Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Rose-Marie - 8 februari 2016 15:25

Jag har vid flera tillfällen skrivit om min tävlingskarriär inom Judon, om hur jag kände press av att alltid vilja vara bäst, hur jag trodde att andra förväntade sig det utav mig.
Nu har jag återigen lockats av Judons lockande rop och jag är tillbaka på mattan med en känsla och motivation som jag inte haft på många år.
Klubben är mer sammansvärjad än på länge, mina kamrater är engagerade på flera olika sätt. Mångfalden är stor och flera vuxna tävlar.
Suget drar i mig...... JAG VILL OCKSÅ TÄVLA!

Samtidigt skrämmer den tanken mig och jag undrar varför?
Varför vill jag tävla och varför är jag nervös?
Är det gamla känslor, räddslan att misslyckas eller är jag rädd att folk ska förvänta sig saker utav mig?
Nej numera är nervositeten nog kopplad till att det var så länge sedan jag tävlade, tänk om jag gör bort mig eller glömmer alla regler osv....
Jag tävlade ju en gång 2006, för 10 år sedan och då var det 10 år sedan jag lade ner tävlingskarriären. Nu 20 år med andra ord och det är 30 år sedan jag gjorde min första tävling. 30 års jubileum, HÄFTIGT!!!

När jag tänker så ja då känns det ju faktiskt kul, nervöst men kul!
När jag tävlade 2006 så var det också för att det var kul.
Vinna vill man ju självklart men det är inte längre livsviktigt.
Frågan dyker återigen upp i mitt huvud, varför tävlar man då?
En fråga som jag skulle vilja ställa till barnen i klubben, mest för att få höra diskussionerna kring det och hur de känner.
För 20 år sedan hade jag svarat:
-för att vinna och visa att jag är bäst!
Idag är jag mer blygsam och svarar:
- för att det är kul, gemenskapen, pushen och peppen som man får. Det är också en morot för att träna och ett sätt att mäta sina framgångar.
Vinna vill jag givetvis, den gången jag inte vill vinna är jag förmodligen senil.
Dock vet jag inte om jag faktiskt tycker att det är kul att tävla längre, det finns bara ett sätt att få svar på den frågan!

12 Mars kanske kan bli debut

Detta är två tävlingar på samma ställe och det är grymt intressant då Swedish Judo Open Masters är en veterantävling

ANNONS
Av Rose-Marie - 30 januari 2016 23:10

Det är skönt att bara fly bort ibland, inte för att jag på någotvis vantrivs med livet som jag lever utan för att ta vara på stunder med familj och vänner.
Stanna upp i vardagen lite och bara använda tiden till att umgås.
Denna helgen är det med familjen, vi har hyrt en stuga på Gustavsviks Camping i Örebro. I skrivandetsstund ligger jag i stugan på en divansoffa med ett glas vin och ser på TV med Roger bredvid. André och Tristan sover, de var trötta efter en eftermiddag på Gustavsviks äventyrsbad - Lost City. Ett mycket trevligt och mysigt ställe.
Att ha denna stunden utan att behöva tänka på saker som städ och tvätt är helt underbart.

Nästa helg ska jag med min syster och två gemensamma vänner till Göteborg. Vi ska bo på hotell och gå på Melodifestivalen delfinal 1.
Lika viktigt som att göra något med familjen tycker jag det är att man tar sig tid för vänner. Lagra på med lite ny energi och känna att även om man lever familjeliv så är man en egen individ.
Genom att ibland vara ifrån varandra påminns man om hur det är att sakna någon. Det är viktigt att man inte tar varken familj eller vänner förgivet.
Livets väg kanske inte ser ut imorgon som det gör idag!

