Direktlänk till inlägg 17 juni 2012

En rosa vitsippa

Av Rose-Marie - 17 juni 2012 13:32

När jag var liten brukade jag färga blommor genom att hälla karamellfärg i vattnet och efter någon dag hade blomman ändrat färg. En vitsippa blev rosa när jag använde röd karamellfärg.

Den såg likadan ut som alla andra vitsippor fast den hade bara en annan färg, den var lite annorlunda fast de var lika ändå. Jag tyckte nästan min rosa vitsippa var finare än de andra men jag undrade om jag fortfarande kunde kalla den vitsippa.

Idag tänker jag att vi människor är ju fortfarande människor oavsett hur vi ser ut, vilken färg vi har, hur vi är och vad vi kan. Alla är vi olika men vi är människor ändå, min rosa vitsippa var fortfarande en vitsippa fast den var inte likadan som de andra.


När jag var på Andrés skolavslutning i Fredags så pratade prästen om en påse skruvar som hon hade med sig, hon sa att alla skurvar i påsen var exakt lika och när de tillverkas så kastar man bort alla skruvar som inte har blivit rätt, de kan man inte använda till något och behövs inte.

Hon plockade sedan fram en påse med lönnlöv och sa att hon tittat på alla löven men ingen av dem var exakt lika, det var trots det fortfarande lönnlöv.

Många tyckte nog att hennes tal var lite märkligt men jag satt där och tyckte ändå att det var en perfekt jämförelse med oss människor. Ingen är den andra lik.

Tänk om vi skulle göra som med skruvarna, kasta bort de som var annorlunda, de som inte passade in.

Ja vi är i och för sig på god väg om man tänker på debatten med att man gör prov för att kunna göra abort om fostret har en avvikelse. Jag är kluven i den debatten och anser att visst ska vi ha valfrihet men blir lite skrämd ändå över att dessa prover ser mer och mer "mindre fel" på fostret. Vad kommer vi välja bort i framtiden?

Jag såg en debatt på TV.n där en tjej med downsyndrom säger:

-jag måste också få finnas, hur skulle samhället se ut annars. Tänk om alla var exakt lika" 

Hon sa de klokaste orden av alla i debatten och hon anses vara den som man ska välja bort.


Att prästens ord satte sig djupare i mig än i många andra på avslutningen beror givetvis på att jag har en son som anses vara annorlunda om man tittar på de ramar man följer. Hur många skulle välja bort honom?

Han går i särskolan och det är en liten klass, några av dem pratar inte så mycket och det är därför svårt för dem att ha sång som framträdande så istället valde de att spela Xylofon i kyrkan. Förra året sjöng de lilla katt och använde teckenspråk till sången. Förra året stod André bakom en fröken och gömde sig, han kände sig annorlunda och ville inte visa sig för de andra i kyrkan. I år stod han väl synlig och spelade på Xylofonen, jag såg att han var hemskt nervös men de gjorde det jätte bra enligt mig. Det är minsann inte så lätt att spela Xylofon och har man dessutom inlärningssvårigheter och kort arbetsminne så är det ännu svårare. Man ska komma ihåg exakt vart och i vilken ordning man ska slå med pinnen för att det ska bli rätt.


Efter framträdandet så sa min syster att hon tyckte alla andra barn i kyrkan var så tysta och ingen av dem verkade tycka att det konstigt eller så.

Jag är helt ärligt inte speciellt orolig för vad andra barn tycker, de pratar om detta med att vara olika i skolan och de träffar André och hans klasskompisar dagligen.

Jag är faktiskt mer orolig för vad andra vuxna tänker, ja så är det faktiskt.

Vi vuxna har mer fördomar än barn och vi vuxna är de som sätter gränsen för vad som anses vara normalt.

Det är vi vuxna som rynkar mest på näsan och viskar mest till varandra och barnen gör som vi gör.


I sådana här lägen är jag ändå glad att jag bor där jag bor, i ett mindre samhälle där vi känner varandra och att man kan vara öppen och tala om hur saker och ting är.

Det skapar en mer förståelse och jag känner inte alls att varken jag eller André behöver "gömma oss", jag skulle heller aldrig aldrig någonsin välja bort André mot något annat barn.

Frågan är bara vad jag hade gjort om läkarna sa när jag var gravid att jag skulle få en son som skulle få inlärningsvårigheter och skulle hamna efter i utvecklingen. Hade jag valt bort honom då?


Om jag fick veta att min rosa vitsippa inte ansågs vara en vitsippa, hade jag kastat bort den då bara för att andra tyckte den var mindre värd? Skulle den räknas som ogräs kanske?

Eller skulle den vara lite mer värd eftersom den var annorlunda och lite speciell?

Precis som lönnens löv är vi människor helt unika och olika varandra, ingen är den andra lik och jag hoppas att vi kan låta det vara så för precis som tjejen i debatt sa: hur kommer samhället se ut om vi alla är exakt lika?


 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Lollo

21 juni 2012 07:24

De va sååååå duktiga när de spelade. Man kunde se hur fokuserade de va. Tänk va modiga dom var! Kanonduktiga barn. Jag hade varit minst lika nervös om jag skulle stå framme i kyrkan o göra samma sak.

 
Alicia

Alicia

21 juni 2012 14:30

Hejsan Rose-Marie, Jag gråter när jag läser denna text.
Du skriver på ett fint sätt.

http://www.happyface-.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se