Tänk att det snart är dags för Tristan att börja dagis, ja jag vet det heter förskola och jag låter uråldrig som fortfarande använder ordet dagis. Vissa tycker det är okej medans andra förmodligen stör sig något så förbaskat på att jag är så inkorrekt.
Jag tycker bara att det är lättare att skilja på förskola och förskoleklass om jag använder dagis. Förmodligen gör det mig till en sämre mamma likaså att jag faktiskt ens sätter mitt barn där när han bara är lite över året!
Hur kan jag?! Vill jag kanske inte vara med min son? Vill jag verkligen låta andra "uppfostra" honom?! Jag borde förmodligen inte få ha barn enligt många.

Men sanningen är den att föräldrardagarna börjar ta slut och om vi vill kunna gå ner i arbetstid så måste vi börja jobba nu. Tristan kommer inte gå på heltid och han kommer förmodligen älska "dagis".
Jag litar dessutom på personalen, de kommer klara av mitt barn galant och förmodligen kommer Tristan ha roligare med dem än hemma med mig och Roger.
Nej jag tror faktiskt inte att det skadar varken oss eller våra barn att vi är ifrån varandra lite. Jag tror snarare tvärtom, att vi mår bra av det. Man behöver sakna varandra. Jag tror heller inte att mitt barn mår bättre av att vi snålar med ekonomin för att tjäna ihop 1-2 månader till att vara hemma. Jag tror att om vi föräldrar mår bra så mår barnen också bra, om vi föräldrar oroar oss över ekonomi och annat så drabbar det även våra barn.
Jag anser heller inte att barnomsorg är någon form av förvaring eller att de ska uppfostra mitt barn. Nej för mig är det socialtumgänge, det är lärande och nyttigt för barnen att få vara en del av en grupp, att känna en socialsamvaro som man inte får på samma sätt när man är hemma. Jag tror nämligen att man behöver både den biten och att bara vara hemma med oss föräldrar. Det ena behöver inte utesluta det andra, jag som förälder kan aldrig ge mitt barn det de får på dagis och dagis kan aldrig ersätta mig som förälder.

Så ja åsikterna är spridda, någon säger si och andra säger så. Var och en gör det de tycker känns bäst. Själv väljer jag att lyssna på mitt inre och använder mig av tidigare erfarenheter då jag faktiskt har en son sedan tidigare och han är en fantastisk kille på 16 år som jag tycker jag lyckats kanonbra med hittills.
Med andra ord tänker jag inte ha dåligt samvete när vi den 20 April börjar skola in Tristan på FÖRSKOLAN :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...