Direktlänk till inlägg 19 februari 2013

Oskrivna sociala regler, hur ska man veta vilka de är?

Av Rose-Marie - 19 februari 2013 17:39

Idag har vi varit på barn och ungdomshabiliteringen igen, det var dags för en hab.planering och utvärdering av förra året. André hatar sådana där "pratmöten". Jag kan förstå honom för det krävs att man både plockar fram det positiva och det negativa. Vad går bra och vad går dåligt, hur ser vi på framtiden och vad bör vi göra härnäst?
Det är jobbigt både för mig och för honom, även om det flyter på och går bra så som det är så måste vi se framåt. Vi kan ju inte bara stå still här utan man ska hela tiden utvecklas.

André är tonåring (snart 14 år) i kroppen men långt därifrån när det gäller insidan. Hela tiden jämförs han med vad en 14 åring bör kunna. Själv vet jag inte alls vilka krav jag borde kunna ställa på honom, är han 14 eller 10? Vilket ska man gå efter egentligen? Jag menar det är en stor skillnad om jag tittar på ungdomarna som går i 7:an och på en som går i 4:an. Inte konstigt att det blir svårt för André att veta vad han räknas som när knappt jag vet.
Jag har helt ärligt inte tänkt så mycket på det eftersom det flyter på och fungerar men som vi sa idag, tiden går fort och om några år förväntas han klara mer än så här. Det är dags att börja förbereda. Hur gör man det med en som inte vill? Hur tvingar man någon att stå på egna ben när de inte känner sig redo själva?

Om André själv får välja så kommer det aldrig någonsin att ske, han har bara en önskan och det är att behålla fritids.
Att tänka på vuxenlivet finns inte just nu och att förbereda inför detta blir därför så mycket svårare.
Jag har heller inte tänkt förrän idag hur mycket han kommer att utvecklas.
På habiliteringen sa de att man aldrig vet, det kan finnas ett tak. Kanske ökar klyftan mellan honom och hans jämnåriga ännu mer senare i åren, ingen vet förrän vi är där.
När jag ser hur han utvecklats genom åren så går det i och för sig långsamt men han har ju hela tiden utvecklats. Att det kan ta stopp har jag aldrig haft en tanke på, den tanken väcktes idag och det gör att jag än mer vill träna inför framtiden. Jag vill ge honom så stora förutsättningar det bara går att kunna leva ett så normalt liv som möjligt men det är så svårt när han inte vill själv. Ibland känner jag mig nästintill maktlös.

Man får börja med de viktigaste sakerna som tid, planering, ekonomi och socialt. Vad är okej och vad är inte okej när man är bland andra människor. Ta en sådan sak som tjejer, hur förhåller man sig tex när man tycker om någon och hur gör man för att inte vara för påstridig osv...
Vissa saker kommer naturligt när vi växer upp till tonåringar, man liksom vet vad man bör göra och inte. Kanske har man lärt sig via vännerna eller ja jag vet inte hur man vet vad som är "pinsamt" och inte. Man bara visste det liksom. För alla är dock inte detta naturligt, alla vet inte vart de gränserna går. Det är det som märks tydligast nu i tonåren. Det märks om man är för barnslig och det märks om man är annorlunda.
Jag har alltid förespråkat att man ska vara sig sjäv och stå för det men tyvärr är det inte alltid så det fungerar.
Vissa saker kan vara bra att veta att "så kan man inte göra" "så kan man inte säga" ibland har vi oskrivna sociala regler som man bara ska veta om. Det är inte alla som kan tyda dem.
Jag insåg idag att om 4 år blir André 18 år, då räknas han som vuxen.
Eftersom hans funktionsnedsättning inte syns utan på kommer folk räkna med att han uppför sig som en vuxen, att han kan alla oskrivna sociala regler.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se