Direktlänk till inlägg 7 oktober 2012

Rosettas Äventyr, besöket i Rock River City

Av Rose-Marie - 7 oktober 2012 19:19

För de som inte har läst min blogg helt och hållet och därför missat min och familjens hobby, att dra oss tillbaka till 1800-talet och leva westernliv, får jag nog förklara detta inlägg lite kortfattat.

Egentligen behöver jag ju inte säga mer än så, vi förflyttar oss till 1800-talets vilda västern, klär oss och lever därefter så gott det går. Vi förvandlas då till Rosetta (som min blogg är döpt efter) en glädjeflicka som drömmer om att hitta en cowboy som kan försörja henne. Mr Simson som är lite av varje, oftast the undertaker och barberare men får även äran att rycka in som Vice Sheriff då och då. Sist och även minst har vi Whipping Boy.

Han är Rosettas son och vem som är far till honom i westernlivet tåls ju att funderas på, olycksfall i arbetet kan man säga lite skämtsamt. Mr Simson är ju en god vän till Rosetta så han har tagit på sig papparollen för att det inte ska pratas för mycket. Grabben har iallafall börjat intressera sig av lasson och piskor, därav namnet.

Efter denna kortfattade inledningen tar jag er nu till dagens blogginlägg: Rosettas äventyr, besöket i Rock River City.


 


Igår (Lördag) drogs tiden tillbaka till 1877, Rosetta, Mr Simson och Whipping Boy tog dilligensen (en Volvo 850 Turbo) till Rock River City (i Strömstad). De hade hört att det skulle vara fest i byn och tänkte därför göra ett besök för att försöka knyta nya vänskapsband. De hade bokat rum på hotellet och var en aning nervösa då de for. De hade ju bara hört talas om byborna och trots att de bara hört gott om dem så kändes det lite nervöst.

Jag kan säga att jag själv var lite orolig över hur det skulle gå för dessa tre i en ny stad med nya människor.

Ja Mr Simson var jag inte orolig för, han brukar sällan göra något väsen av sig och absolut inte bland nya människor. Han försökte inte ens sälja några konstiga livselexir eller spränga någon i luften. Jag är i och för sig lite orolig över den där kladdiga kladdkakan han hade bakat och det vet vi inte än om alla verkligen överlever. Vi lär väl få höra det via röksignaler senare. Whipping Boy brukar ju också ha en låg profil de första timmarna men när han väl checkat av folk så brukar han gå bra ihop med de flesta.

Ja jag var som ni förstår mest orolig för Rosetta som kan ha svårt att uppföra sig och eftersom hon är svag för pengar så är det ju kunder hon försöker ragga vart hon än kommer. Detta passar sig kanske inte när männen är gifta eller så.

Dessutom är ju tjejen halvnorsk och blondin vilket gör att hon har lite otur när hon tänker ibland eller ganska ofta.

Rosetta överraskade dock och var blyg, tyst och oskuldsfull. De flesta av byborna visade sig vara norska och hon var dessutom inte ensam blondin så hon kände sig väldigt hemma i byn efter ett tag. Här trodde t.o.m någon av byborna att man skulle stå på hästarna och inte sitta på dem så ja det fanns dem som var dummare än henne.

Detta kommer gå bra tänkte hon för sig själv.


 


Att komma till ett nytt ställe med okända männsikor och redan från första dagen leva ganska tätt ihop, man har ett relativt litet utrymme, äter ihop, umgås från början till slut iklädda westernkläder och t.o.m säger godnatt och god morgon till varandra från första gången man ses, tillhör ju inte det vanliga.

Men har man gemensamma intressen vilket alla hade så blir detta inte så konstigt. Att Rock River City dessutom bara verkar innehålla gästvänliga och trevliga människor gjorde ju saken mycket lättare för Rosetta, Mr Simson och Whipping Boy. Ja det är klart att de inte helt kunde känna sig som hemma och tog väl inte för sig så hemskt mycket för det tar ju ett tag innan man kommer in i nya grupper med deras rutiner och vanor.

Men jag tror faktiskt att de skötte sig hyfsat bra ändå och huvudsaken är nog att man visar att man vill hjälpa till, det andra kommer med tiden.


Efter att de grillat och haft lite samkväm vid elden så hade den första nervositeten redan släppt.

Därefter var det dags för westernfilm inne i saloon och på en saloon brukar de flesta hämningar släppa, det blev en riktigt trevlig kväll.

Men framåt midnatt blev det dags att säga godnatt då var och en drog sig till sitt krypin. Något kallt men med varma kläder och sovsäck så blev natten trivsam.

På morgonen vaknade Rosetta av solen som sken in genom hotellfönstret, en liten gris gick utanför och nöffade, fåren bräkte på ängen och någon hade tänt elden vid spisplatsen. Hon gick ut på balkongen och tittade ut över byn, det var en vacker morgon och hon kände att här trivs hon som fisken i havet. Hit ville hon komma igen.




   


Det blev frukost och lite umgänge innan det var dags för att plocka undan i byn inför vintern. Nu kändes det sådär osäkert igen, vad kan man hjälpa till med och hur brukar de göra? Man vill ju så gärna hjälpa till.

Mr Simson var på hugget som alltid och hjälpte till att bära och försöka se vart det kan finnas en uppgift för honom.

Det är inte lätt i början och speciellt när man inte vet vart saker ska stå och vad som faktiskt ska göras, man är så rädd att det blir fel. Rosetta kände sig helt hopplös i detta läget men det föll sig ganska naturligt ändå, frågar man om man kan hjälpa till så finns det alltid någon som är tacksam för en hjälpande hand.

Dagen flöt på och det blev dags för lunch, en underbart god cowboygryta med bönor,köttfärs och lite grönsaker, percis som det ska vara i en westernby. Rosetta insåg dock att detta var sista gången för i år som hon skulle sitta vid elden i en westernstad, med i detta fallet nyfunna vänner och njuta av en cowboygryta.


 

För allting har ett slut, verkligheten tar över och det var dags att återvända till 2012, Rosetta, Mr Simson och Whipping Boy skulle nu förbli nedpackade tills nästa år. Hösten är alltid vemodig, den innebär slutet, ja iallafall för dessa tre. Då går de i ide för att sedan få vakna upp när snön börjar smälta och våren lockar fram dem igen.

Som jag och Rosetta brukar säga: vi tar inte farväl, vi säger på återseende.


 

Denna bilden är egentligen från midsommar på Old Trail Town men den passade bra som sista bilden för i år






 
 
Spanaren

Spanaren

9 oktober 2012 13:22

Nämen vad har ni för härlig hobby. Verkar som ni har det jättekul hela familjen. Finns denna uppbyggda westernfarm där ni var nu? Berätta mera/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Rose-Marie

11 oktober 2012 08:37

Den vi westernby vi var i nu ligger i Strömstad på Västkusten. Det ligger 13 mil från där vi bor så det är ju inte så långt heller.
Men vi brukar även hålla till på Old Trail Town i Hällesjö. Ligger i Hämtland mitt emellan Sundsvall och Östersund. 10 mil till både s-vall och ö-sund därifrån. Min sambo kommer därifrån så Old Trail Town är byggd på vårat mark där vi har vårat fritidshus.

Vi är även med i Peacemakers westernshow och åker runt på olika countryfestivaler och lever westernliv och spelar upp westernshower :)
Märkligt intresse kanske men kul!

 
Spanaren

Spanaren

15 oktober 2012 20:01

Låer verkligen som en kul hobby :-)
Tack för att du gav mera informaion/kram

http://spanaren55.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - 13 januari 2019 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skapa flashcards