Stugan på Gustavsviks Camping Örebro

Bad och lek på Gustavsviks Äventyrsbad -Lost City

Kvällsmyser i Stugan med kex, vin och TV

ANNONS
Av Rose-Marie - 17 januari 2016 00:59

Lägger mig bredvid en varm liten kropp, hör små andetag och känner en enorm lycka över att jag fått äran att dela livet med denna underbara lilla människa.
I rummet bredvid hör jag snarkningar från en något större kille men minst lika underbar. Mina två grabbar som förgyller livet och ger mig så mycket livslust.
Ja visst är det även stunder då de faktiskt kan reta mig till vansinne men det bra överväger det dåliga tusen gånger om.
Kramar, skratt och glädje övervinner bråk och ilska med hästlängder.
I vardagsrummet sitter min sambo, han som finns där i vått och torrt, min själsfrände och livskamrat. Tillsammans är vi alla något av det finaste man kan vara..... en familj.
Vad vore jag utan dem?

Varje litet ögonblick som jag har tillsammans med dem är värda så mycket för livet är så skört och oförutsägbart.
Man vet aldrig vad nästa dag har att erbjuda och det är kanske tur ändå.
Att leva i nuet och att ta vara på dagen låter så oerhört klyschigt men är samtidigt så viktigt även om man också ska blicka framåt. Jag känner mig bara så lyckligt lottad så jag vill hålla den känslan och inte fundera så mycket på saker som jag just frågade mig "vad vore jag utan dem"
Jag har dem här och nu och jag får leva i tron att så kommer det alltid att vara för annars går man ju under.
Jag väljer glädje före sorg så långt det bara är möjligt och likaså väljer jag lugn före oro för jag har själv en möjlighet att kunna påverka mina tankar genom att glädjas över det jag har nu. Just nu i denna stund, i detta ögonblick. För min familj finns här tillsammans med mig, i samma hus.... här och nu.

Familjen på Stellas Lekland i Uddevalla, där var vi idag 16/1-16

Av Rose-Marie - 31 december 2015 01:04

Även om jag varit rätt kass på att blogga detta året så hör det till att avsluta året med ett blogginlägg.
Jag inser att skrivandet överlag har varit dåligt i år. Kanske beror det på att tiden mest gått åt till jobb, familj och träning.... Nej det har inte varit så tråkigt som det kan låta utan det har varit ett av mina bästa år faktiskt. Jag inser också att mitt behov av att skriva är större när jag genomgår sämre dagar. Det är då det är skönt att skriva av sig och det är då jag behöver folks uppmuntran och stöd. Det är också då jag skriver bäst.

2015 har som sagt varit ett väldigt bra år och ett år fyllt av energi. Jag har uträttat mycket och faktiskt lyckats med det mesta som jag utmanat mig själv i. Jag klappar mig själv på axeln och gör en av mina high five med mig själv, något jag försökt börja med under 2015. Man behöver berömma sig själv oftare och man behöver bli duktigare på att känna sig stolt över alla bra saker man gör. Oftast hänger vi upp oss på allt dåligt vilket också tynger ner oss och jag tror att det då blir lättare att hamna i ett hjul av misslyckanden och motgångar för det är bara dem man uppmärksammar.
Men om man istället lägger fokus på allt bra så kommer man uppleva dagarna mer positiva.
Jag kommer försöka med denna taktik även 2016 för det är ju dumt att frångå ett lyckat koncept. Det kan ju inte bli värre än att min taktik visar sig vara ett misslyckande så jag har inget att förlora.

Egentligen undrar jag varför vi är så rädda för att misslyckas, varför vi är så rädda för att satsa?
Om vi hade varit sådana ifrån det att vi föddes så hade vi nog inte lyckats med någonting för vi hade aldrig ens försökt. Tänk om ett barn inte hade försökt gå för att det var rädd för att ramla..... då hade ingen av oss gått.
Men istället försöker de, ramlar en jäkla massa gånger, slår sig och får blåmärken men reser sig varje gång och tillslut så springer de.....
Jag har fascinerats en heldel av vad min son åstadkommit under 2015, det ger inspiration att se hur långt man kan komma genom att våga, att försöka och att misslyckas men ändå inte ge upp.

