Inlägg publicerade under kategorin Skrivarglädje, mina dikter och texter

Av Rose-Marie - 28 oktober 2012 21:34

I Lördags var jag på en tillställning i Högsäter, en ort som ligger en mil från där jag bor. Det var bokloppis och även inbjudna personer som berättade om böcker de skrivit. Där var även Dalslands skrivarförening och de fångade mitt intresse, det slutade med att jag bestämde mig för att komma på en av deras träffar som är imorgon.
De brukar liksom kapitel1 som jag skriver i på nätet ha ett tema som de skriver efter inför varje träff.
Jag fick veta att temat nu var "ett besök på biblioteket"
Jag behövde inte skriva något inför morgondagens träff men direkt jag hörde temat fick jag klart för mig vad jag ville skriva och det tänkte jag lägga ut här i dagens blogginlägg.


Ett besök på biblioteket
När jag var liten så upplevde jag biblioteket som en plats där jag kunde finna lugn, där jag kunde ta mig till en värld av fantasi.
Jag tyckte om att dra mig bort från verkligheten och stänga in mig i en värld som inte existerade.
Jag lekte ofta Ronja Rövardotter och strövade omkring i skogen, stängde in mig på mitt rum där jag kunde förvandlas till någon annan än mig själv.
Det kan tyckas vara märkligt och en aning ensamt men jag ville ha det så ibland.


På biblioteket kunde jag med hjälp av böcker försvinna från vardagen, ja nästan som Mio i boken Mio min Mio.
Han som försvann till en annan värld.
Jag minns bibliotekarien som alltid var glad, jag minns ungefär hur hon såg ut och jag minns hennes röst men jag kan inte minnas hennes namn.
Hur mycket jag än gräver i mitt minne så minns jag inte vad hon hette.
Det var hon som satte på LP-skivan när man ville lyssna på Pippi och det var hon som stämplade kortet i böckerna man ville låna.
Hon visste till och med vilka böcker jag gillade. Det hände då och då att hon hade lagt undan böcker som hon trodde skulle passa mig. När jag tittade in så sa hon:
-Jag tror att du skulle vilja läsa de här böckerna. De är nog i din smak.
Jag gillade sorgliga böcker gärna om djur eller barn. Jag gillade även fantasy och när jag tänker på böcker som The never ending story och Narnia så tänker jag på henne.


Idag är jag sällan på biblioteket, det blir sällan av. När jag väl är där så går jag in, lånar det jag ska och tackar för mig. Jag får inte samma trygghetskänsla som förr, jag känner inte av samma härliga stämning som när jag var liten. Det är andra lokaler, nyare stil på biblioteket och nya bibliotekarier. Det är förmodligen inte ett dugg sämre än när jag var liten men jag känner inte samma känslor, kommer inte in i en annan värld.
Jag ser heller inte min bibliotekarie vars namn jag inte minns.
Har jag kanske tappat fantasin eller har jag blivit för vuxen för att kunna drömma mig bort?
Kan jag ha tappat förmågan att försvinna till andra världar eller är det helt enkelt så som man säger:
"det var bättre förr"

ANNONS
Av Rose-Marie - 30 september 2012 22:56

Många tycker att bloggar och Facebook mest framkallar skvaller och skrytsamhet men jag vill påstå att det helt beror på hur man använder sina olika sidor.
Ja min Facebook sida är i och för sig mycket som dagbok och rätt så lättsam med en heldel ironi och man får nog ta mig med en nypa salt ibland men bloggen brukar jag försöka hålla fri från det kaos som ibland råder på Facebook, bloggen vill jag ha mer seriös för skrivandet är faktiskt lite heligt för mig.


Däremot har både bloggen och min Facebook sida stora fördelar och detta har jag inte minst märkt av det senaste dygnet då jag skrivit om inspirationen jag fick på bokmässan igår.
Min dröm om att få göra klart en bok och även kunna ge ut den.
Jag brukar inte tro på ödet men på Facebook fick jag heta tips i min inkorg och här på bloggen fick jag också tips om en skrivarsida.
Detta var även ett märkligt sammanträffande då tipsaren var en bloggare här på sidan som kallar sig spanaren55, jag råkade helt ärligt bara ramla in på den bloggen då jag tryckte på slumpa blogg och jag tyckte den var intressant vilket gjorde att jag lämnade en kommentar.
Därav var spanaren55 inne på min blogg och gav mig tipset om skrivarsidanO, kapitel 1.


