Jag fick lite tid över och började läsa i bloggen på det jag skrev i oktober 2012. Ett helt år har gått och enligt de drömmar jag hade då så borde jag ligga här med en bebis på runt två månader nu. För ett år sedan var jag precis inne i min första omgång av hormonbehandling inför vår allra första provrörsbefruktning. Den 24 Oktober 2012 började jag med sprutorna så jag gissar att vid denna tiden för ett år sedan var jag ganska nervös inför dessa sprutor, jag som var livrädd för att sticka mig själv. Men det gick ju bra, ja sprutgrejen alltså.

Resten blev ju inte som planerat utan det blev ju till och med två misslyckanden så att det krävdes ännu en omgång med sprutor.
Nu så här i efterhand kan jag ju tycka att tiden gått rätt fort ändå men då, då stod tiden stilla.
Ett missfall gjorde ju dessutom att man fick vänta tills kroppen var redo igen för att få påbörja nästa behandling och när även det blev missfall, efter åtta veckor dessutom så tog det ju ännu längre tid allting.
Det barnet skulle födas nu i November. Men det blev inte heller som jag tänkte. Ännu en krossad dröm.

Man kan ju inte leva på det utan jag får se glädjen i vad jag väntar nu.
Trots att det varit en jobbig tid, ett jobbigt år så väcker tillbakablickarna inte bara ledsamma känslor utan de skänker mig ännu mer glädje till att jag faktiskt ligger här med en relativt stor mage och att jag har ett gästrum fyllt med bebiskläder och bebissaker, ett rum fyllt med saker som tillhör våran största dröm. Ja jag har nya framtidsdrömmar och nytt hopp om att vår lille son kommer ut välmående i mitten av februari.

Tillbakablickarna ger självklart även oro, för det där förbannade "tänk om" finns ju alltid. Men kan världen verkligen vara så grym att man går igenom allt under detta året och sen går hela graviditeten utan att få lyckas?! Jo jag vet att det hänt, det har hänt alltför många gånger och det gör ont i mig att ha så många i min närhet där det faktiskt gått så illa.
Men oftast går det ju bra, jag bestämmer att jag ska tro att det enbart går bra. Inga andra alternativ finns, inte i mina framtidsdrömmar iallafall, inte i min drömvärld, där går allt bra. Tillbakablickarna får just vara vad de är.... tillbakablickar, förflutet men ändå minnen och upplevelser som aldrig kommer att försvinna.

Nedan följer en länk till ett blogginlägg från 23 Oktober 2012 (inför sprutstart)

http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/10/23/8868870-jag-forvandlas-till-en-naldyna/