Idag har jag och två väninnor haft en timmes avkoppling på Anhörigcentralen i Uddevalla.
Där har de ett solrum som man kan få en stund i lugn och ro med sol, värme och ljudet av hav och måsar.
Den stunden är en av alla saker de erbjuder anhöriga till personer med olika svårigheter.
Tex oss som är mammor till barn med behov av särskiltstöd.
Många tror att Anhörigcentralen enbart riktar sig till äldre eller de som har ett kroppsligt handikapp och tex sitter i rullstol.
Men sedan 2009 är det inte längre så utan nu finns det möjlighet för oss anhöriga till yngre personer att ta del av stödet.

Nä inte här på min ort tänker du kanske nu men har du kollat?
Har du gett förslag? Har du frågat om man kanske kan få stöd i en annan kommun än din egen?
Det kanske inte ska behövas kan man tycka men jag vet att det ofta är så att Anhörigcentralen försöker men får inte riktigt den respons de behöver för att lägga ner så mycket arbete på det.
Ibland måste man som anhörig tala om vad man vill ha för stöd.
Föreläsningar? Föräldragrupper?
Ja vad är det som behövs så att det kommer deltagare till de olika aktiviteterna?

Detta solrummet som vi besökte idag finns inte på min ort men jag ringde och frågade om vi fick komma till Uddevalla och det var självklart inga problem.
Där har jag sett att de gör väldigt mycket olika saker och har den senaste tiden haft många temakvällar som riktar sig till oss trötta föräldrar eller andra anhöriga till barn med tex NPF-problematik.
(Tex ADHD, Tourette, Aspergers, språkstörningar m.m)

Vet du tex dina rättigheter som förälder? Skolans skyldigheter?
Vet du vad det finns för hjälpmedel att söka? Vet du vilket stöd ditt barn och din familj kan få? Vet du ens vad ditt barns problematik innebär?
Visste du att din familj inte är ensam om detta?
Det är sådana här frågor som man kan be Anhörigcentralen ha tematräff om eller varför inte bara en träff där man får träffa andra, tillsammans blir man starkare.
Kanske finns det bra föreläsare i närheten av dig.

Det viktiga är att vi anhöriga inte bara säger att det inte finns på våran ort utan att första kolla. Vi måste visa att vi finns och att stödet behövs för att någon ska lägga ned tid på att ordna dessa träffar. Utan deltagare blir det ju självklart inget alls.

Bara en stunds avkoppling gör så mycket, bara att träffa andra ger massor.
Idag när vi kom till Anhörigcentralen så blev vi väldigt väl mottagna och hon som tog emot oss förstod mycket väl vad vi pratade om när vi började presentera våra barns olika situationer. Utifrån det vi berättade så berättade hon vad de gjorde för anhöriga som oss. Solrummet är bara en liten del av det hela.
De har informationskvällar, en "visningslägenhet" med hjälmedel, avslappnings massage och ja jag antar att det är behovet och efterfrågan som styr.
Det är ju bara vi anhöriga som kan tala om det för dem, hur ska de annars kunna veta?