I Torsdags skrev jag om en njutbar resa mellan Dalsland och Jämtland då sken solen hela vägen upp och det är lätt att sitta tyst och bara njuta av naturen i 75 mil. Det finns dock en annan sida också som idag då vi for neråt.

Det första som hände var att avgssystemet ramlade ner och skrapade i marken så vi fick hänga upp det med snöre och köra till macken för att köpa spännband vilket de givetvis inte hade på den macken.

Vi körde ca 5 mil till nästa mack och den hade de tydligen stängt igen för gott. Som tur var så låg det en mack till lite längre bort och där fanns spännband så vi fick löst problemet och klara oss hem. Jag är ju inte direkt förvånad över att saker på bilen lossnar för där uppe är vägarna långt ifrån jämna och fina. De första 30 milen innehåller mer hålor än en puckelpist, det är inte lätt att försöka köra slalom emellan dem för de är verkligen över hela vägen.

Detta med varningskyltar existerar bara om vägen verkligen är skadad, vilket innebär i stort sett helt utan asfalt. En sådan väg här hemma hade varit avstängd.

I dag regnade det dessutom hela vägen så det kändes inte ens njutbart att sitta och titta ut på naturen.

Man kan tycka att det är ett jätte bra tillfälle att sitta i en bil med hela familjen och kunna använda tiden till att prata som man sällan hinner i vanliga fall för någon har alltid annat att göra. Jodå André pratar mer än gärna och är den som kan tjata hål i huvudet på en så jag tycker det är rätt skönt när det blir tyst en stund.

Varje gång man drar igång musiken så har han något att säga, jag sänker och André blir då oftast tyst, jag höjer igen och då kommer han på vad han skulle sagt. Sådär fortsätter det tills han somnar och jag kan då koncentrera mig på musiken och alla hålor i vägen. Roger är ju inte direkt den som pratar överdrivet mycket så det kan vara tyst väldigt länge.

Ända fram till Orsa vilket är ca 35 mil är vägen totalt utdömd av mig, man skulle nästan behöva ett njurbälte pga att det hoppar och guppar så mycket.

Så kommer vi då till Mora och plötsligt får man syn på massa bilar, hela Moras rondell är alltid full av bilar och då återkommer mitt dåliga beteende då jag skäller på alla som inte kan köra bil. De skäller förmodligen på mig också.

Eftersom André har infört som tradition att vi alltid ska äta på Mc Donalds i Mora så är detta en lag som man inte bryter. Jag tycker att det är helt okej att han får välja när han är så duktig och åker hela denna vägen utan gnäll.

Tydligen är detta en tradition för ALLA turister som passerar Mora för det måste vara den mest välbesökta Mc Donalds i Sverige och där är det djungelnslag som råder. Alla kassor är öppna men det finns inte bemanning till dem så personalen hoppar emellan kassorna och kösystem verkar inte existera här.

Jag är lika förvirrad varje gång och vart jag än ställer mig verkar jag ställa mig fel.

När vi väl ätit så fortsätter vår resa neråt och nu börjar jag tröttna på musiken och vill prata men vad ska man prata om? Att börja disskutera vem som gör vad och inte i hemmet osv är ju inte direkt smart eftersom man ska stå ut med varandra i en trång bil i 5 timmar till så det blir mest lite småprat tills Roger somnar.

Jaha det får bli radion då, där pratar de ju och Christer på P3 brukar ha folk som ringer in och berättar roliga saker så den kanalen fick det bli.

Då ringde det en bonde och berättade att om man gav en tjur annanas regelbundet under en längre tid så smakade tjurens spermier annanas. Ja jag vet, jag tänkte precis som du: -det var mer än jag ville veta och jag undrade dessutom hur någon ens kommit fram till detta. Mc Donalds maten hade dessutom inte hunnit sjunka ned ännu så jag valde att leta upp en annan kanal men tydligen är det bara P3 som fungerar mellan Mora och Malung så jag fick fortsätta lyssna och som tur var så tog de in ett nytt samtal.

