Jag kan många gånger tycka att mitt jobb är pest och pina men hellre det än att vara telefonförsäljare, förlåt mig alla ni som jobbar med detta förnedrande yrke men jag bara hatar när telefonen ringer sjuttioelva gånger om dagen och inte nog med det, jag blir överöst med mail också. Ja t.o.m på stan blir man terroriserad av försäljare.

Vill jag handla något så går jag in i en affär och gör detta!

Ja jag vet att det finns något som heter NIX och detta fungerade jätte bra tills den dagen jag råkade vara med i en tävling och tydligen godkände att ALLA fick ringa och även maila mig. Jag förbannar mig själv för detta och jag kommer aldrig, aldrig göra om det. Men nu är det ju försent.

Det ringer dagligen på både hemtelefon och mobilen och de ringer vilken tid som helst, när som helst.

Jag slutade ett tag med att svara i telefon när jag inte kände igen numret vilket gjorde att folk som inte var försäljare inte kunde få tag i mig och tyvärr slutar inte försäljarna att ringa förrän man svarar.

Vissa är visserligen kortfattade och godtar ett nej men jag måste säga att detta är väldigt ovanligt.

Men numera har jag börjat se det som en hobby att försöka bli av med en försäljare så snabbt som möjligt och gärna på ett så roligt sätt som möjligt. Jag kan tex få en grym hostattack mitt i deras presentation eller börja spola i toaletten.

Kommer de fram på stan så tar jag stora omvägar och om de ändå lyckas komma fram till mig så tittar jag ilsket på dem och säger -NEEEJ! innan de ens sagt vad de vill.

När vi var på High Chaparrall så stod det några som sålde mobilabonnemang och de hann inte ens säga något innan jag hysteriskt sa: Är ni här också, de hade inte mobiler i vilda Västern!!!

Ja jag kör hårt mot hårt och har bestämt mig för att jag ska komma på de 10 bästa sätten att bli av med en försäljare, det ska bli mitt mål här i livet.

En gång ringde det en försäljare och skulle sälja rädda trosor, han var utländsk och jag förstod ju att det var röda trosor han skulle sälja och svarade trevligt:

-Nej tack, jag vill inte ha några röda trosor.

Försäljaren fortsatte och sa: Jag säljer RÄDDA TROSOR, du vet, med tagg på.

- Ajaj sa jag det vill jag verkligen inte ha, underkläder med tagg urs.

- NEJ NEJ INTE UNDER KLÄDERNA, DU HA DOM I VASEN rättade försäljaren mig

Aha han sålde röda rosor!!!

På stan en gång så kom det fram en kvinna och ville att jag skulle skänka pengar till mediciner i något land och jag började rota i plånboken efter mynt varav hon sa: - Vi tar inte emot mindre än 100 kr

Jag tittade nog ganska förvånat på henne och svarade att jaha men då får det vara för jag har inte det i plånboken. Jag tänkte att nu kom jag undan utan att verka snål men ack så lätt var det inte för hon plockade fram en kortautomat och log emot mig när hon sa: -Vi tar kort!

Jag började skruva på mig och svarade att jag har nog inte 100 kr på kontot just nu, jag får lön den 27:e.

Jag fick återigen se hennes smile då hon svarade att man kunde skriva i ett datum så drogs pengarna automatiskt den 27:e. Nu var min trevliga stund över och jag fräste att tar hon inte emot det jag vill skänka så får det vara, jag har annat att lägga pengarna på. Detta var strax före jul 1999 och André låg i barnvagnen som jag lite irriterat körde fram och tillbaka. Hon liksom gungade med och tittade ner i vagnen och sa spydigt:

- Köp du julklappar till ditt stackars barn i stället och hoppas du gör det med gott samvete.

Jag bara gick där ifrån, detta gör mig så förbannad, ska vi ha dåligt samvete för att vi har det bra?!

Jag har 1000 exempel på försäljarfasoner men kan ju inte dra allt här men jag måste ändå hylla en försäljare som ringde mig för några dagar sedan och när jag irriterat svarade:

- Åh vad jag är trött på er förbaskade telefonförsäljare!!!

Så svarade han lugnt: - Jag säljer inte telefoner

Jag kunde inte låta bli att skratta och han var faktiskt riktigt trevlig och förstod min vrede och vi började prata om detta med försäljare, min synpunkt och hans synpunkt och vi avslutade faktiskt samtalet utan att han fått tala om vad det var han sålde. Jag funderade lite efteråt på hur han kände efter det, om han insåg att han aldrig kom till sitt ärende eller om han själv valde att inte fråga mig eftersom han förmodligen redan visste svaret.

Det har även blivit populärt att ringa och vilja prata om det förbaskade orangea kuvertet och dessa människor ger sig verkligen inte, jag har t.o.m sagt att jag har en kontaktperson som kommer hem en gång om året för att gå igenom detta med mig. Jag har full koll säger jag. Men de fortsätter babbla och jag har aldrig orkat lyssna såpass att jag egentligen vet vad de vill. Men nu tackar jag för det nya förslaget om att jobba tills man är 75 år för de senaste gångerna har de tystnat då jag svarat:

-Jag bryr mig inte för jag ska jobba tills jag dör!

Ja faktiskt har jag börjat se detta med försäljare som en kul grej i vardagen och jag sitter ständigt och funderar på vad jag ska svara nästa gång de ringer, jag blir modigare och modigare för varje gång