Inlägg publicerade under kategorin Kärlek och vänskap

Av Rose-Marie - 8 november 2015 22:58

Idag har vi firat farsdag här hemma, Roger fick en lite annorlunda present, jag köpte en upplevelseburk från upplevelseburken.se.
Den innehåller 30 uppdrag som man ska utföra som familj ute i naturen.
Jo jag skulle kunna göra en egen men detta sparar tid och massa funderingar på vad jag ska ha för uppdrag och dessutom blir det spännande för mig också när jag inte vet vad som väntar oss.
Man drar en lapp ur burken, packar med sig det som behövs och ger sig ut med hela familjen för att utföra uppdraget man dragit. En kanonbra farsdagpresent som varar länge och ger tid med familjen med en bonus att det sker utomhus.

Min pappa är död sedan 2003, han blev 48 år...... fuck cancer!
Jag hade gjort vad som helst för att få utföra massa familjeuppdrag med honom och han älskade liksom jag naturen så det hade nog varit något som även han skulle uppskatta. Man minns sådana saker som man gjort tillsammans, jag uppskattar iallafall de stunderna väldigt mycket nu när han inte finns med oss. Vi åkte skidor på elljusspåret och hade med varmchoklad och ostmackor, vi var ute på isen och fiskade, vi var på sommarstugan i Norge och på senare år var vi ofta tillsammans då han och mamma hade husbil och jag och min dåvarande sambo hade husvagn.
Jag minns alla de där stunderna tydligt och jag är så tacksam för dem.

Alla har inte så bra relationer med sina föräldrar och alla uppskattar inte sina minnen. För mig spelar det ingen roll att det är farsdag, det är mest ett jippo för butiker och annat men jag firar det gärna ändå.
Det får en att vakna upp och tänka efter, det får en att verkligen ta sig den där tiden att visa sin uppskattning även om man borde göra det året runt. Vi kanske behöver de där dagarna ändå, vi kanske behöver en anledning att stanna upp och ge av våran tid till en speciell person.
Idag är det far och i mitt fall så blir det att tända ett ljus för pappa i himlen vilket jag förvisso gör ganska ofta under året....... tänder ett ljus och minns honom, saknar och sörjer honom.

Roger som är pappa till Tristan och en uppskattad bonuspappa till André finns här hos oss, alldeles full av liv och ger av sin tid till dem så honom firar vi här på jorden med present och fika.
För att det inte bara ska bli idag så passar presenten - upplevelseburken perfekt, vi kommer ge varandra som familj tid och gemenskap flera gånger under året.
Jag tycker det ska bli riktigt spännande och jag tror att vi alla i familjen kommer få fina minnen utav detta. Dessutom lär det ge mig massa bra blogginlägg att skriva här i bloggen :-)
Farsdag må bara vara 1 gång per år men familjedagar kan man ju aldrig få för många av tycker jag.

Min pappa

Minnen från barndomen

ANNONS
Av Rose-Marie - 17 augusti 2015 22:57

Jag kan inte påstå att jag varesig ringer ner eller hälsar på mina vänner speciellt ofta och ibland har jag funderat över om jag har tillräckligt med vänner för att ordna tex en 40-års fest. Ja på facebook har man en heldel men jag menar vänner som alltid finns där även om jag är helt kass på att höra av mig.
Vänner som jag skulle kunna ringa om jag kände mig ensam och som i det läget inte skulle säga: "jasså nu har du tid minsann"
Ibland kan de där tankarna nästan tynga mig men med lite eftertanke så är det faktiskt så att de är rätt många och man ska ju faktiskt hinna vårda vänskapen också.

