Efter alla inlägg och artiklar om den treårige syriske flyktingpojken Aylans död så kan man ju inte undgå att fundera lite över hur olika våra liv är.
Att krig och hemskheter finns är ju ingen nyhet och vi är alla väl medvetna om det.
Alla tragiska händelser är lika jävliga oavsett vad det handlar om och man kan inte rädda världen från dem hur mycket man än vill.
Jag tror ingen vill att folk lider varesig i krig, fattigdom eller sjukdom.
Men vad vi alla kan göra är att kosta på oss att vara tacksamma för det vi har och för att vi får vara friska, vi som är det.

Vi kan ta oss en stund och fundera på vad vi har och hur vi lever.
Sätta värde på de bra sakerna i våra liv och ta vara på dem istället för att ta det för givet.
Jag är tacksam för min familj, för att vi är friska, har tak över huvudet och mat på bordet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb så jag har möjligheten att ge min familj denna trygghet. Jag är tacksam för att mitt största bekymmer just nu är våra TVÅ bilar som krånglar. Det är ett ganska litet problem fast ändå irriterande då vi behöver bilarna för att komma till våra jobb i tid.
Att saker och ting kunde vara värre är förvisso en jäkligt tröttsam kommentar när man tycker att man sitter i skiten men i mitt fall känns det som att saker och ting kunde varit jävligt mycket värre och jag hoppas att jag slipper få veta hur mycket värre det kan bli.
Jag vill fortsätta att bara få vara tacksam och jag vill inte behöva vara den som får reda på hur hårt livet faktiskt kan vara när det är riktigt jäkla svårt.
Jag har självklart precis som alla andra haft dåliga stunder och jag har känt på sorg och tråkigheter vilket jag förmodligen kommer göra fler gånger i livet men just nu vill jag bara få vara tacksam.