Idag har jag varit på Judon igen, andra gången sedan ett antal år tillbaka. Det var nog kanske slutet på 2011/början av 2012 jag stod på mattan sist, minns inte riktigt för jag har ju hoppat fram och tillbaka de senare åren.
Jag minns iaf att då kallades jag stålmormor, jag var en gång i tiden legenden men då hade det övergått till stålmormor, kändes ju si sådär men ändå rätt okej.
Idag stod jag och pratade med några killar om att jag alltid blir så sugen på att tävla när jag tränar Judo varpå en av dem säger glatt:
- Ja men det finns ju veterantävlingar!
Så nu är jag alltså en Veteran?!

Jag smakar lite på ordet som först smakar väldigt bittert..... Veteran är ju äldre än gammal!
Som en veteranbil, man rullar liksom de sista milen. Steget efter Veteran är skroten.
Men så smakar jag lite till, veteran.....
Det är också nostalgi, sådant man minns med glädje och sådant man tar hand om med stor försiktighet. En veteran kan vara riktigt fin och ståtlig, för att inte glömma eftertraktad och ovanlig. Det gillar jag!
Veteran kanske inte är så dumt ändå.

Veteranen