Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Rose-Marie - 6 maj 2014 22:44

Imorgon blir Tristan två månader.....
TVÅ månader!!!!
Samtidigt som tiden har gått superfort så känns det som om han alltid funnits i mitt liv. Minns nästan inte hur det var innan han kom till oss. Nu har man börjat komma in i vardagen och har vant sig att han finns där, det är en självklarhet.
Men jag sätter värde på varje sekund.
Älskade lilla vän, så mycket glädje du ger.
André är en stolt storebror och hjälper mig så mycket på kvällarna när Roger jobbar.
Jag kommer på mig själv med ett fånigt leende när jag tänker på min underbara familj.
Visst man kan vara trött och grinig ibland men vi ser alltid till att reda ut saker och irritation kvarstår inte så länge.

Idag har det regnat ute så jag har tillåtit mig själv att ligga på soffan med Tristan på magen i stort sett hela dagen. Tiden går så fort så jag tycker att man ska ta vara på de stunder man kan ligga och bara mysa.
Vad finns det att göra som inte kan vänta?
Vad skulle vara viktigare än att ta sig en dag för bara mys?

André sa igår till Tristan "vi har världens bästa mamma" bara så där utan att jag gjort något eller att han ville ha något för att jag skulle vara förtjänt av den titeln.
Jag började då tänka på hur ofta jag själv säger "jag har världens bästa barn" rakt ut till dem.
Ja till andra och i skrift säger jag det ofta men helt spontant till André kan jag inte minnas när jag sa det senast.
Jag har ju världens bästa familj och jag menar det men jag tar dem nog förgivna för ofta och visar nog min uppskattning för sällan.
Jag tänker bli bättre på det för utan min familj vore jag ingenting.
De gör mig hel!

ANNONS
Av Rose-Marie - 27 april 2014 00:44

Jag har inte varit så aktiv här det sista men jag har tidigare sagt att bloggen inte är till för att ha tusentals läsare och att skriva inlägg varje dag bara för att skriva något.
Jag vill skriva när jag känner att jag behöver eller vill. Ibland för att jag har något roligt att berätta eller något jag behöver få ur mig.
Men även många gånger för att stötta andra, visa att de inte är ensamma när det tex gäller att förlora en närstående så som jag förlorade min pappa eller de som kämpar med att få barn och även förhoppningsvis kunna stötta de med barn med särskilda behov.

Min blogg är ingen modeblogg, partyblogg eller "samla läsare blogg" min blogg är en dagbok för min egen skull, en hjälpande hand för andra och förhoppningsvis är den läsvärd och eftertänksam. Förhoppningsvis levererar jag något och säger något som ni läsare tar till er på ett eller annat sätt.

Att kunna vara en hjälpande hand känns ärofullt och viktigt för mig, därför blev jag glad när jag i påskas blev uppringd av en specialpedagog som undrade om hon kunde ge mitt nummer till en mamma som hade två barn med särskilda behov.
Det kändes bra inom mig att denna specialpedagog tänkte på mig som en person som kunde stötta denna mamman, det gav mig bekräftelse på att jag gjort ett bra intryck hos denna specialpedagog.

För ett par månader sedan fick jag ett mail av en reporter som undrade om jag ville ställa upp i ett reportage om detta med hypotereos och svårigheter att få barn.
Hon hade läst vad jag skrivit om detta med fel levaxindos och sambandet med missfall och barnlöshet.
Självklart ställer jag upp om hon tror att andra kan vara intresserade så jag bad att få återkomma när Tristan var född.
Det är han ju nu, vilket ni säkert inte missat, så vi ska höras av på telefon.

Det är sådana här saker som gör att jag väljer att vara öppen. Man får ut så mycket även för sin egen del.
Människor frågar och är intresserade, många berättar om sina egna erfarenheter och man märker att man inte alls är så ensam. Vad det än gäller, kamp om barn, dödsfall, funktionshinder eller annat så är man sällan ensam. Glöm aldrig det.
Att veta att man inte är ensam kan vara stöd nog.

ANNONS
Av Rose-Marie - 31 mars 2014 14:19

Ni kan reta mig till vansinne när ni har dåliga dagar, vilket fömodligen mina dåliga dagar även gör med er.
Ni kan få mig att sväva bland molnen med er kärlek, vilket förmodligen min kärlek även får er att göra.
Ni kan få mig att skratta av glädje av lyckoruset ni ger mig, såsom förmodligen även jag ger er lyckorus då och då.

Känslorna jag har för er är obeskrivliga, jag kan inte med ord tala om hur ni får mig att känna.
Glädje, ilska och rädsla, rädslan att förlora er. Den känslan är hemsk, vad vore jag utan er? UTAN ER....... tanken får mig att rysa.
Min underbara familj, ni är mitt allt.
I ilska, sorg, rädsla och glädje så finns ni alltid vid min sida och jag hoppas att det så kommer att förbli.
Ingenting i världen väcker så mycket känslor inom mig som ni gör.
Det är obeskrivliga känslor, min älskade familj.

André och Tristan, mina underbara barn.