Nu i helgen var det meningen att jag och tre av mina vänner skulle umgås lite, vi skulle grilla korv och dricka vin på min grillplats som jag har ordnat i trädgården.
Ingen jättegrej utan bara lite mys, en annan vän kände sig nere och skrev om detta på facebook vilket resulterade i att vi även bjöd in henne, hon kom i sin tur med ett förslag på lämplig gäst och så kan jag ju fråga min syster också tänkte jag.
Plötsligt var vi ett gäng på 7 tjejer och det blev sådär härligt spontant och roligt allting. Inga krav på att det skulle vara lyckat.
När jag tänker tillbaka på Lördagen så känner jag mig så glad att dessa tjejer finns, det är både gamla och nya vänner och av någon anledning så vill de vara med mig.
Visst känner man sig glad och speciell, någon tar av sin tid och ger till mig. Jag vet ju själv hur svårt det är att få tiden att räcka till.
Jag skulle kunna frågat så många fler om de ville komma denna kvällen så jag förstår nu att jag visst har vänner och att de visst finns där oavsett hur ofta vi ses.
De har förmodligen samma problem som mig med att få tiden att räcka till.
Men när man väl tar den där tiden för att umgås, ja då får man så mycket härlig positiv energi och jag känner en sådan glädje för att de finns.

ANNONS
Av Rose-Marie - 24 maj 2015 23:05

Insåg precis att jag faktiskt i allt annat jag hållt på med "glömt bort min blogg"

Vårruset var min andra utmaning till mig själv och jag tog mig dit trots regn. Träffade Blossom Tainton och fick lite peppande ord, så träffade jag en gammal arbetskompis och sprang hela vägen med henne som draghjälp, ja jag sprang faktiskt hela vägen, 5 km utan att stanna.
För många är det väl inget att skryta om men för mig är den medaljen lika mkt värd som mitt SM-guld i Judo. Ja det skryter jag fortfarande om fast det håller på att rosta pga alla år som gått sedan 1992.

Tredje utamaningen var ju majalöpet i Högsäter som var i Torsdags men då hade jag HLR-utbildning så jag fick avboka. Istället blir min tredje utmaning att springa strandjoggen (5 km) i Uddevalla den 6 Juni.

Veckan som varit nu har haft ett helt annat fokus än träning och god kosthållning.
Jag har nämligen sedan i Februari planerat att dra igång en ALLA Barns dag i Färgelanda. Ett stort barnkalas för alla våra barn. Barnen är det bästa vi har och är värda en dag där de får vara i fokus. En dag där ALLA barn kan få vara med utan att mamma eller pappa måste säga nej för att de inte har råd.
Denna dagen skulle allt vara gratis.
Och tänk att vi har så många frivilliga i Färgelanda, privatpersoner, föreningar och företag som faktiskt kontaktat mig och erbjudit sig att vara med. Jag har knappt behövt fråga någon.
Denna dag var igår Lördag den 23 Maj.
Regnet har tyngt mig hela veckan för jag hade ingen reservplan vid regn. Det måste bli sol. Men inte ens detta hade jag behövt oroa mig för. Igår när jag vaknade sken solen rakt in i ansiktet på mig och riktigt ropade "vakna, det är alla barns dag idag"
Ja till och med solen tyckte att våra barn i Färgelanda skulle får en fantastisk dag.
Och jag tror faktiskt vi lyckades!

När jag stod och tittade ut över ett hav av människor, hörde massor av skrattande barn i vår såkallade park mitt i Centrum så tänkte jag "ett levande Centrum, så härligt att se"

Och när min sambo igår kväll berättade om en liten flicka som stod vid en gunghäst som jag ställt vid westernlägret vi hade, hon stod där och klappade gunghästen som för övrigt blev uppskattad bland de mindre besökarna.
När hon stod där sa hon
-Åh detta är mitt livs bästa dag!
När Roger berättade detta då insåg jag att vi faktiskt lyckades.
Hennes ord kommer driva mig att även satsa nästa år. Jag misstänker att jag då får ännu mer frivilliga med mig.
För vem vill inte ge fler barn möjligheten att uppleva sitt livs bästa dag?!

Jag och Blossom på vårruset

Jag gjorde det!

