Jag skulle ha städat idag och betalt räkningar plus en hel del andra saker. Träna borde jag också göra och vila lite eftersom jag har sovit så dåligt nu i en veckas tid.
Jag har vaknat flera gånger på natten av div märkliga drömmar, drömmar som jag inte minns men ändå gjort att jag känt mig nedstämd då jag vaknat.
Ja just det så hade André klipptid idag också så allt det andra skulle jag ju gjort efter han klippt sig.
André klippte sig iallafall och sedan åt vi men efter det blev det inte mycket mer gjort.

Jag fick hjärnsläpp och var på väg ut för att röka efter maten, hade glömt att jag inte röker längre men kom på det när jag skulle ta på mig tofflorna.
Jag kände mig plötsligt yr i huvudet och satte mig i soffan för att vila mig, den där yrseln har jag haft några dagar men det känns som någon form av trötthet.
När jag satt i soffan började jag frysa och satte därför på våran värmekamin, en "låtsas öppenspis". Den både värmer och skapar stämning i rummet.
Jag satt där i soffan under en filt och bara kopplade bort allt annat.
På TV:n var det något program om en prostituerad, hemlös knarkarbrud, ja det var så de presenterade henne eller hon presenterade sig så själv, 23 åriga Linnea.
Hon skulle få en ny chans i livet och vara med och bygga sitt eget hem, ett rum i en lada.
Att se hur hon levt sedan hon var 13-14 år fick mig att få lite ångest.
Jag gnäller för att jag inte orkar städa, laga mat, betala räkningar och träna.
Jag gnäller samtidigt över att mitt hem är stökigt och att jg är tjock.
Jag kan göra något åt min situation och det är egentligen ganska lätt.
Jag behöver egentligen inte anstränga mig så värst mycket.
Jag har ett hem, jag har råd med mat och räkningar och jag har en frisk kropp som kan träna. Jag har allt som Linnea förmodligen drömmer om.
Hon var glad att få sova i en säng och att hon äntligen sov en hel natt, jag gnäller för att kudden är knölig och att klockan ringer på morgonen för att jag måste gå till jobbet.

Ja där satt jag under min filt, i min skinnsoffa, i mitt vardagsrum, i mitt hus och tittade på den relativt nya platt TV:n medans den mysiga värmekaminen gjorde stämningen ännu mer avkopplande och tittade på denna tjejens kämpande.
Samtidigt som jag kände mig oerhört tacksam och välmående så kände jag en viss ångest, va fan gnäller jag för.
Hur mycket behöver jag egentligen anstränga mig för att göra mina sysslor och även försöka ta tag i vikten? Hur ansträngande skulle det egentligen behöva vara?
Allvarligt, jag sätter mig hellre och myser i soffan och tittar på en stackars tjej som verkligen har rätten att gnälla över hur tufft livet är.
Jag kan då verkligen inte gnälla på att tiden inte räcker till, nej jag är helt enkelt rent ut sagt: LAT OCH BEKVÄM