När vi var ute och åkte nyss så såg vi 2 rävar, de tittade nyfiket på oss lite som att de undrade vad vi gjorde där i skogen och störde deras lugn och när jag skulle ta fram kameran och ta kort så sprang de givetvis iväg.

Vi stod kvar och såg dem springa över den isbeläggda sjön, sången räven raskar över isen dök genast upp i mitt huvud. När jag är här uppe i Jämtland där det är mer skog än hus så förväntar jag mig nästan att se djur, jag har hört folk prata om björnar och vargar de sett men de säger det inte på samma sätt som vi gör hemma.

Vilda djur är på någotvis inte välkomna hemma och vi pratar om dem som om de inte ska få leva, jo de kan få leva om de finns uppe i norr. När man åker 45:an uppåt strax efter Orsa börjar de skylta med varning för Björn en skylt man aldrig ser nere i söder. Jag sitter verkligen och tittar ut i skogen för jag skulle verkligen vilja se en, ja iallafall när jag sitter i bilen. Jag tror vi alla vill se både björnar och vargar på riktigt fast bara om de inte dyker upp hemma vid våra hus.

Jag undrar därför om vi vill att de ska finnas eller inte? Ja svarar ni men de kan hålla sig i skogen.

Skogen tänker jag och funderar lite hur det ser ut där hemma och konstaterar att det snart inte finns någon skog kvar där. På vägen till mitt jobb möts jag mest av kalhyggen, skogen som varit där finns inte längre kvar.

Kan det vara därför våra vilda djur börjar dra sig in i samhället? Det kanske inte är de som drar sig till oss utan vi som mer och mer bygger hus där de alltid haft sina revir. Är det vi som inkräktar på deras marker eller är det de som inkräktar på våra? 

Det är en svår fråga för visst är det ett problem när bönderna blir av med får och andra djur pga vargen och vi blir mer och mer rädda för att de kanske även ger sig på oss människor. Det har plötsligt blivit ett krig mellan människan och de vilda djuren. Tänk om de började tänka som oss, människorna kan bo i städerna allihop då kan de få leva, samtidigt försvinner våra städer och växer igen utav skog, vart ska vi ta vägen då?

Det kan tyckas vara lite överdrivet att tänka så men hur ska djuren kunna bo i skogen när vi mer och mer avverkar den?

Vi kan inte leva med varandra men vi kan heller inte leva utan varandra, vi vill ha de vilda djuren kvar men vi vill inte ha dem för nära. Vi vill gärna se en varg eller björn men vi vill samtidigt inte att de ska finnas, ja på djurparker isåfall eller uppe i norr, där kan vilda djur hålla till så kan jägarna från söder åka upp dit och jaga bara för nöjets skull.

Jag vet att de ställer till problem för vissa och jag vill själv inte ha en varg utanför mitt hus men jag tycker vi kan låta bli att tvinga dem komma så nära genom att avverka så mycket skog som vi gör, det ser dessutom hemskt tråkigt ut med alla dessa kalhyggen som man möts mer och mer av nu förtiden.

Vilket ser trevligast ut, ett kalhygge

Eller en tät vacker skog?

Hade Räven som dök upp (September 2010) hemma hos oss mitt i samhället fått välja, hade nog han svarat skogen

 

Johanna

7 april 2012 13:09

Rösta på min bild här

https://apps.facebook.com/offerpop/Contest.psp?c=76521&u=19412&a=254553244581393&=387783792941&v=Entry&id=281723&rest=1

Det skulle göra mig mycket glad! Sprid det gärna vidare till dina vänner!

http://lifeofjohanna.bloggplatsen.se

 

johan

7 april 2012 16:54

jag är dräng och jag är en av de få inom branchen som vill bevara vargen och öka dess antal. samma med björn, lo, räv och allt det där. det enda djur jag inte vill ska breda ut sig är vildsvinet. svinet är inte bara en fara för jordbruket då de bökar upp spannmål, vall och allt, de är även en trafikfara och en fara för alla som är ute i skogen och vandrar. om de har kultingar så anfaller de en bara utan vidare kan de göra. men annars så kan allt annat vilt öka i antal.

http://www.livetsomdrang.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...