Idag har vi varit på barn- och ungdomshabiliteringen jag och André, ett besök som jag tyckte var givande men André tyckte var hemskt tråkigt.
Klart att det är tråkigt och speciellt idag då vi var hos arbetsterapeuten för att få en liten hint om olika hjälpmedel som skulle kunna underlätta för André i vardagen.
För att kunna hitta rätt måste man göra lite kontroller som innebär olika test och en heldel frågor.
Sådant är enormt tråkigt och vilken tonårig utsätter sig gladeligen för detta?!
Men han gjorde det bra, han försökte och framförallt så sa han klart och tydligt vad han tyckte. Kanske inte det jag och arbetsterapeuten ville höra men han sa sin åsikt.
- Jag ska inte ha några hjälpmedel, jag är inte handikappad!!!

De orden fick mig att fundera på om det är så vi ser på hjälpmedel och vad är egentligen ha handikapp för oss?
Handikapp för mig är när man av olika skäl är hindrad att klara av saker, ja det kallas väl även funktionshinder men handikappet kommer ju först när funktionshindret gör att du inte klarar av vissa saker.
En som bär glasögon är handikappad utan sina glasögon och glasögon är faktiskt ett hjälpmedel.
När jag försökte prata om detta med André insåg jag dock att han liksom så många andra mer ser handikapp som tex att inte kunna gå eller att ha ett förståndshandikapp.
Så hjälpmedel för honom innebär alltså att vi ser honom som som mer funktionshindrad än vad han är.

Jag försökte förklara att alla har hjälpmedel i någon form.
Min mobil är ett viktigt hjälpmedel för mig, jag har den som minneshjälp.
Våran väggalmanacka, klocka, miniräknare och dator är andra exempel på hjälmedel.
Allt som vi använder oss av för att underlätta och klara vardagen eller våra jobb är hjälmedel, vi blir "handikappade" utan dem.
Jag klarar tex inte av att lossa en lastbil utan truck.

Nja han köpte inte riktigt mina förklaringar men jag hoppas att han tids nog kommer att förstå vad jag menar och kan se det bra med kognitivahjälpmedel som faktiskt kan vara en sådan sak som en helt vanlig klocka.
Nej man kanske inte anser sig själv som handikappad men utan våra vardagliga hjälpmedel så vore vi nog handikappade allihop.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...