I veckan har jag sett någon artikel om Anton 19 år som blev utslängd från en konsert med Robert Wells, anledningen var att han blev lite väl högljud men av glädje. Anton har nämligen ett funktionshinder och arrangören tyckte att hans beteende störde konserten. Det fanns dock lite olika meningar om detta och jag ska inte gå in detaljerat på händelsen utan de har bett om ursäkt och ska kompensera Anton med en privatspelning. Men när artikeln spreds på facebook var åsikterna väldigt olika och förvånansvärt många tyckte ändå att de agerat helt rätt. Vilket får mig att jämföra händelsen med några händelser jag själv varit med om med min nu 8 månaders son Tristan.

Första händelsen var när jag för ett tag sedan var i kyrkan på en föreläsning och hade frågat innan om jag kunde ta med Tristan på vilkoret att jag gick ut om han störde. Detta var självklart helt okej och Tristan som för det mesta är glad, var givetvis glad även denna kväll. Dock har han en kärlek till eko och bra akustik, vad är väl då bättre plats än kyrkan att testa sina små glädjetjut på. Jag tyckte att det blev lite väl högt och var påväg ut när någon sa:
"Han är ju bara glad, söt och charmig.... stanna ni kvar"

Andra händelsen var igår när jag var på ett möte på banken. Eftersom Roger jobbar kväll så var jag tvungen att ta med Tristan.
Det dröjde inte länge förrän han hade smetat ut en majskrok på heltäckningsmattan men det var absolut ingen fara, "det tvättar vi bort"
Strax därefter började han trycka på och högljutt fisa, ja det kom väl mer än luft och lukten var inte speciellt diskret heller.
Åt detta skrattade vi och ja det är ju liksom bara gulligt för han är ju så liten och söt.
Jag har själv en bebis hemma sa bankkillen.

Tredje reflektionen var idag och är kanske mer jämförbart med Antons då vi befann oss i Centrumhuset på en kulturkväll.
Det spelades musik vilket Tristan älskar, han gungade med och började låta ungefär som en av fiolerna fast något mer ostämt kanske. Jag och min vän skrattade för han är ju så liten och söt. Jag tänkte att det måste ju vara helt underbart att kunna få släppa loss sådär utan att folk undrade hur det stod till.
Det var då jag kom att tänka på Anton och insåg att det tydligen inte är okej att släppa loss om man är vuxen.
Ingenting av de sakerna som jag beskrivit här skulle nog accepterats om man var vuxen. Inte ens om man har ett funktionshinder tydligen.

Jag är 100% säker på att de människor som accepterat Tristans "beteende" i mina jämförelser även skulle ha accepterat Anton.
Men nog kommer Tristan undan med en hel del för att han är liten och söt.