Jag sitter och tittar i min gamla träningsdagbok som jag väckt liv i igen.
Första gången jag skrev var 26/4-06 och vägde då 62 kilo, lår 56 cm, stuss 99 cm och midja 73 cm. Jag har väl egentligen hela tiden strävat efter att nå tillbaka dit igen.
20/1-13 hade jag gått upp en himla massa och gjorde ett halvtaskigt försök att gå ner. Det var väl egentligen inte läge att mitt i den jobbiga perioden försöka med detta. Kämpa med IVF och hela tiden pendla mellan hopp och förtvivlan samtidigt som man försöker gå ner i vikt krävs en jävlar anamma, vilket jag inte hade då.
Jag vägde 78 kilo, lår 67 cm, stuss 116 cm och midja 88 cm. Resultatet av mitt förök blev att jag ökade mer i vikt så när jag skrev in mig hos barnmorskan vägde jag 82 kilo.

När det var dags för förlossning hade jag en vikt på 96 kilo och jag var glad om jag skulle gå ner till mina 82 igen.
1/5-14 ungefär 2 månader efter Tristan föddes hade jag lyckats gå ner mina 14 gravidkilon och då gav jag mig fan på att gå ner ännu mer. Jag skulle ta hjälp av viktväktarna online och målet var att mina mått skulle vara samma som när jag startade min träningsdagbok 26/4-06 men då ville jag gå ner till 60 kilo eftersom man oftast går upp 2-3 kilo igen.
Jag väckte återigen liv i dagboken och skrev in vikt 82 kilo, lår 67 cm, stuss 118 cm och midja 89 cm.
Jag skulle alltså minska 22 kilo, lår -11 cm, stuss -19 cm och midja -16 cm.

Nu 4/5-15, 1 år senare känns det därför så jävla bra att kunna skriva in 61,5 kilo, lår 56 cm, stuss 101 cm och midja 75 cm.
Jag har 1,5 kilo kvar till mål och låren är jag i mål på, stuss 2 cm kvar och midja 2 cm kvar om man nu ska vara petnoga.
Jag satsar dock mer på att tajta till mig lite och att kämpa upp konditionen.
Jag SKA jogga hela vårruset i Vänersborg 5 km den 12 maj och jag SKA jogga i majalöpet i Högsäter 5 km den 21 maj och jag SKA köra hårt på Active sommarpass i Trollhättan den 10 Juni.
Det är mina stora mål och jag tror att träningen inför detta även kommer hjälpa mig att nå de där sista vikt- och kroppsminskningsmålen.
Den stora utmaningen kommer bli att aldrig någonsin behöva ta upp denna kamp igen, det är den svåra biten i det hela.

Är inte förtjust i egobilder men har märkt att de gör nytta när jag jämför sedan och jag börjar bli ganska nöjd men nu fokus på uppbyggnad.

Jag har hämtat ut startlappen för vårruset, Tristan hejjar på mamma!