Affischerna till Alla barns dag

Ett välbesökt ALLA Barns dag

Av Rose-Marie - 28 januari 2015 22:48

Just nu försöker jag förbereda mig inför att börja jobba på Måndag.
Arbetsbyxor och passerkort är framplockat och ligger på byrån som en ständig påminnelse om att mina dagar som "hemmafru" snart är över.
Idag hade jag med Roger till öppna förskolan som en praktikant. Precis som om jag lär upp någon som ska ta över mitt jobb.
Lite så är det ju också för det är minsann ingen semester att vara föräldrarledig även om jag inte haft några problem alls att vara det. Nej tvärtom, jag har älskat det.
Detta året har gett mig så mycket mer än bara tiden med min son.
Jag har fått så många nya vänner, har haft ett socialt umgänge som aldrig förr och jag har upptäckt sidor och intressen hos mig själv som jag aldrig tidigare tänkt på.

Ja jag har växt som person och lärt mig massa nya saker. Brinner för sådant som jag nog struntat i förr, som lekplatser tex eller hur öppna förskolan är.
Jag trodde heller aldrig att sådana saker skulle ligga i mitt intresse, inte ens när jag var gravid trodde jag att jag skulle besöka öppna förskolan. Det skulle nog inte ens vara någon annan mamma som ville vara med mig, en gammal kärring i deras ögon.
Men i denna världen har ålder mindre betydelse och övriga intressen är också ganska ointressanta. I den här världen är den gemensamma nämnaren våra barn och vi kommer ju ha en viss kontakt långt upp i barnens ålder då de förmodligen kommer att gå i skola ihop.

Jag inser också att jag nog är en av dem som kommer räcka upp handen när frågan om klassförälder dyker upp.
Inte för att man vill styra och ställa utan för att man tycker det är så förbaskat roligt att vara med överallt. För att man gillar gemenskapen. Så som det varit detta året så tror jag att vi är ett gäng härliga föräldrar som faktiskt gillar att umgås och som välkomnar nya. Det känns så iallafall och det känns som att vi alla håller med om det.

Därför kommer det nu att vara så motigt att gå tillbaka och jobba. Inte för att jag inte gillar mitt jobb utan för att jag vill vara med.
Av precis samma anledning som det var jobbigt att lämna jobbet för lite över ett år sedan är det nu jobbigt att lämna föräldrarledigheten.
Livet för de andra kommer fortsätta utan mig och det känns tufft att inte få vara delaktig. Men jag vet ändå att de finns där, precis som mina arbetskamrater funnits och kommer finnas så finns mina vänner kvar trots att jag inte kan vara med på samma sätt.
Det känns tryggt!

[Bild]

Av Rose-Marie - 31 december 2014 11:14

Då har sista dagen på år 2014 anlänt och jag vet att jag tjatar enormt mycket om hur fort tiden har gått men den HAR faktiskt rusat i väg. Som om jag har snabbspolat en film, ja det hette så förr på videons tid, då när man såg på kasettband och man kunde välja mellan att spola långsamt och snabbt.
2014 kan jämföras med en snabbspolad VHS med andra ord, ja en mycket bra sådan som jag med glädje gärna ser om igen.
Den kommer hamna bland de bästa filmerna ur mitt liv. Genren blir en blandning av komedi, kärlek, drama och spänning ja faktiskt även västern också.

Hur slutar då denna film?
Ja det är ju idag det..... sista snutten av filmen och den kommer antagligen sluta ganska stillsamt och innehållslöst men ändå inte för den delen tråkigt, nej nej tvärtom, det blir ett perfekt slut tror jag.
God mat med familjen som ikväll även innefattar svärmor. Det är ju bara 3-4 gånger om året som vi är här uppe i Jämtland på vårt fritidställe som vi träffar svärmor så det är en stor sak att vi är samlade idag och avslutar året tillsammans.
För 1 år sedan avslutade vi 2013 med svärmor och påbörjade 2014 med henne, i år blir det samma men nu med älskade lilla Tristan inkluderad. Han har förgyllt 2014 en hel del kan jag lova och det är väl därför tiden gått så fort.
"Tiden går fort när man har roligt"

2015 tänker jag inte sia om ännu, det kommer senare. Först avslutar man det gamla och sedan kan man ge sig in i det nya, varför skynda på när tiden går så fort ändå som Magnus Uggla sjunger.
Ett gott slut och Gott Nytt önskar jag er alla!

