Direktlänk till inlägg 1 mars 2013

När man bara vill ha hjälp

Av Rose-Marie - 1 mars 2013 10:15

Jag tror inte att jag är någon speciellt jobbig och krävande patient. Det är nog mer tvärtom, jag önskar att jag kunde säga ifrån och vara mer rak.
Istället blir jag ledsen och skäms när jag känner att en läkare inte förstår mig.


Jag var på vårdcentralen igår och återigen måste jag säga att jag känner mig så besviken. Jag har verkligen varit bestämd över att jag självklart skriver mig här för att våran vårdcentral ska finnas kvar. Nu känner jag dock att jag borde överväga andra alternativ än att gång på gång bli besviken och gå gråtande därifrån.


Igår gällde det mina onda leder och min onda rygg, det har bara blivit värre och värre sedan graviditeten och jag får ju inte äta mer än Alvedon.
Jo jag blev förvarnad om att det var mycket att göra då jag ringde och bokade tid, jag blev till och med tillfrågad om jag kunde gå hemma med Alvedon en vecka och se om det hjälpte. I vanliga fall hade jag nog accepterat detta men nu känner jag mig självklart extra orolig eftersom jag är gravid och verkligen har strävat för denna graviditeten. Inget får gå fel, just nu är jag nog en krävande patient ändå eller iallafall en överdrivet orolig patient. Kvinnan i telefon förstod mig fullt ut och ordnade en tid redan samma dag trots allt.


Jag kom till vårdcentralen 14:50 och blev inkallad 15:05, det gick ju hyfsat fort. När jag kom in i rummet och började förklara mitt ärende så lyssnade doktorn noga. Det kändes bra ända tills jag sa att jag inte kan äta starka värktabletter för att jag nyss gjort en provrörsbefruktning, jag kunde lika gärna bara sagt att jag var gravid men kanske kunde det vara viktigt att hon visste detta med provrörsbefruktningen. Hon tittade konstigt på mig och frågade:
- Vad är det?!
Jag kände hur tårarna börjad ekomma men bet ihop och försökte förklara, då sa hon:

- jaha IVF?
Jag trodde att man i folkmun sa provrörsbefruktning och att alla läkare vet vad det är men tydligen inte.
Återigen såg hon konstig ut och sa:
- jag är ingen barnmorska
Återigen kom tårarna, varför kan hon inte bara kolla min rygg och mina leder, jag visade knölen på handleden och hon tittade inte ens. Istället skulle jag ta urinprov och jag fick aldrig förklarat för mig varför utan plötsligt satt jag i väntrummet igen. Jag hörde hur min läkare pratade med en kollega, hon sa att hon inte hade tid och jag hörde hur båda tyckte att jag skulle vänt mig till en barnmorska. Vad kan en barnmorska göra åt mina leder?!
Varför skickar de mig inte bara vidare till gyn om de är så osäkra?


Efter 1 tim och 15 min var jag iallafall klar att lämna vårdcentralen. Ryggen och lederna var okontrollerade men jag fick veta att de såg lite blod i urinet, kunde ha något med njurarna att göra. De tog därför ett blodprov som jag antar att jag får svar på.... någon gång.

Min läkare var hur stressad som helst, under den tiden jag var där varvade hon mig och 2 andra patienter.

Jag förstår henne samtidigt som jag känner mig så hemskt besviken över min behandling.
Det är inte första gången jag lämnar vårdcentralen gråtande.


Som tur är ringde min barnmorska från Sahlgrenska bara 20 minuter efter att jag var klar. Jag började givetvis gråta igen när jag berättade om besöket. Hon var så förstående och lugnande så att bara höra hennes röst gjorde att jag lugnade mig.
Vi bestämde att jag kommer dit en vecka tidigare så istället för 13 Mars får vi komma den 6 Mars, nu på onsdag.

Då ska vi kolla hur det ser ut inne hos bebis, att det verkligen är någon där och att hjärtat slår. Så kan jag få prata med deras läkare om ryggen och lederna samt vem som ansvarar för kontrollerna av mitt levaxin. Detta är av stor betydelse när man är gravid. Fel dos kan ge fosterskador och även göra mig väldigt sjuk. Jag vill verkligen inte ha vem som helst som har detta ansvaret.


