurarna i öronen, lyssnar på den lugnande rösten. Barnets pappa och storebror finns på utsidan såklart.
Världen stannar upp i några minuter och här och nu finns bara jag och den lugnande rösten, ingenting annat.

När stunden är över så är förvisso barnet fortfarande hysteriskt men jag är lugn, går ut och gör en flaska välling med en skrikande unge hängande i mina ben.
Jag andas, skakar flaskan och tar med mig lilleman för nu har ungen/barnet förvandlats till lilleman igen, mitt lilla hjärta som efter en flaska välling sover sött bredvid mig.
Det dåliga samvetet börjar gnaga i en, varför blir jag arg? Han som är så underbar!
Kanske ännu värre känns det då vi kämpat så för att få barn, vilken rätt har jag att gnälla. Jag ska bara vara tacksam och glad.
Men ju mer jag tänker på det så inser jag att just där och då när det var kaos, jag är lite febrig, skulle sitta med räkningar vid helt fel tillfälle, Tristan var trött och ville ha kvällsmat, just då blev det fel och jag tappade tålamodet men jag löste det.
Jag vände kaoset till lugn och det är väl ändå det viktigaste.
Den präktiga och perfekta föräldern tänker nu att jag skulle tänkt innan så att situationen aldrig uppstod.
Ja det kan man tycka nu i efterhand men jag kommer göra fel igen, kanske inte just detta misstaget men jag kommer garanterat göra nya som jag kan lära mig något av.
Och det är väl inte så farligt att man inte är felfri så länge man inte vänder sina tankar till handling.

Den föräldern som aldrig någonsin tappat sitt tålamod på ett eller annat sätt kommer förmodligen ha väldigt svårt att hantera det den dagen det väl händer för då kommer det nog komma som en chock.

 
ANNONS
 
ToBeMe

ToBeMe

27 september 2015 23:05

Jag gör nästan samma :) Fast jag går bara iväg eller ignorerar. sambon får ta över när det blir för mycket. jag är snabbast på att gå in i diskussion med sonen och just nu har han en period då han spottar mot mig när han inte får som han vill och jag tål det inte. oftast går mitt över på någon minut men jag är så glad att jag har en sambo att bolla med kan jag säga. stor eloge till alla ensamma föräldrar där ute som står ensamma i dessa strider. För det är inte lätt.

http://ToBeMe.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2015 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se