Av Rose-Marie - 24 december 2014 23:49

Första Julen..... Tristans första jul är snart förbi.
Ja det är ju mycket som är första för Tristan nu under hans första levnads år och dessa tillfällen är givetvis speciella. Kanske mest speciella för oss föräldrar, Tristan själv bryr sig nog inte så mycket, iallafall inte just nu men kanske när han blir äldre. Man dokumeterar iallafall allt och speciellt alla "första gången tillfällen" nja kanske inte riktigt ALLA..... inte första kyssen kanske ;-)

Idag fick han iallafall sin allra första julklapp och det var en pipleksak som låg i julstrumpan i morse.
Senare på eftermiddagen kom Tomten med fler paket. Det var inte första träffen med Tomten för honom har han träffat vid flera tillfällen nu innan jul.
Men 2014 blev Tristans första jul och jag är så glad och tacksam att vi fått uppleva den.
Jag ser framemot många många fler jular med honom, André och Roger......
Älskade familj vad vore jag utan er?

Nu är klockan snart 24:00 och då har någon skapat ett Facebook evenemang där man uppmanas att gå ut en liten stund och titta på stjärnorna. På så sätt kan vi vara många som delar just den stunden med varandra och tittar på samma sak. Just då de minutrarna. Man kan även passa på att skänka en tanke till de som inte kan vara med oss längre. Jag kommer tänka bla på Mormor och självklart pappa men också på "kocken" och några andra vänner som lämnat oss.
Jag skulle vilja väcka Tristan och dela även den stunden med honom, krama honom hårt och tacka för att han finns här hos oss.
Men han sover så gott, tiden går fort och snart är han i Andres ålder och kan då vara med och stå där och titta upp på stjärnhimlen.
Jag tror det räcker med intryck för honom denna dag, han har somnat för natten efter sin allra första julafton. JULAFTON 2014

Första julklappen

Väntar på en julklapp

Första gången han satt i en Tomtes knä

Av Rose-Marie - 19 december 2014 00:23

Det är väl inte riktigt dags att avrunda året ännu men jag börjar lite smått iallafall.
2014 är nämligen ett år värt sin uppmärksamhet och jag kan inte nog uppvakta detta år. Förvisso är det bara ett årtal och det är väl inte årtalet i sig som bör uppmärksammas utan allt som året inneburit för mig. Alla människor som funnits detta året och förhoppningsvis även i fortsättningen. Alla händelser som gjort att jag just vill lägga energi på att ge året ett fint farväl.

Älskade lille Tristan kom till oss, den 7 Mars 2014 och i samma stund fick Roger ett fast jobb. André min äldsta son fyllde 15 år och fick träffa Eric Saade. En stund som varken jag eller André kommer glömma. Allting i Mars, det var en fin månad och därefter var allting bara helt fantastiskt.
Ja det låter kanske överdrivet men så var det. Vi hade ett jättefint dop för Tristan på mitt favorit café Alla Sinnen här i Färgelanda. Deras bakgård är som tagen ur en romantisk film. Prästen var Andreas Widekärr (Sigge) som är en gammal judokompis. Det kunde inte bli bättre än vad det blev denna dag.

Sommaren bjöd på ännu mera glädje, vi var i Tyskland hos min bror tillsammans med min syster och hennes familj.
Syskonen var samlade vilket inte är överdrivet ofta.
Därefter var vi uppe i Jämtland och vi hann även med lite westernäventyr.
Tristan är en underbar liten cowboy, precis som sin storebror och pappa.

Hösten har inte alls varit grå och trist som hösten kan vara. Den har faktiskt bjudit på en heldel sol vilket har gjort att jag och några andra mammor varit duktiga på att vara ute på promenader. Jag har dessutom lyckats bli av med 17 kilo utöver mina 14 gravidkilon. Nu har jag bara 5 kilo kvar till 60 kilo. Jag har satt det som mål för att kunna lägga på lite trivselkilon och hamna på 62 kilo.
Våra mammaträffar har i och för sig även inneburit fika men det har gått bra ändå att förlora dessa kilon.