Det är en utmaning att få år 2016 att bli bättre än 2015, jag vet inte ens om jag tänker lägga någon vikt i att det ska bli det utan det räcker med att leva i nuet och ta det för vad det blir. Fortsätta att lägga fokus på det som blir bra och försöka lära mig av det som blir mindre bra.
Med den inställningen står jag nu redo att möta år 2016

Av Rose-Marie - 20 november 2015 23:50

Just nu pågår en trevlig utmaning på Facebook där man ska lägga upp en bild varje dag i fem dagar. Bilderna ska vara äldre än 15 år vilket gör att man får plocka fram sina gamla album.
Dessa tjocka pärmar som säkert för många av oss mest är platskrävande och man undrar om man kanske ska lägga dem i en låda på vinden eller längst in i en garderob för man tittar ju så sällan i dem ändå.

Denna utmaning har dock gjort att jag nu tagit fram dem och tittat en heldel.
Under dessa tre dagar som jag hittills deltagit i utmaningen har jag varje kväll skrattat, gråtit och tagit mig tillbaka flera år i tiden. Pappa finns där, livs levande som om han aldrig lämnat oss, mormor likaså.....
Hela mitt liv finns där, från födsel tills datan tog över för ett antal år sedan.
Andrés födsel och fram tills han var runt 5 år finns också i ett album. Jag kan titta på bilderna från min barndom och få bekräftat väldigt tydligt att både han och Tristan är en del av mig om jag jämför oss.

Det är ovärderliga minnen som jag konstigt nog tycker tar plats. De borde ha mer värde än att läggas längst in i ett skåp, vad har jag som är viktigare i mina hyllor egentligen?
Jag ser mig omkring och ser mest ljuslyktor och andra prydnadsaker.
Mina album borde ju vara lika lättillgängliga som mobilen egentligen.
Idag tar vi foton nästan varje dag och flera stycken till och med men jag tror inte vi värderar dem lika högt som förr.
Då valde vi våra tillfällen för att inte slösa på film och sedan skickade vi in filmen för framkallning och väntade i en vecka innan de kom om man inte valde ett dyrare alternativ så man fick dem framkallade direkt. När de väl kom så var det som julafton och vi tittade på dem med glädje samtidigt som vi sorterade in dem i våra album. Dessa plockades ofta fram när man hade släkt och vänner på besök.
På frågan "vad är det första du tar med dig vid en eldsvåda" svarade man utan att tveka:
-mina fotoalbum!

Jag

Andre

Tristan

Av Rose-Marie - 14 november 2015 15:05

Jag får ofta höra hur "duktig" jag är när jag har lagt upp någon status om träning eller kost på sociala medier. Även när det gäller andra saker jag engagerar mig i.
Många undrar hur jag hinner med allt.
Själv vill jag inte få det att låta som om jag är duktig eller på något sätt bättre än alla andra utan för mig är det inte alls någon prestation utan helt enkelt ett intresse och ett sätt att må bra.
Alla har vi våra olika sätt att må bra på och olika saker som vi är intresserade av, så länge man gör det för att det är kul så är det inte alls ansträngande eller någon uppoffring. Jag förundras tex över andras engagemang i saker och undrar också många gånger hur folk hinner och orkar men inser att det är som för mig, något man prioriterar för sin egen skull, något man brinner för. Man mår bra av det och det ger en energi.

De tillfällen när jag inte mått bra då brukar jag tappa lågan för allt, hittar ingen motivation till att engagera mig i något och bryr mig inte ens om att försöka. Jag liksom lägger mig ner och "dör" ett tag eller går i ide. Vid de tillfällena blir jag ofta deprimerad och tillbakadragen. Hittar alla ursäkter jag kan för att komma undan saker, även det jag vet att jag gillar.
Jag försöker därför hitta mina saker för att inte hamna där och samlar på mig små buffertar som jag kan använda mig av vid motgångar. Som ett nödförråd kan man säga, ju mer bra saker jag har samlat inom mig dessto lättare tar jag eventuella motgångar när de kommer.
Jag hörde på en föreläsning (minns inte med vem) att man behöver invenstera och sätta in glädjetid för att kunna ta ut när man inte mår bra. Som ett bankkonto, du kan inte bara ta ut och ta ut om du aldrig sätter in något. Man har ingen kredit på sitt måbrakonto.