Kanske blir mina frågetecken uträtade på onsdag nästa vecka, kanske kan jag få slappna av och njuta sedan. Jag läste några kloka ord i någon blogg eller på något forum som jag ska försöka ta till mig.
"Tänk på att du väntar barn och inte missfall"

 
ANNONS
 
Ingen bild

Elli

1 mars 2013 11:09

hej rosetta! jag läser din blogg ibland och tycker att du är en jättebra bloggare! hoppas verkligen att du får en liten bebis! kram Elli <3

Rose-Marie

1 mars 2013 11:29

Tack

 
Eleonor

Eleonor

1 mars 2013 11:30

Riktigt tråkigt när man blir bemött så på en vårdcentral,det har hänt mig flera gånger där uppe o det gångerna har jag pratat med stafettläkare. En gång är jag satt där och försökte berätta varför jag var där så blev man antingen ifrågasatt,avbruten eller så andra gången så sa hon jag har jobbat dubellpass i tre dagar sa hon så jag är rätt trött. Jaha? Men den vårdcentralen jag har i Uddevalla nuförtiden har varit riktigt bra i alla fall.alltid lugn och ro och personliga och får en att må bra inombords.mindre stafettläkare ja tack.

http://www.borghansen.se

Rose-Marie

1 mars 2013 14:13

Ja vi hade t.o.m stafettläkare på habiliteringen ett tag och det känns verkligen inte okej när det gäller barn med funktionshinder.

 
Eva i Metbäcken

Eva i Metbäcken

1 mars 2013 14:30

Usch, jag håller mig från vc om jag kan för de är helt klart inte kompetenta för den typ av krämpor som jag har. Men ibland så finns det inget annat alternativ för stunden och då får man lov att gå dit iaf. Vår vc har massor av stafettläkare och man får aldrig komma till samma läkare.
Men skönt att du fick komma tidigare till bm iaf!

Vad är det för slags värk du har i leder o rygg förresten? Alltså var gör det ont och hur? Jag lever ju själv med kronisk värk p g a knäskador, artros och fibromyalgi.
Kram

http://metbacken.se

Rose-Marie

1 mars 2013 16:52

Jag har alltid trott att jag har reumatismaktig värk men blodprovet de tog för ett par år sedan visade inget. Vi har det dock i släkten och jag känner igen allt jag hör och läser om reumatism. Förut har jag bara tagit värktabletter och väntat ut värken, jobbat som vanligt och försökt härda ut. Nu kan jag ju inte ta starkare än Alvedon och smärtan är värre än annars. Men det som plågar mig mest är ryggen. Det sitter långt ned mot rumpan och om jag sitter still en liten stund ca 15-20 min så kommer jag knappt upp från stolen. När jag väl kommit upp så måste jag gå fram och tillbaka, då släpper den värsta smärtan. Men värk har jag hela tiden men så länge jag rör mig så står jag ut med den. Knepigt, man brukar ju behöva vila men här är det tvärtom. Fast jobba funkade inte längre jag är helt slut av värken på natten.

 
Eva i Metbäcken

Eva i Metbäcken

1 mars 2013 20:28

Okej, finns ju flera olika sorters reumatism men oavsett vad det är så är det ju alltid jobbigt att ha ont.
Jag har ont 24/7 och kan ju inte äta något starkt smärtstillande jag heller nu när man är mitt i IVF-svängen. Åt maxdos Panodil (4 g om dagen) vid förra försöket men nu har jag t o m tagit bort det o tar dem bara i yttersta nödfall. Det ska inte ha haft någon betydelse med tanke på Johns hjärnskada, men jag tar inga risker nu!

Har 50% sjukersättning sedan många år tillbaka p g a mina knäskador o värken från artrosen, men kommer troligen att måsta öka sjukersättningen ännu mer så småningom. Har ju fått fibromyalgi diagnostiserat för några år sedan också och har ännu mer ont än förut. Sover bara några timmar per natt och blir stel om jag sitter länge. Behöver röra på mig p g a detta men får ont när jag rör mig. Moment 22 liksom...

http://metbacken.se

Rose-Marie

1 mars 2013 22:33

Ja fy fasiken det låter inget trevligt alls :( samtidigt gör man liksom vad som helst för att lyckas med målet vi har

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - 13 januari 2019 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se