Jag fick lite tid över och började läsa i bloggen på det jag skrev i oktober 2012. Ett helt år har gått och enligt de drömmar jag hade då så borde jag ligga här med en bebis på runt två månader nu. För ett år sedan var jag precis inne i min första omgång av hormonbehandling inför vår allra första provrörsbefruktning. Den 24 Oktober 2012 började jag med sprutorna så jag gissar att vid denna tiden för ett år sedan var jag ganska nervös inför dessa sprutor, jag som var livrädd för att sticka mig själv. Men det gick ju bra, ja sprutgrejen alltså.

Resten blev ju inte som planerat utan det blev ju till och med två misslyckanden så att det krävdes ännu en omgång med sprutor.
Nu så här i efterhand kan jag ju tycka att tiden gått rätt fort ändå men då, då stod tiden stilla.
Ett missfall gjorde ju dessutom att man fick vänta tills kroppen var redo igen för att få påbörja nästa behandling och när även det blev missfall, efter åtta veckor dessutom så tog det ju ännu längre tid allting.
Det barnet skulle födas nu i November. Men det blev inte heller som jag tänkte. Ännu en krossad dröm.

Man kan ju inte leva på det utan jag får se glädjen i vad jag väntar nu.
Trots att det varit en jobbig tid, ett jobbigt år så väcker tillbakablickarna inte bara ledsamma känslor utan de skänker mig ännu mer glädje till att jag faktiskt ligger här med en relativt stor mage och att jag har ett gästrum fyllt med bebiskläder och bebissaker, ett rum fyllt med saker som tillhör våran största dröm. Ja jag har nya framtidsdrömmar och nytt hopp om att vår lille son kommer ut välmående i mitten av februari.

Tillbakablickarna ger självklart även oro, för det där förbannade "tänk om" finns ju alltid. Men kan världen verkligen vara så grym att man går igenom allt under detta året och sen går hela graviditeten utan att få lyckas?! Jo jag vet att det hänt, det har hänt alltför många gånger och det gör ont i mig att ha så många i min närhet där det faktiskt gått så illa.
Men oftast går det ju bra, jag bestämmer att jag ska tro att det enbart går bra. Inga andra alternativ finns, inte i mina framtidsdrömmar iallafall, inte i min drömvärld, där går allt bra. Tillbakablickarna får just vara vad de är.... tillbakablickar, förflutet men ändå minnen och upplevelser som aldrig kommer att försvinna.

Nedan följer en länk till ett blogginlägg från 23 Oktober 2012 (inför sprutstart)

http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/10/23/8868870-jag-forvandlas-till-en-naldyna/

 

anonym

21 oktober 2013 18:49

hej rosetta!
Jag tycker du ska använda dig av blogg.se istället!
det är något för dig tycker jag! Lite avanserare och inte en '' barn '' blogg sida man måste vara över 13 för att få ha där.
Kolla gärna in! Blogg.se

Rose-Marie

24 oktober 2013 20:18

Tack men jag har ingen lust att byta för jag började med denna när jag inte visste vad man skulle välja och orkar inte börja om på en ny blogg.

 

jennie

12 november 2013 15:56

åå vad fint du har gjort!! jag skull också vilja vara så pysslig;)
klicka gärna in på min blogg hahaXD

http://amigaaz.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...