Att hitta sina saker som man mår bra av är ju så inviduellt men jag tror att de flesta har något, det gäller bara att hitta det. När man väl gör det så är det som sagt ingen större uppoffring att ta sig tid för det.
Jag tycker dessutom att även tråkiga saker känns mycket lättare när jag mår bra.
Det gör vi nog alla skulle jag tro.

Men med detta vill jag inte säga att jag inte vill ha några klappar på axeln eller uppmuntrande ord och beröm. Jag behöver det och allt det där ger extra bonus till mitt måbrakonto. Det är just de sakerna som vid motgångar puffar mig och när jag faller så drar det upp mig, jag hör era hejarop och stärks av det. Det är nog därför man lägger ut sina prestationer på sociala medier och inte för att på något sätt glänsa. För mig är det kanske till och med ännu viktigare vid motgångar att jag får skriva av mig och få uppmuntran av er. Jag tror att en blandning av må bra och må dåligt är den rätta skildringen av det verkliga livet, för saker och ting är inte bara svart eller vitt för någon av oss.
Det gäller bara att hitta den där balansen.... ungefär som Yin och Yang......


Av Rose-Marie - 8 november 2015 22:58

Idag har vi firat farsdag här hemma, Roger fick en lite annorlunda present, jag köpte en upplevelseburk från upplevelseburken.se.
Den innehåller 30 uppdrag som man ska utföra som familj ute i naturen.
Jo jag skulle kunna göra en egen men detta sparar tid och massa funderingar på vad jag ska ha för uppdrag och dessutom blir det spännande för mig också när jag inte vet vad som väntar oss.
Man drar en lapp ur burken, packar med sig det som behövs och ger sig ut med hela familjen för att utföra uppdraget man dragit. En kanonbra farsdagpresent som varar länge och ger tid med familjen med en bonus att det sker utomhus.

Min pappa är död sedan 2003, han blev 48 år...... fuck cancer!
Jag hade gjort vad som helst för att få utföra massa familjeuppdrag med honom och han älskade liksom jag naturen så det hade nog varit något som även han skulle uppskatta. Man minns sådana saker som man gjort tillsammans, jag uppskattar iallafall de stunderna väldigt mycket nu när han inte finns med oss. Vi åkte skidor på elljusspåret och hade med varmchoklad och ostmackor, vi var ute på isen och fiskade, vi var på sommarstugan i Norge och på senare år var vi ofta tillsammans då han och mamma hade husbil och jag och min dåvarande sambo hade husvagn.
Jag minns alla de där stunderna tydligt och jag är så tacksam för dem.

Alla har inte så bra relationer med sina föräldrar och alla uppskattar inte sina minnen. För mig spelar det ingen roll att det är farsdag, det är mest ett jippo för butiker och annat men jag firar det gärna ändå.
Det får en att vakna upp och tänka efter, det får en att verkligen ta sig den där tiden att visa sin uppskattning även om man borde göra det året runt. Vi kanske behöver de där dagarna ändå, vi kanske behöver en anledning att stanna upp och ge av våran tid till en speciell person.
Idag är det far och i mitt fall så blir det att tända ett ljus för pappa i himlen vilket jag förvisso gör ganska ofta under året....... tänder ett ljus och minns honom, saknar och sörjer honom.

Roger som är pappa till Tristan och en uppskattad bonuspappa till André finns här hos oss, alldeles full av liv och ger av sin tid till dem så honom firar vi här på jorden med present och fika.
För att det inte bara ska bli idag så passar presenten - upplevelseburken perfekt, vi kommer ge varandra som familj tid och gemenskap flera gånger under året.
Jag tycker det ska bli riktigt spännande och jag tror att vi alla i familjen kommer få fina minnen utav detta. Dessutom lär det ge mig massa bra blogginlägg att skriva här i bloggen :-)
Farsdag må bara vara 1 gång per år men familjedagar kan man ju aldrig få för många av tycker jag.