Denna gången var det en ifrån Arjeplog som ringde och jag har lite förutfattade meningar om männen runt Arjeplog och Gällivare för av någon anledning verkar dessa vara byfånar som aldrig verkar varit utanför byn.

Jag antar att det inte är så men det är bara sådana jag hör på radion och ser på TV.n

Denna killen var inget undantag utan han lät precis som jag föreställer mig en man från Arjeplog, han skulle hälsa till mamma, pappa, sin tjej, alla vännerna och så avslutade han med att han ville hälsa till alla i Arjeplog, det var ju precis det du nyss gjorde tänkte jag. Radiokillarna frågade om han skojade men killen svarade:

-Nä ja tyck de ä så trävligt att va me i radio så då vill jag hälsä.

Efter detta sa en av programledarna att hälsningar i radion inte var så uppskattat av alla lyssnare för de tycker att vi lever i 2000-talet och då kan man skicka sms till de man vill säga hej till istället för att ringa radion men ja nu vílle denna killen från Arjeplog hälsa på radion och det var ju trevligare än den tidigare som ringde och berättade om tjuren tyckte jag då.

Jag satte på musik igen och tillslut bytte jag och Roger plats så han fick köra lite och jag satt och glodde ut genom fönstret. Regnet öste ner och det blåste samtidigt så det regnade så där snett från höger.

Då såg jag en kille som stod vid vägkanten och kissade, han var smart nog att inte stå vänd ut mot vägen men jag undrade ändå om det var smart att kissa i motvind?!

Jag somnade iallafall tillslut och sov djupt så där så man tappar huvudet och vaknar till men somnar direkt, plötsligt vaknar jag hastigt till och tror av någon anledning att vi är påväg att krocka, jag liksom skriker till lite så André och Roger tittar frågande på mig. Sen somnar jag igen.

När jag vaknar till har Roger tydligen kört om massa bilar som han försökt köra om ett tag och detta visste ju inte jag så han blev lagom glad när jag bad honom att stanna för att jag ville röka. Jag vet precis hur det känns för det slår aldrig fel när en annan kör heller, då ska någon plötsligt kissa när man precis kört om någon eller när man nyss stått still någonstans. Därför ber jag Roger köra vidare tills han vill att vi ska byta så kan jag röka då.

När vi är i Sunne så tycker jag att vi snart är hemma, då är det ca 25 mil kvar och förr hade jag tyckt att 25 mil var långt men numera är det snart hemma.

Avstånd har liksom fått en helt annan gräns för mig de senaste åren efter att ha pendlat dessa 75 mil då jag och Roger inte bodde ihop. Nu är vi dessutom 2 som kör så jag tycker inte resan är lika betungande längre.

Både i Grums och Billingsfors möts man av en härlig doft från Pappersbruken men Billingsfors tar ändå rekord då de har kyrkan precis bredvid om folk inte går i kyrkan på andra orter så lär väl de i Billingsfors absolut inte vilja gå dit. Vem vill ens gifta sig eller ha dop där? Jag undrar om de döda i gravarna ens ligger kvar. Strax efter detta ligger det en restaurang och ett gatukök, denna doft inbjuder inte till att äta vill jag påstå men jag antar att man vänjer sig när man bor där.

Så kommer vi då till strecket i marken i Järbo, ja där står det med sprayfärg i marken "Welcome to Järbo the state of USA" man kan ju undra vad turister tänker om detta, tänk om kille från Arjeplog kom ner och såg detta, han hade nog tyckt att vi var väldigt konstiga människor precis som vi tycker om honom.

För mig innebär detta iallafall att snart är jag hemma, snart är resan gjord och jag kan koppla av i soffan en stund innan det är dags för sängen.

11 timmars resa är över och när jag tänker tillbaka så här så är den kanske inte så händelserik men ganska komisk.

Ingen gång är den andra lik och tur är väl det.

Kanske är det Steve med Lloyden som bidragit endel till fördomarna om männen i Arjeblog och Gällivare