12 November 2012 skrev jag ett blogginlägg om att jag ruvade på ett nyinsatt embryo. Jag var full av hopp och längtan men även full av oro.
Då trodde jag nog ändå att det skulle räcka med ett provrörsförsök och att vi skulle få barn i Augusti i år.

Nu idag 12 November 2013 ligger jag här i samma säng, samma rum och skriver. Dock utan det barn jag trodde jag skulle ha. Men däremot med en stor mage. Jag är återigen lika full av hopp och av längtan men även lika full av oro.
Denna förbannade oro som inte vill försvinna. Den förstör lite utav den där mysiga härliga känslan.
Jo allting såg bra ut hos barnmorskan sist gång och hon sa att alla graviditeter är olika. Men jag önskar ändå att den lilla killen där inne kunde göra sig tillkänna lite mer. Vore det inte för den stora magen så skulle jag inte ens känna mig gravid. Jag känner liksom inga symtom alls.
Jag är ju ändå i vecka 26 nu!

Det är iofs jätteskönt att inte ha så mycket gravidsymtom men samtidigt skrämmande.
Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något gick galet nu. Ryser av bara tanken och i samma ögonblick jag skrev detta fick jag nu en lugnande hälsning från lillen i magen.
En liten puff....
Jag finns här, jag lever..... Passa på och njut, snart kommer jag ut.
3 månader kvar och därefter kan jag förhoppningsvis andas ut, först då kan jag känna att resan har tagit mig till min slutstation och att vi nått vårt mål!
3 månader kvar......


Länk till inlägget jag skrev för 1 år sedan

http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/11/12/8980929-hemma-och-ruvar/

 

Camilla

13 november 2013 06:45

Resan vecka 26! Det går så fort för andra, men jag vet att tiden sniglar fram när man själv är gravid. Kram
HTTP://Omliveter.blogspot.se

http://Omliveter.blogspot.se

Rose-Marie

13 november 2013 06:59

Ja fast jag känner ändå att jag inte har så jättebråttom nu som med André. Tiden går rätt fort och jag behöver lite förberedelse inför den där hemska förlossningen :/
Samtidigt som jag vill ha bebisen utanför så är det ju så skrämmande det där med att den ska ut.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...