Jag har ju varit dålig på att uppdatera bloggen och framförallt vad gäller barnplaneringsbiten.
Det har hänt massor och jag vet att ni är några läsare som följer just den biten. Jag har bara inte orkat tänka så mycket denna gången och heller inte orkat känna efter så mycket.
Man blir liksom besatt och ibland kan det vara skönt att bara få fly bort från allt det där ett tag även om det finns i huvudet hela tiden, dygnet runt.
Som tur är har det varit så mycket annat kul som har upptagit tiden denna gången.

I fredags var det testdag och det blev PLUS :)
Samtidigt som jag självklart blev glad, för jag hade faktiskt inte riktigt trott på plus denna gången, så känner jag en oerhörd rädsla. Första försöket blev ett tidigt missfall, kroppen skötte sig precis som den skulle och även om jag var jätteledsen så var jag glad att det blev så smärtfritt.
Andra gången trodde jag ju att jag var gravid fram till det tidiga ultraljudets vecka 8. Då visade det ju att embryot dött i vecka 5-6 någon gång men den gången skötte inte kroppen detta själv. Det var det värsta.

Nu går jag här och vågar inte glädjas över mitt plus, samtidigt som jag förväntas vara överlycklig.
Jag vågar inte se mig själv som gravid för jag vet inte förrän det tidiga ultraljudet om hjärtat slår på det lilla fröet där inne.
Självklart GLÖMDE jag ringa Sahlgrenska i Fredags (hur sjutton kunde jag glömma det) så jag vet inte när vi får tid för denna kontroll.
Jag vet inte ens om vi kommer få någon tid före semestern eller om vi måste vänta till efteråt.
Tänk om jag ska behöva gå ovetande hela semestern.
Men i morgon ska ringa dem och då hoppas jag att jag får veta när vi får komma och titta på hjärtat, se om det finns ett tickande hjärta där. Då först kan jag iallafall börja se mig själv som gravid, det är det målet jag har nu. Resten får komma sedan, en sak i taget. Det blev iallafall plus för tredje gången och nu hoppas vi på tredje gången gillt.