Ja jag har väl aldrig haft ett så bra socialt umgänge som detta året. Jag kan knappast påstå att jag känt mig ensam och uttråkad av att gått föräldrarledig. Jag vet inte hur jag ska ha tid att jobba sedan.
Kyrkans barnverksamhet är en av aktiviteterna vi aktivt besökt, så har vi varit på babysim och våra promenader.
Nu i slutet av året öppnades även familjecentralen som driver Öppen förskola så den sista tiden har vi även träffats där.

Jag har hittat flera nya vänner, några av dem bor grannar med mig och en annan är en barndomsvän som jag haft kontakt med i alla år men som också fått barn i år så därför ses vi lite mer nu.
Hon hade ett fantastiskt bröllop och dop för dottern nu på Lucia. Så jag och familjen fick vara med att dela denna dag med henne och hennes nära och kära.

Nej jag kan faktiskt inte hitta något dåligt med detta året. Jag har i och för sig fått klart för mig att det finns massa människor som har det väldigt väldigt dåligt, som är mindre lyckligt lottade......
detta var ju inget nytt för mig men jag har tänkt på det mer i år. I mitt glädjerus så har jag haft mer öppet sinne än vanligt för att ge av mitt överflöd. Min tacksamhet över hur bra jag har det har gjort att jag på någotvis känt att jag kan slösa lite med min glädje så att det även kan spridas till andra.
Girighet klär inte mig speciellt bra så när jag har möjlighet att dela med mig så gör jag det.
Att avsluta året med att sprida glädje är väl ändå det minsta jag kan göra.
Det får bli mitt sätt att ta farväl av 2014, ett år av tacksamhet och glädje.

Av Rose-Marie - 6 december 2014 23:17

Älskade barn, du anar inte hur mycket du tillfört i mitt liv.
Så mycket energi och glädje du sprider.
Självklart blir livet förändrat med en ny familjemedlem men jag hade nog glömt hur det var att ha en liten bebis.
Jag är mycket mer social och har träffat massa nya vänner tackvare dig lille vän.
Jag är avslappnad och känner inte alls av den stress som jag kände förr, man kan ju tycka att det borde vara tvärtom.
Visst jag går ju hemma nu och kan ju vara mindre stressad för att jag hinner mer på dagarna än när jag jobbar.
Det ska bli intressant att se sedan hur det blir då.
Jag hoppas att jag fortfarande kommer orka vara social och umgås med de härliga människor jag träffar nu.
Jag tror nog att jag kommer hinna med det också. Finns viljan så borde orken finnas. Men jag erkänner att jag börjar få lite ångest inför min "jobbcomeback" den 1 februari 2015. Det är snart.
Älskade barn vad jag önskar att jag kunde vara hemma med dig i flera år till, med dig blir dagarna aldrig långtråkiga.
Men vi ska allt lyckas få en bra vardag även sedan och det kan finnas fördelar med att inte träffas hela tiden också.

Imorgon 7 December blir du 9 månader, NIO månader...... det är helt otroligt.... vart tog tiden vägen?! Om tre månader är du ett år. Att tänka på det gör mig däremot stressad men även uppmärksam på att man faktiskt bör ta vara på dagarna och uppskatta dem. Ibland lägger vi nog för mycket tid på att planera framtiden och glömmer att ta vara på nuet. Varför skynda framåt när det går så fort ändå.
Älskade lilla vän mitt lilla hjärta vad jag önskar att det fanns en nödbroms som jag kunde stanna tiden med, bara för ett litet litet tag. Bara bromsa lite, inte stanna upp helt utan bara sänka farten.
Tänk att kunna trycka på paus och stanna upp en liten stund för att njuta lite extra.
Säga frys mitt i en kram och bara få känna den där enorma kärleken och värmen som finns i våra kramar.

Älskade lilla barn jag hoppas att du känner hur mycket jag värderar våra stunder tillsammans.

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se