Jag kör idag en liten sammanfattning av mina dikter jag haft med i bloggen från 19 Februari till 19 April.
Jag har tidigare kört en sammanfattning på Dikter som varit med från starten fram till 11 februari och de kan du läsa här http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/11/7305268-dikter-som-varit-med-i-min-blogg-mellan-10-januari-och-11-februari-2012/
19 Februari 2012 skrev jag en serie i 3 delar som hette från gråzonsmamma till regnbågsmamma och i del 1 http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/19/7370634-fran-grazonsmamma-till-regnbagsmamma-del1/ hade jag med följande dikt till André
Jag tänder ett ljus
För dig mitt barn ett ljus jag tänder
för att du utstår allt som händer
för att jag håller dig så kär
Tänk så stark du egentligen är
För dig mitt barn ska lågan alltid brinna
min kärlek till dig kommer aldrig att försvinna
Du kämpar även när det är svårt
du skrattar och är glad fast livet kan vara hårt
För dig mitt barn tar glöden aldrig slut
det är för din skull jag orkar att stå ut
Du möter motstånd varje dag
men orkar du så orkar jag
Du står emot smärta och hårda ord
du är min största hjälte på denna jord
För dig mitt barn ett ljus jag tänder
för att du utstår allt som händer
29 April skrev jag ett inlägg som handlade om fritidsintressen och betydelsen av det http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/02/29/7444995-fritidsintressen-ar-som-balsam-for-sjalen/ där finns nedanstående dikt med och den skrev jag när jag var runt 13 år så det är väl kanske inte den bästa av alla :-)
Judon är som balsam för själen
Jag skriver ord som jag sedan suddar ut, jag gråter tårar som aldrig tar slut.
Jag ber böner som ingen hör, morsan och farsan bara stör.
Det är jobbigt att vara 13 år, allt känns skit och skolan är svår.
På Judon är enda gången jag känner att jag är bra, på judon kan ja´ vara ja´
Judon får mig att må bra och den gör mig väl, Judon är som balsam för min själ.
Den 13 Mars skrev jag om hur berörd jag blev då Engla blev mördad http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/03/13/7532622-ofattbara-tankar/ och den dagen jag fick höra om detta skrev jag följande dikt.
Kära barn vad jag är lycklig som har dig!
Någon tog sig rätten att avsluta en flickas liv!
Varför gnäller jag över våra gnabb och våra små kiv?
Alltför sällan visar vi kärleken vi känner,
Varför bråkar vi istället för att vara vänner?
Min son jag älskar dig, jag håller dig så kär,
Jag hade inte kunnat leva utan dig här.
Jag tittar in i ditt rum,du sover så sött,
Det hugger i hjärtat, en liten flicka i din ålder har dött.
En tår från kinden faller ner,
Tänk om jag aldrig skulle få krama dig mer!
En tanke jag sänder till Englas mor och far,
Jag kysser dig god natt och tänker: vilken underbar son jag har!
Den 20 Mars skrev jag ett inlägg om att ligga vaken på nätterna http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/03/20/7578291-vakna-natter/ natten före detta hade jag just en sådan natt och den resulterade i följande dikt.
Vakna nätter
Det blir mörkt och tyst och så fridfullt runt omkring,
jag ligger vaken och tänker på allt och ingenting.
Bredvid ligger min älskade och sover sött,
mina ögon vill inte blunda, jag är inte trött.
Jag vrider och vänder mig gång på gång,
ännu en natt som kommer att bli väldigt lång.
Täcket är knöligt och kudden känns inte bra,
jag börjar fundera på hur mycket räkningar jag kan ha.
Hur mycket ska jag betala och hur mycket får jag över,
vad måste handlas hem, är det något vi behöver?
Trista tankar, det ordnar sig, de suddar jag ut,
jag kommer istället på en dikt men hittar inget slut.
Jag tittar på klockan, likt en bomb räknas tiden ner,
låt mig somna nu, jag orkar inte ligga vaken mer.
Jag stänger ögonen och somnar djupt och sött,
plötsligt ringer klockan, jag vill inte, jag är ju så trött!
Den 12 April satt jag och tänkte tillbaka på förr när man var liten http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/04/12/7726626-om-det-till-barndomen-fanns-en-dorr/ och skrev då nedanstående dikt.
Om det till barndomen fanns en dörr (skriven av mig just nu i denna stund)
Ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,
ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.
Då när man var liten och bara leken fanns,
då när allt kändes lätt och livet var en dans.
När smärta försvann med ett plåster på sina sår,
när man såg framåt och inte tänkte på igår.
Du vet när du fick din kärlek genom att skriva en lapp,
när du anlände till skolan genom att springa ikapp.
Ja ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,
ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.
Och slutligen den 17 April 2012 skrev jag om svårigheten att få barn http://rosetta.bloggplatsen.se/2012/04/17/7759597-lilla-boken-b-en-skrift-om-barnloshet-och-behandling/ avslutade det inlägget med en dikt jag skrev då.
Hoppet är det sista man får förlora (skriven av mig just i denna stund)
Det är ju så lätt att plantera ett frö - men inte lika lätt att få det att gro
Det är ju så lätt att hoppas - men inte lika lätt att tro
Det är ju så lätt att drömma - men inte lika lätt att få drömmen sann
Det är ju så lätt att cykla - men inte lika lätt för dem som inte kan
Det känns inte längre lätt när drömmar dör och frön inte gror
Det känns inte längre lätt när man ramlar med cykeln och när man inte längre tror
Men man får aldrig ge upp eller överge drömmar man har
Det finns alltid lite glädje så länge hoppet finns kvar.
Vill ni läsa fler dikter så kan ni som sagt klicka på översta länken i början av detta inlägg, där finns dikter från bloggstart till 11 februari