Idag på morgonen satte jag mig och började titta på sidan, kände mig en aning förvirrad och tänkte lämna den lika snabbt. De som skrev där verkar för bra för att jag ska våga skriva något. Man lägger upp sina texter som böcker fast de ligger på internet.
Sådant kan ju inte jag, det verkar för svårt.
Men jag ville ändå inte ge mig och tänkte att jag testar med att lägga ut några av mina dikter. Det får väl bära eller brista, vad har jag att förlora?
Jag började fundera på ett namn på boken, sedan skulle jag försöka ta ett kort och fixa en framsida till den. Därefter började jag lägga in mina texter och jag hade absolut inte behövt göra färdigt allt idag men skrivarglädjen blev starkare och starkare, innan Söndagen var över hade jag gjort klart min första bok.
"Mitt Hjärtas Röst" dikter av Rose-Marie Tell
Den finns att läsa på www.kapitel1.se/rose-marie-tell/mitt-hjartas-rost<br />
Man får ju säkert inga böcker producerade för att man lägger dem där men det är bra träning för en nybörjare som mig. Och framförallt finns det människor där som är både kunniga och villiga att ge en tips och råd. Det är guld värt!
Vem vet någon gång kanske detta har inspirerat mig ännu mer och då kanske jag når mitt mål med att ro i land mitt dröm projekt.



ANNONS
Av Rose-Marie - 29 september 2012 21:11

Jag är inte direkt en bokmal och läser sällan "vanliga" böcker som deckare och romaner men däremot har jag hur mycket som helst när det gäller psykologi, föräldraskap, pedagogiska böcker och liknande. Det är sådana böcker som intresserar mig numera.
När jag var yngre läste jag mest sorgliga böcker om utsatta barn och djur och jag väljer nog fortfarande sådana böcker när jag väl läser "vanliga" böcker.


Idag var jag iallafall på bokmässan i Göteborg och det var ju såklart inte för att leta upp romaner utan jag hade läst att det var mycket intressant info om utbildning, psykologi och liknande, bl.a så skulle specialpedagogiska institutet vara där med info.
Och sist men inte minst så hade jag ju förbeställt boken: att förebygga livslångt utanförskap skriven av Lasse Mattila som jobbar i Färgelanda. www.lassemattila.com
En fantastisk människa som kämpar för barn och ungdomar som har det svårt. Han är även en fantastisk musiker och föreläsare, ja det mesta han gör verkar bli bra och det är svårt att inte se upp till och tycka om denna människa. Han inspirerar och är en förebild när det gäller att kämpa och tro på sig själv. Att göra det man vill och våga förverkliga sina drömmar.
Jag önskar så att jag hade det där drivet och kämpar glöden i mig.
Jag vill så mycket, tänker så mycket och hade kunnat gjort så mycket om
Jag bara visste hur.



När jag var på bokmässan så passade jag på att titta in i montern om författarskap, jag har ju en halvskriven "bok" i min dator och hade jag bara vetat hur så hade jag kunnat tänka mig att göra klart den och försökt få den tryckt. Jag fick en heldel info där och inte minst inspiration men det verkar så krångligt ändå.
Tänk om man bara kunde skriva och sen låta någon annan sköta resten utan att det kostar skjortan.
Det finns möjligheter att trycka privat MEN då bör det finnas pengar också.


Men jag ska skriva klart och kanske kan jag iaf få några ex tryckta, mest för min egen självkänslas skull och för att visa att jag kan bara jag vill.
Ja jag skriver klart och vad som händer därefter får vi se då, att göra färdigt det man påbörjat får en iallafall att växa och att tro på sig själv.