Roger min underbara sambo

Av Rose-Marie - 24 mars 2014 22:47

Som jag skrivit förr så har vägen till ett barn tagit upp mycket av våran tid och tankar under en lång tid.
Att genomgå provrörsbefruktning flera gånger tar både tid, ork och tär på en psykiskt så många andra saker hamnar åt sidan. I vårt fall kände nog André att han hamnade lite i skymundan många gånger och nu när vi äntligen har vårt lilla mirakel hos oss så kretsar återigen mycket kring bebis. André har inte själv sagt att han känner sig utanför men jag försöker ändå att ge tid åt honom också.

Före jul såg André att hans idol Eric Saade skulle komma till Vänersborg och frågade om inte vi kunde gå på den konserten. När jag såg att det var den 22 Mars så var jag påväg att säga nej för då har lillebror kommit, jag hejdade mig dock och tänkte att André minsann inte ska behöva avstå saker för att han får en lillebror. Han ska ju inte bli lidande för att jag och Roger vill ha barn.
Så jag bad min syster köpa en biljett till André i julklapp, vi får lösa så att jag eller någon annan kan gå med honom helt enkelt.
När biljetten var köpt så mailade jag Erics manager och frågade om Eric skulle skriva autografer på konserten. I mailet berättade jag lite om André och att han drömt om att få en autograf från Eric.
Jag har sagt till honom att det nog aldrig kan bli så, alla har vi idoler som vi skulle vilja träffa men väldigt sällan går sådana drömmar i uppfyllelse.
Så jag förväntade mig egentligen inget svar på mailet vilket gjorde att jag nästan började gråta då jag fick svar att de kunde se till att André kunde få träffa Eric efter konserten. Det var ju för bra för att vara sant och jag höll detta hemligt ända till dagen före konserten då jag fick ett telefonsamtal med information om hur träffen skulle gå till. Det skulle verkligen bli av, André skulle få träffa sin idol.
Jag och Roger hade förberett och låtit Tristan få bröstmjölk på flaska en gång om dagen i några dagar så jag skulle kunna följa med André på konserten.
Det skulle bli en grej som vi två skulle göra tillsammans, det skulle bli Andrés dag.
Nu var det payback time efter alla gånger André fått hamna i "skuggan av lillebror"

Det blev en fantastisk kväll, konserten var jättebra och ja när den var slut så kom den stunden som André har väntat på och drömt om, den stunden som jag sagt att den nog aldrig skulle inträffa.
Vi fick gå med Erics manager bakom kulisserna, in i ett omklädningsrum och där satt självaste Eric Saade och väntade på oss. Det var André och en liten tjej som delade denna stunden. Vi tog i hand, presenterade oss och småpratade lite samtidigt som Eric skrev autografer och lät sig fotograferas med oss. Det var förmodligen Andrés lyckligaste stund i hela sitt liv, en stund som han aldrig kommer att glömma. En kvart-tjugo minuter som betydde så mycket för honom och även för mig. Att se André så glad och att höra honom efteråt gjorde så mycket. När vi satt i bilen hem så sa han något som fick mig att känna mig extra stolt över mig själv:
- Tack mamma, du är verkligen världens bästa mamma som gjorde det här för mig.
Du har fått min dröm att bli sann, det trodde du ju inte men där ser du att drömmar kan bli sanna.

Från konserten i Vänersborg

Vi träffade Eric i ett omklädningsrum, han skrev autografer.

André och Eric Saade

Det är klart att jag också ville ha kort med Eric

André hade köpt nya skor innan konserten och dessa signerade Eric.

Av Rose-Marie - 12 mars 2014 22:50

Vårt lilla mirakel har äntligen kommit till oss efter 16 dagar över tiden, egentligen hade jag tänkt skriva en förlossningsberättelse men inte ikväll.
Jag är alldeles för lycklig och förälskad i denna underbara lilla varelse för att vilja minnas det jobbiga dygnet mellan Torsdag 6 Mars och Fredag 7 Mars. Jag skriver den sedan när jag har landat lite.
Just nu vill jag bara uttrycka min glädje, kärlek och känslan av att sväva på moln.
Ingenting känns jobbigt just nu och ingenting spelar egentligen så stor roll mer än min fina lilla familj.
André som varit lite bekymrad över hur det skulle bli sa i förrgår:
"Mamma jag är väldigt nöjd med lillebror, han är så söt"
Ja André är en stolt och nöjd storebror, det riktigt lyser om honom när han sitter med lille Tristan i sin famn.
Jag Tristan blev namnet på vår son, vårat efterlängtade barn som efter 3 år av väntan och kamp tillslut kom till oss.
Jag finner inga ord för känslan jag kände när han låg där på mitt bröst i Fredags den 7 Mars kl 12:15.
Då när livet plötsligt förändrades och sedan dess har jag befunnit mig där uppe, svävandes bland molnen.
Lilla Tristan så underbar, älskad och efterlängtad.

