Direktlänk till inlägg 11 februari 2012

Dikter som varit med i min blogg mellan 10 Januari och 11 februari 2012

Av Rose-Marie - 11 februari 2012 11:11

En del av er har glädjande nog uppskattat mina dikter och för att man ska slippa gå igenom varje blogginlägg för att hitta dem tänkte jag vid jämna mellan rum ha ett blogginlägg med månadens dikter. Då är det lättare att hitta dem i arkivet sedan.

Här nedan kommer därför dikter som varit med mellan 10 januari 2012 (då bloggen startades) till idag 11 februari 2012.


Blogginlägg 11 Januari 2012, Varför kallar man en blogg för Rosetta. Här skrev jag lite om mitt intresse country/western och då kom pappa självklart påtal och jag avslutade med en dikt jag skrev till honom hösten 2003,några månader efter hans bortgång.



Vilken av stjärnorna är du?


När mörkret faller och stjärnorna tindrar
Lyfter jag blicken mot himlen och undrar
Vart ska jag mig vända för att få se dig
Hur högt ska jag ropa så att du hör mig


Vilken av stjärnorna är du
Jag undrar ser du mig nu
Om du hör mig så svara jag ber dig
Jag vill så gärna ta ner dig till mig


Jag känner mig ensam jag känner mig borta
De stunder vi hade de blev för korta
Hur högt ska jag klättra hur långt ska jag vandra
Så att vi sist får möta varandra


Vilken av stjärnorna är du
Jag undrar ser du mig nu
Om du hör mig så svara jag ber dig
Jag vill så gärna ta ner dig till mig







12 januari 2012 skrev jag om min son André och avslutade med en dikt till honom som jag inte minns när jag skrev men det var någon gång under hans tid i förskolan då var han 7 år eftersom han började förskolan 1 år senare än han skulle. (Nu är han snart 13 år)


Planering,rutin och struktur


Livet med dig lilla vän innebär mycket planering och rutin.

Blir något fel rasar vardagen likt en ruin.
På alla frågor krävs ett korrekt svar.
-ska vi åka bort imorgon och var?
-Vilken bil ska vi ta,den röda eller blå?
-ska vi cykla eller gå?
-hur länge ska vi stanna,hur många nätter ska vi sova?
Jag måste tänka på svaren,vågar inget lova.
Livet med dig lilla vän kräver mycket struktur.
Går något snett är det som att riva en mur.
Men när allt är ordning och reda då går allt så bra.
Ett liv utan dig skulle jag aldrig vilja ha!






Den 14 januari 2012 skrev jag om pappas sjukdom och bortgång,jag avslutade med en dikt som jag skrev för ett par år sedan när jag hade lite ångest över att jag var på graven så sällan. Jag ville visa att jag faktiskt tänker på honom ändå.




Har inte glömt dig pappa


Även om tiden rusar på och dagarna går

finns du kvar i mitt hjärta, tiden läker inga sår.


Tårarna som föll när du lämnade oss har inte torkat ut

När jag tänker på dig kommer de tillbaka de tar aldrig slut.


Trots att det känns lättare nu än vad det gjorde förr

önskar jag ändå att det till himmelen fanns en dörr.

Tänk om jag kunde hälsa på dig om bara för en dag

Skulle du känna igen mig och veta att det var jag?


Jag har inte glömt dig pappa vad du än tror

Jag kanske inte tänker lika ofta men saknaden är lika stor.

På något sätt försöker man gå vidare och glömma

Men jag brukar fortfarande om dig drömma.


Man tror att saker blir lättare om man förtränger

Men kanske blir det bara att man smärtan förlänger.

Plötsligt kommer sorgen bara på mig

Det är då det är så skönt att skriva till dig.


Jag vet att du aldrig kan läsa det här

Men det är skönt att få ut det jag inom mig bär.


Jag skriver ur mitt hjärta

Jag skriver bort min smärta.


Jag trodde inte att det skulle vara så här svårt

Trodde inte att det skulle kännas så hårt.


Tiden rusar på och dagarna går

Men ingenting läker några sår.


Du finns fortfarande kvar hos mig!







26 Januari 2012 skrev jag ett inlägg om gråzonsbarn,barnen som hamnar mellan stolarna eftersom de inte platsar in någonstans. Jag avslutade det med en dikt jag skrev till André när han precis börjat särskolan,då var han 8 år.


Förkrossande glädje


Mamma,mamma jag lekte kung,riddare och slav med de andra barnen idag!

Jag fick vara med dem och slaven det var jag.


Jag skulle göra som de ville och hämta det de ville ha.

Mamma jag har vänner, det är väl bra?


-Så ont det gör i hjärtat mitt,så svårt det är att höra.

Ska jag säga vad jag tror,nej det kan jag inte göra.


Kan inte krossa din glädje och sudda ut ditt skratt.

Åh, Vad svårt det är, min kära lilla skatt!








Den 7 februari 2012 var en dag som började med kaos,ingenting blev rätt och eftersom jag var sen ur säng blev det stress redan på morgonen. Jag och André var ovänner redan från starten på dagen. Jag avslutade med en dikt jag skrev en liknade dag för några år sedan.


Kärleken till mitt barn


Jag älskar dig hjärtat alla dagar,

även då jag är arg,gnäller och klagar.

Ibland är jag trött och tappar mitt humör,

det är då mitt tålamod försvinner och jag säger att du stör.

Du vet när du tycker att jag bara är arg,sur och dum,

de där gångerna när vi ligger arga i varsitt rum.

Ibland är det svårt att vara stark och försöka förstå,

det är inte ditt fel att det blir så.

Jag försöker göra så gott jag kan och göra allt rätt,

att vara mamma är inte alltid så lätt.

Vissa kvällar sitter jag vid din säng och gråter,

du sover stilla och jag hoppas att du mig förlåter.

Jag älskar dig hjärtat oavsett hur dagen ser ut,

du ska veta att min kärlek till dig aldrig tar slut!






Ja detta var dikterna som varit med under en månad (tror inte jag missat någon) och det lär helt säkert komma fler både gamla och nya

Ha en trevlig helg allihop!!!


 




 
ANNONS
 
Ingen bild

Anna-Linnea

11 februari 2012 15:19

Riktigt fina dikter :) Önskar ajg kunde skriva så bra.
http://annalinneasvensson.bloggplatsen.se/

Rose-Marie

12 februari 2012 20:03

Tack :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10 11 12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23 24
25
26
27
28 29
<<< Februari 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se