Ja idag inspirerades jag på bokmässan, ett ställe jag aldrig satt min fot på förr, jag kom dit såg mig omkring. Blev alldeles kallsvett av hysterin som jag upplevde där, så mycket folk och så många olika montrar. Jag trodde bibliotek var ett fridfullt ställe men detta var som om jag hamnat i Ullared.
Målinriktat letade jag först upp Lasse Mattila och sedan gick jag runt lite och försökte se sådär van och bildad ut.
För att få läget under kontroll fick det bli en kaffe på ett av fiken, jag kollade igenom kartan och förstod att C-hallen var stället för mig, det var där montrarna för psykologi, pedagogi och utbildning fanns. Jag går dit!
Frågan var bara hur jag hittar dit i detta hav av montrar? Det var som att orientera ungefär.
Och jag kände mig riktigt stolt då jag äntligen hittade fram.
Där plockade jag på mig massa info och köpte en och annan intressant bok. Fick endel visitkort och tips på bra hemsidor som är värt att besöka.
Efter detta kände jag mig nöjd och väldigt redo att åka hem.
Trots att jag kände en viss panikkänsla efter mina timmar på bokmässan så lämnade jag den med en heldel inspiration och idéer, vi får väl se vad det blir av det hela i framtiden.

Av Rose-Marie - 19 april 2012 23:42

Jag kör idag en liten sammanfattning av mina dikter jag haft med i bloggen från 19 Februari till 19 April.

Jag har tidigare kört en sammanfattning på Dikter som varit med från starten fram till 11 februari och de kan du läsa här http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/11/7305268-dikter-som-varit-med-i-min-blogg-mellan-10-januari-och-11-februari-2012/


 


 





19 Februari 2012 skrev jag en serie i 3 delar som hette från gråzonsmamma till regnbågsmamma och i del 1 http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/19/7370634-fran-grazonsmamma-till-regnbagsmamma-del1/  hade jag med följande dikt till André


Jag tänder ett ljus


För dig mitt barn ett ljus jag tänder

för att du utstår allt som händer


för att jag håller dig så kär

Tänk så stark du egentligen är


För dig mitt barn ska lågan alltid brinna

min kärlek till dig kommer aldrig att försvinna


Du kämpar även när det är svårt

du skrattar och är glad fast livet kan vara hårt


För dig mitt barn tar glöden aldrig slut

det är för din skull jag orkar att stå ut


Du möter motstånd varje dag

men orkar du så orkar jag


Du står emot smärta och hårda ord

du är min största hjälte på denna jord


För dig mitt barn ett ljus jag tänder

för att du utstår allt som händer


 


 



 


29 April skrev jag ett inlägg som handlade om fritidsintressen och betydelsen av det http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/29/7444995-fritidsintressen-ar-som-balsam-for-sjalen/ där finns nedanstående dikt med och den skrev jag när jag var runt 13 år så det är väl kanske inte den bästa av alla :-)


Judon är som balsam för själen

Jag skriver ord som jag sedan suddar ut, jag gråter tårar som aldrig tar slut.

Jag ber böner som ingen hör, morsan och farsan bara stör.

Det är jobbigt att vara 13 år, allt känns skit och skolan är svår.

På Judon är enda gången jag känner att jag är bra, på judon kan ja´ vara ja´

Judon får mig att må bra och den gör mig väl, Judon är som balsam för min själ.


 





 


Den 13 Mars skrev jag om hur berörd jag blev då Engla blev mördad http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/03/13/7532622-ofattbara-tankar/ och den dagen jag fick höra om detta skrev jag följande dikt.


Kära barn vad jag är lycklig som har dig!


Någon tog sig rätten att avsluta en flickas liv!

Varför gnäller jag över våra gnabb och våra små kiv?

Alltför sällan visar vi kärleken vi känner,

Varför bråkar vi istället för att vara vänner?

Min son jag älskar dig, jag håller dig så kär,

Jag hade inte kunnat leva utan dig här.

Jag tittar in i ditt rum,du sover så sött,

Det hugger i hjärtat, en liten flicka i din ålder har dött.

En tår från kinden faller ner,

Tänk om jag aldrig skulle få krama dig mer!

En tanke jag sänder till Englas mor och far,

Jag kysser dig god natt och tänker: vilken underbar son jag har!


     







Den 20 Mars skrev jag ett inlägg om att ligga vaken på nätterna  http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/03/20/7578291-vakna-natter/ natten före detta hade jag just en sådan natt och den resulterade i följande dikt. 


Vakna nätter

Det blir mörkt och tyst och så fridfullt runt omkring,

jag ligger vaken och tänker på allt och ingenting.

