Det är lätt att man ger ris när saker inte fungerar men man är sämre att ge ros när något är bra.
Jag vill inte att min blogg blir en missnöjesblogg utan jag vill även tala om när jag uppskattar saker.

Idag var jag med André till tandläkaren och sedan vi flyttade hit så har han haft samma tandläkare hela tiden. Faktiskt samma tandläkare som jag själv haft så länge jag minns. Även tandsköterskan har varit den samma i alla år. Jag är väldigt glad över detta, inte minst när det gäller André som pga mediciner behöver extra kontroller.

De känner André och jag behöver inte gång på gång förklara saker utan de har full förståelse för varför jag tex fortfarande följer med honom när han är 14 år. De förklarar också tydligt för André vad de ska göra och varför de gör det samt gör ingenting som han inte är förberedd på utan då får vi hellre en ny tid. På så sätt kan jag förbereda honom på vad som ska hända vid varje tandläkarbesök och inga jobbiga överraskningar dyker upp.

Jag måste även ge ros för att de faktiskt tar detta med ljus- och ljudöverkänslighet på allvar.
Jag vet att Attention i Uddevalla har träffat några tandläkare och upplyst om detta men jag trodde faktiskt inte att det skulle uppmärksammas så bra.

För några år sedan kunde André knappt ligga still i tandläkarstolen, han vred och vände på sig och vi förstod väl inte riktigt varför. Tandsköterskan sa att vissa barn gjorde det men att André verkade lite väl otålig och det blev svårt att undersöka honom.
Hon frågade honom om det var ljudet eller ljuset som störde och han svarade då att lampan var så stark. Hon bad oss vänta lite och kom sedan tillbaka med ett par solglasögon. Sedan dess har han legat helt stilla.
Jag fick även veta att de har hörselskydd om man är ljudöverkänslig.
Helt fantastiskt att så små saker kan göra en sådan skillnad och att man faktiskt uppmärksammat detta.

Ja jag är väldigt nöjd med tandvården som André får och från att ha haft ett helsike med detta går det nu hur bra som helst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...