Direktlänk till inlägg 2 november 2016

Vad vill du EGENTLIGEN?!

Av Rose-Marie - 2 november 2016 22:19

Efter en lång tid med förkylning som dragit ner mig och fått mig att tappa både hopp och motivation så satte jag mig igår kväll och lyssnade på lite föreläsningar online.
Jag brukar bli väldigt inspirerad av sådant och det kickar igång mig på någotvis.
Därav min förkärlek till de olika tränings helgerna jag brukar åka på.
Igår lyssnade jag bla på Mikael Södermalm som pratade om hjärnans makt över ens framsteg. Det kan låta överdrivet det där med att man kan klara allt bara man tror det själv men mer trovärdigt är kanske att man klarar mer än vad man tror.
Han ville att man skulle ställa sig frågan:
"Vad vill jag" vad vill jag med min träning, med mitt jobb och med kärleken osv....
På den frågan svarar man oftast ett realistiskt mål, gärna kanske t.o.m lägre än det realistiska för att man ska försäkra sig om att man klarar det. Vi är präglade med att tänka realistiskt vilket ofta gör att vi inte kommer till den gränsen när vi faktiskt satsar det där lilla extra. Vi ger upp före vi kommit över tröskeln mot det osäkra.
Om vi istället frågar oss:
"Vad vill jag EGENTLIGEN" om vi är riktigt ärliga mot oss själva, vad vill vi då.
Man behöver inte tala om det för någon annan utan bara tänka tanken, vad vill jag..... EGENTLIGEN.....
Då har vi förmodligen mycket större mål och drömmar än vad vi egentligen tror att vi klarar av. Men vad har vi att förlora på att faktiskt se det målet. Man kanske inte når hela vägen men man når oftast längre än det realistiska målet för man ger det där extra, man kliver över tröskeln.

När jag först skulle gå ner från 82 kilo till 62 kilo så tänkte jag, nä det går inte, jag kan lika gärna äta den där chokladen.
När jag sedan blev gravid och efter graviditeten istället vägde 94 kilo så kände jag för första gången att NEJ jag vill inte, jag vill inte gråta i klädaffärernas provrum, jag vill inte flåsa när jag går till affären. Jag vill vara där jag en gång var, 62 kilo.
Mitt realistiska mål var nog att komma ner till 70 men min vilja och dröm sa ju annat.
När jag väl kom ner till 70 så kände jag att har jag kommit hit så klarar jag lite till och lite till...... Jag hade ju inget att förlora på att försöka eller hur....

Min resa till Kroatien och veteran EM i Judo var ett väldigt högt och orealistiskt mål, jag kände verkligen "det här ska jag vinna" min kropp ville det och min hjärna ville det.
Jag hade börjat om efter långt uppehåll och bara hållt på ett halvår. Bara tanken att åka var ju helt knäpp egentligen.
Men jag ville verkligen!
Först tänkte jag, nej jag kan ju inte åka dit, jag har inte vad som krävs. Men sedan kände jag i hela kroppen -JAG VILL VERKLIGEN och jag VILL våga prova.
Resultatet blev förvisso inte min högsta dröm men om jag tänker efter så gick jag verkligen över gränsen för vad jag först trodde var realistiskt.
Jag förlorade absolut ingenting på att åka, snarare tvärtom.
Jag kom utomlands för första gången, jag träffade nya vänner, jag fick delta i Sveriges första veteran damlag och jag har minnen som jag aldrig kommer att glömma.

Om man tänker efter så har vi säkert allihop någon sådan historia att tänka på, någon gång när man faktiskt velat något så mycket att man faktiskt gått över gränsen för vad som var realistiskt. Det känns förbannat skönt för självkänslan när man gör det.
När man klarar mer än vad man tror.
Så handen på hjärtat, var ärlig mot dig själv och ställ dig frågan:
"Vad vill jag....... Vad vill jag EGENTLIGEN"

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2016 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se