Blev sittande och läste ur mina första år där mamma flitigt skrivit om de första 3 åren i mitt liv, jag var redan då snäll och lugn   och tydligen väldigt trött för jag sov bort det första året verkade det som så ja det är som jag brukar säga: - jag är född trött  

Denna tiden minns jag ju ingenting av själv men däremot kan man ibland tänka tillbaka på tiden då man var yngre och när man gick i skolan. Tänk att man tyckte saker kunde vara jobbiga då, trots att man hade så lite bekymmer. 

Man gjorde ju inte mycket annat än var ute och lekte och bara njöt av livet. Egentligen borde man leva lite mer så även i vuxen ålder. Kanske säga upp sig som vuxen för en dag, ge sig ut i sandlådan eller till lekplatsen och bara njuta av dagen. Leka jage och hoppa hopprep och cykla som en galning genom samhället. 

Ja bara ta dagen som den kommer och inte tänka så mycket på saker som hänt igår eller ska hända imorgon.

Det skulle vara fantastiskt roligt att gå hem till någon av mina gamla barndomsvänner och knacka på och fråga om vi ska leka, ska vi hoppa hage? eller kanske hoppa tvist? 

Jag undrar vad de skulle sagt om jag gjorde det     

Om det till barndomen fanns en dörr (skriven av mig just nu i denna stund)

Ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,

ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.

Då när man var liten och bara leken fanns,

då när allt kändes lätt och livet var en dans.

När smärta försvann med ett plåster på sina sår,

när man såg framåt och inte tänkte på igår.

Du vet när du fick din kärlek genom att skriva en lapp,

när du anlände till skolan genom att springa ikapp.

Ja ibland kan man sitta och längta tillbaka till förr,

ibland kan man önska att det till barndomen fanns en dörr.

Jag när jag var liten