Bredvid ligger min älskade och sover sött,

mina ögon vill inte blunda, jag är inte trött.

Jag vrider och vänder mig gång på gång,

ännu en natt som kommer att bli väldigt lång.

Täcket är knöligt och kudden känns inte bra,

jag börjar fundera på hur mycket räkningar jag kan ha.

Hur mycket ska jag betala och hur mycket får jag över,

vad måste handlas hem, är det något vi behöver?

Trista tankar, det ordnar sig, de suddar jag ut,

jag kommer istället på en dikt men hittar inget slut.

Jag tittar på klockan, likt en bomb räknas tiden ner,

låt mig somna nu, jag orkar inte ligga vaken mer.

Jag stänger ögonen och somnar djupt och sött,

plötsligt ringer klockan, jag vill inte, jag är ju så trött!


 


 






Den 12 April satt jag och tänkte tillbaka på förr när man var liten http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/04/12/7726626-om-det-till-barndomen-fanns-en-dorr/ och skrev då nedanstående dikt.


Om det till barndomen fanns en dörr (skriven av mig just nu i denna stund)


Ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,

ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.

Då när man var liten och bara leken fanns,

då när allt kändes lätt och livet var en dans.


När smärta försvann med ett plåster på sina sår,

när man såg framåt och inte tänkte på igår.

Du vet när du fick din kärlek genom att skriva en lapp,

när du anlände till skolan genom att springa ikapp.


Ja ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,

ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.


 


 






Och slutligen den 17 April 2012 skrev jag om svårigheten att få barn http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/04/17/7759597-lilla-boken-b-en-skrift-om-barnloshet-och-behandling/ avslutade det inlägget med en dikt jag skrev då.



Hoppet är det sista man får förlora (skriven av mig just i denna stund)



Det är ju så lätt att plantera ett frö - men inte lika lätt att få det att gro


Det är ju så lätt att hoppas - men inte lika lätt att tro


Det är ju så lätt att drömma - men inte lika lätt att få drömmen sann


Det är ju så lätt att cykla - men inte lika lätt för dem som inte kan


Det känns inte längre lätt när drömmar dör och frön inte gror


Det känns inte längre lätt när man ramlar med cykeln och när man inte längre tror


Men man får aldrig ge upp eller överge drömmar man har


Det finns alltid lite glädje så länge hoppet finns kvar.


 


 


Vill ni läsa fler dikter så kan ni som sagt klicka på översta länken i början av detta inlägg, där finns dikter från bloggstart till 11 februari









Av Rose-Marie - 11 februari 2012 11:11

En del av er har glädjande nog uppskattat mina dikter och för att man ska slippa gå igenom varje blogginlägg för att hitta dem tänkte jag vid jämna mellan rum ha ett blogginlägg med månadens dikter. Då är det lättare att hitta dem i arkivet sedan.

Här nedan kommer därför dikter som varit med mellan 10 januari 2012 (då bloggen startades) till idag 11 februari 2012.


Blogginlägg 11 Januari 2012, Varför kallar man en blogg för Rosetta. Här skrev jag lite om mitt intresse country/western och då kom pappa självklart påtal och jag avslutade med en dikt jag skrev till honom hösten 2003,några månader efter hans bortgång.



Vilken av stjärnorna är du?


När mörkret faller och stjärnorna tindrar
Lyfter jag blicken mot himlen och undrar
Vart ska jag mig vända för att få se dig
Hur högt ska jag ropa så att du hör mig


Vilken av stjärnorna är du
Jag undrar ser du mig nu
Om du hör mig så svara jag ber dig
Jag vill så gärna ta ner dig till mig


Jag känner mig ensam jag känner mig borta
De stunder vi hade de blev för korta
Hur högt ska jag klättra hur långt ska jag vandra
Så att vi sist får möta varandra


Vilken av stjärnorna är du
Jag undrar ser du mig nu
Om du hör mig så svara jag ber dig
Jag vill så gärna ta ner dig till mig







12 januari 2012 skrev jag om min son André och avslutade med en dikt till honom som jag inte minns när jag skrev men det var någon gång under hans tid i förskolan då var han 7 år eftersom han började förskolan 1 år senare än han skulle. (Nu är han snart 13 år)


Planering,rutin och struktur


Livet med dig lilla vän innebär mycket planering och rutin.