Första bilden
Tristan var 56 cm lång och vägde 4560 gram

Några timmar gammal

Stolt pappa

Stolt storebror

Stolt mamma

Av Rose-Marie - 25 februari 2014 19:20

Jag blir så besviken när jag gång på gång läser om andra som försöker få barn och liksom jag har hypotyreos (för låg ämnesomsättning) varför fungerar det så dåligt i vården, varför kan läkarna inte inse att det kan behövas en höjning av levaxindosen? Det står ju överallt när man googlar på det. På Sahlgrenska där jag gjorde provrörsbefruktning visste de detta och bad mig prata med min läkare om doshöjning. Varför ville ingen läkare hjälpa mig?
För mig krävdes det ett byte av vårdcentral där jag träffade en läkare som själv hade en fru med samma problem. Han visste precis vad det handlade om så inför provrörsförsök nummer tre höjdes dosen från 100 mikrogram till 150.
Kanske var det en slump att det lyckades denna gång men jag kan ändå inte låta bli att undra om mina två missfall hade kunnat undvikas. Just nu gör det mig inget men när jag läser om alla andra som liksom jag kämpat och inte fått hjälp så gör det mig förbannand!!!
Det ultimata är att ligga på ett värde mellan 0,5-1,0 om man redan äter levaxin och försöker bli gravid. De flesta läkare på vårdcentralen hävdar dock att ett värde under 2,5 är bra och höjer därför inte dosen.
Detta värde gäller om man ska ligga på normalvärde och inte redan behandlas med levaxin och inte försöker bli gravid. Annars är det andra värden som gäller vilket läkarna borde veta.
Jag har nu under tredje försöket legat på ca 0,76 i TSH värde och jag tänker ta reda på vad jag låg vid de andra två försöken av ren nyfikenhet, med tanke på att jag höjdes 50% på den nya vårdcentralen.

Just nu sitter jag här och tittar på en tom vagga, där ligger det nog en liten pojk vilken dag som helst. Han skulle ha kommit för 6 dagar sedan men verkar inte ha bråttom. Jag känner mig otålig men samtidigt känner jag att har jag väntat 3 år så kan jag vänta några dagar till.
Jag vet som sagt inte om min levaxindoshöjning är orsaken till att jag till sist lyckades och att jag nu sitter här och väntar på det lilla underverket. Jag vet heller inte om mina två missfall beror på att de ointresserade läkarna på min tidigare vårdcentral inte ville hjälpa mig men jag vet att jag inte ångrar en sekund att jag tillslut letade mig någon annanstans.


Här nedan är en länk med lite mer info ang hypotyreos och graviditet

http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=2071

Av Rose-Marie - 11 februari 2014 19:02

Jag har inte haft speciellt bråttom under denna graviditeten, jag har mått ganska bra och jobbat hela tiden fram tills jag fick havandeskapspenning i Januari. Även om jag varit rädd största delen, rädd att något ska gå fel så har jag ändå klarat mig igenom tiden väldigt bra. Den senaste tiden har jag haft ganska mycket energi och grejat mycket hemma, nu är den energin som bortblåst.
Jag är trött, sover dåligt på natten och känner som förmodligen alla höggravida gör att nu skulle det vara skönt om detta vore över. Jag tror jag är redo nu, redo för det där som jag är så rädd för.... förlossningen....

Jag är redo att möta den lille krabat som finns där i magen och som vi väntat på i 3 år nu. Detta lilla liv som vi gått igenom så mycket för. En lång, hård och tuff men ändå intressant resa måste jag säga. Det är otroligt vad de kan göra, plocka ut ägg, befrukta, sedan sätta tillbaka och som tillsist blir vårt efterlängtade barn.
Ja jag vet det är 8 dagar kvar till beräknad förlossning men jag är som sagt redo.
Vi har väl ändå väntat tillräckligt länge så nu kära vän kan du få komma ut till oss.

Av Rose-Marie - 4 februari 2014 22:51

Just nu känner jag ett lugn, inre ro och frid.
Jag går mest runt och njuter fast jag får ändå mycket gjort. Förbereder inför lillens ankomst som är beräknad den 19 februari, om två veckor med andra ord.
Men jag har ingen brådska alls, han kommer när han kommer. Visst vill jag ha det gjort och visst vill jag ha honom här nu men samtdigt skräms jag av tankarna på förlossningen. Det går bra, det vet jag men man är ändå lite nervös.

Jag försöker slå bort tankarna med att göra annat och för en gång skull så tar jag mig tid att träffa mina vänner, det är sällan jag hinner med det när jag jobbar. Samtidigt som jag hinner med fika och annat så hinner jag med hemmet, det är ju helt otroligt. Jag har ett rent hem och tom tvättkorg och dessutom har jag hunnit röja bort massa onödigt skräp i skåp och vrår.
Det ger mig ännu mer lugn och harmoni.
Ja jag använder tiden till att njuta helt enkelt........

Vår lille cowboy får ju ha väst och hatt vid sängen så klart

Idag köpte jag lite väggdekorationer och pyntade väggarna lite

Barngardiner får han ju ha i rummet lilleman

Har dekorerat vaggan som ska stå bredvid min säng.

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2019
>>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se