Min pappa

Minnen från barndomen

Av Rose-Marie - 17 oktober 2015 22:08

För att förstå mitt inlägg kan denna förtext vara bra att läsa

"Zinzino BalanceOil är ett helt naturligt kosttillskott som hjälper dig att öka mängden omega-3 i kroppen för att uppnå och behålla balans mellan de essentiella fettsyrorna omega-6 och omega-3.

Sammansättningen är unik, baserad på utvalda produkter av högsta kvalité. Oljan innehåller omega-3 från fisk och polyfenoler från extra virgin olivolja, ingredienser som tillsammans verkar effektivt för att förbättra din fettsyrebalans"

Jag är nog den mest svårcharmade kund man kan tänka sig när det gäller kosttillskott som säljs via homepartyn och telefonförsäljning. Alla lovar guld och gröna skogar och spelar inte sällan på känsliga saker som cancer och ADHD bla...
Jag drar åt mig öronen direkt dels för att pappa dog i cancer men även då jag har en son med funktionsnedsättning. Jag ser det lite som ett hån mot mig när de säger att om man använder detta preparat så förvinner skiten. OM det nu vore så enkelt så skulle väl ingen människa lida, om det vore så enkelt skulle pappa levt. Min son skulle slippa särskolan och allt annat som hans funktionshinder inneburit. Nej för mig är det bullshit.

Men när en bekant till mig ville ha med mig på en information om zinzinos balanceOil så tänkte jag att jag kunde ge det en chans.
Jag är ju mitt uppe i mitt "nya liv" eller rättare sagt min comeback till ett sundare liv så detta kunde kanske vara något.
Jag kom dit och jag lyssnade, jag blev förvånad över att ingen försökte övertala mig om att köpa något. Ingen sa att man skulle uppleva under av denna produkt men man kan få färre symptom vid tex ledvärk, man KAN förbättra minnet och man KAN FÖREBYGGA olika sjukdomar. Men ingen kan lova att så är det. Produkten behövs i kroppen precis som olja behövs i en bil, till en bil finns det en uppsjö olika oljor, bra och dålig kvalité med priser därefter. I en ny bil rekommenderas de finare och dyrare oljorna och man lyssnar gärna på de rekommendationerna eftersom man helst inte chansar. Men man lär kanske aldrig veta om den dyrare är bättre. Till en äldre bil kanske man väljer en billig olja för man tänker att den håller inte så länge till ändå.

Men jag satt där och tänkte att ja min kropp är ju värd en bra balans och en olja med kvalité. Jag kan ju iallafall testa tänkte jag.
Min vän som bjudit med mig har en dotter med reumatism och hon har blivit hjälpt av produkten, inte frisk utan hjälpt och har en betydligt bättre vardag med mindre värk.
Jag har ofta ledvärk som kan få mig att vilja byta kropp, speciellt vid denna tiden på året när kylan sätter in. Jag har blivit något bättre av yogan men jag har flera gånger haft såpass ont att jag inte kunnat utföra övningarna fullt ut. Kanske skulle denna oljan kunna hjälpa mig ytterligare. Helt bra lär jag nog aldrig bli men jag vägrar att acceptera värken och leva med den.
Finns det något som kan lindra den så tar jag chansen.
Under tre veckor har jag nu varje morgon druckit 10 ml av zinzinos balanceOil med citronsmak och jag måste säga att trots förkylning och kyla så har jag faktiskt inte haft ledvärk än. Jag har inte använt den så länge så att jag kan ge mer upplevelser än just det att jag inte haft ledvärk. Men jag erkänner att jag tycker att det ska bli intressant att fortsätta med produkten och se hur vintern blir. 

Jag vill tillägga att jag har testat omega3 i kapselform tidigare men utan resultat. Zinzino innehåller lite andra substanser utöver omega3 och dessutom skulle jag behöva stoppa i mig ganska många fler kapslar än de jag tog för att få i mig motsvarande mängd av det jag tar av zinzinos olja. 

Ja jag väljer iallafall att ge detta en chans i mitt liv och jag lär återkomma i ämnet.

För att läsa mer kan ni läsa på www.zinzino.se

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se