Blir något fel rasar vardagen likt en ruin.
På alla frågor krävs ett korrekt svar.
-ska vi åka bort imorgon och var?
-Vilken bil ska vi ta,den röda eller blå?
-ska vi cykla eller gå?
-hur länge ska vi stanna,hur många nätter ska vi sova?
Jag måste tänka på svaren,vågar inget lova.
Livet med dig lilla vän kräver mycket struktur.
Går något snett är det som att riva en mur.
Men när allt är ordning och reda då går allt så bra.
Ett liv utan dig skulle jag aldrig vilja ha!






Den 14 januari 2012 skrev jag om pappas sjukdom och bortgång,jag avslutade med en dikt som jag skrev för ett par år sedan när jag hade lite ångest över att jag var på graven så sällan. Jag ville visa att jag faktiskt tänker på honom ändå.




Har inte glömt dig pappa


Även om tiden rusar på och dagarna går

finns du kvar i mitt hjärta, tiden läker inga sår.


Tårarna som föll när du lämnade oss har inte torkat ut

När jag tänker på dig kommer de tillbaka de tar aldrig slut.


Trots att det känns lättare nu än vad det gjorde förr

önskar jag ändå att det till himmelen fanns en dörr.

Tänk om jag kunde hälsa på dig om bara för en dag

Skulle du känna igen mig och veta att det var jag?


Jag har inte glömt dig pappa vad du än tror

Jag kanske inte tänker lika ofta men saknaden är lika stor.

På något sätt försöker man gå vidare och glömma

Men jag brukar fortfarande om dig drömma.


Man tror att saker blir lättare om man förtränger

Men kanske blir det bara att man smärtan förlänger.

Plötsligt kommer sorgen bara på mig

Det är då det är så skönt att skriva till dig.


Jag vet att du aldrig kan läsa det här

Men det är skönt att få ut det jag inom mig bär.


Jag skriver ur mitt hjärta

Jag skriver bort min smärta.


Jag trodde inte att det skulle vara så här svårt

Trodde inte att det skulle kännas så hårt.


Tiden rusar på och dagarna går

Men ingenting läker några sår.


Du finns fortfarande kvar hos mig!







26 Januari 2012 skrev jag ett inlägg om gråzonsbarn,barnen som hamnar mellan stolarna eftersom de inte platsar in någonstans. Jag avslutade det med en dikt jag skrev till André när han precis börjat särskolan,då var han 8 år.


Förkrossande glädje


Mamma,mamma jag lekte kung,riddare och slav med de andra barnen idag!

Jag fick vara med dem och slaven det var jag.


Jag skulle göra som de ville och hämta det de ville ha.

Mamma jag har vänner, det är väl bra?


-Så ont det gör i hjärtat mitt,så svårt det är att höra.

Ska jag säga vad jag tror,nej det kan jag inte göra.


Kan inte krossa din glädje och sudda ut ditt skratt.

Åh, Vad svårt det är, min kära lilla skatt!








Den 7 februari 2012 var en dag som började med kaos,ingenting blev rätt och eftersom jag var sen ur säng blev det stress redan på morgonen. Jag och André var ovänner redan från starten på dagen. Jag avslutade med en dikt jag skrev en liknade dag för några år sedan.


Kärleken till mitt barn


Jag älskar dig hjärtat alla dagar,

även då jag är arg,gnäller och klagar.

Ibland är jag trött och tappar mitt humör,

det är då mitt tålamod försvinner och jag säger att du stör.

Du vet när du tycker att jag bara är arg,sur och dum,

de där gångerna när vi ligger arga i varsitt rum.

Ibland är det svårt att vara stark och försöka förstå,

det är inte ditt fel att det blir så.

Jag försöker göra så gott jag kan och göra allt rätt,

att vara mamma är inte alltid så lätt.

Vissa kvällar sitter jag vid din säng och gråter,

du sover stilla och jag hoppas att du mig förlåter.

Jag älskar dig hjärtat oavsett hur dagen ser ut,

du ska veta att min kärlek till dig aldrig tar slut!






Ja detta var dikterna som varit med under en månad (tror inte jag missat någon) och det lär helt säkert komma fler både gamla och nya

Ha en trevlig helg allihop!!!


 




Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se