Direktlänk till inlägg 20 mars 2012

Vakna nätter

Av Rose-Marie - 20 mars 2012 19:58

Ibland kan jag bli galen på mig själv för att jag inte bara kan koppla bort hjärnan och sova, det låter kanske skrytsamt men på natten jobbar min norska och min svenska hjärncell väldigt bra ihop.

Jag kan inte påstå att de slåss med varandra just då för jag kan faktiskt komma på riktigt bra saker på nätterna bla väldigt mycket dikter. Det värsta är att när jag på dagen tänker skriva ner dem så har jag glömt av hälften.

Klart att man ofta även ligger och grubblar på nätterna men det försöker jag att koppla bort, dikter och annat kul jag kommer på vill jag liksom inte somna ifrån så det tycker jag är värre än grubbleriet.

Varför ska man just komma på sådant på nätterna? Jag kan liksom vakna av att jag får en jätte bra idé och sen kan jag inte släppa den utan ligger och utvecklar idén ännu mer.

Att grubbla över problem vet jag att det inte leder till något på natten men dikter och annat ja de blir bättre på natten än på dagen känns det som. Men det är klart att ibland försöker jag lösa problem på nätterna också och det stör mig fruktansvärt mycket för vad kan man lösa på natten?!


Nu i natt var en sådan natt, jag låg och lyssnade på lite härliga gamla countrylåtar för jag kunde inte somna, jag vred och vände på mig och plötsligt började jag på en dikt (Den kommer självklart i slutet av detta inlägg)

Blogginlägg kan dyka upp mitt i natten också och då låter det så bra när jag ligger där och tänker på det men när jag ska sätta mig och skriva dagen därpå så blir det inte alls så som jag tänkt mig. Jag kanske ska börja skriva på nätterna istället. Det gjorde jag ofta när vi skulle ha uppsats i skolan, då kunde jag slita mitt hår på dagarna för att jag inte kom på något att skriva och sedan på natten kom den ena idén efter den andra.

Jag förstår inte vitsen med det men jag vet att jag är långt ifrån ensam om det.

Det värsta är att man då även börjar räkna timmarna man har kvar att sova, som om en bomb snart ska utlösas, nu har jag 4 timmar kvar, nu har jag 3,5 timmar kvar...... sen när man väl somnat ja då ringer klockan och man är helt död. Man ångrar så fruktansvärt att man låg där och talade om för sig själv hur många timmar man hade kvar att sova OM man hade sovit. Så går man där på jobbet hela dagen och bara väntar på att få komma hem och skriva ner det där som man kom på under natten. Man sätter sig vid datorn och självklart har man glömt bort det mesta som var så bra. Det blir läggdags och man ligger och funderar och JA men nu kom jag på det igen........ 4 timmar kvar att sova, 3,5 timmar kvar att sova....... samma sak igen!!!!


Jag ska från och med nu lägga en penna och ett block vid min säng för ska jag ändå vara vaken och räkna ner tiden så kan jag lika gärna skriva. Kanske lyckas jag somna snabbare om jag skriver ner det jag tänker direkt och om inte så vet jag iallafall att jag har kvar tankarna så jag inte legat vaken helt i onödan.



Vakna nätter


Det blir mörkt och tyst och så fridfullt runt omkring,

jag ligger vaken och tänker på allt och ingenting.

Bredvid ligger min älskade och sover sött,

mina ögon vill inte blunda, jag är inte trött.

Jag vrider och vänder mig gång på gång,

ännu en natt som kommer att bli väldigt lång.

Täcket är knöligt och kudden känns inte bra,

jag börjar fundera på hur mycket räkningar jag kan ha.

Hur mycket ska jag betala och hur mycket får jag över,

vad måste handlas hem, är det något vi behöver?

Trista tankar, det ordnar sig, de suddar jag ut,

jag kommer istället på en dikt men hittar inget slut.

Jag tittar på klockan, likt en bomb räknas tiden ner,

låt mig somna nu, jag orkar inte ligga vaken mer.

Jag stänger ögonen och somnar djupt och sött,

plötsligt ringer klockan, jag vill inte, jag är ju så trött!


 







 
ANNONS
 
Anna

Anna

21 mars 2012 00:54

Jag är precis likadan!
MEN självklart ska du ha med papper å penna till sängen!
Jag går ingenstans utan mitt block och min penna!
Jag har funderat på varför man är som "klokast" just på natten och det jag har kommit fram till är att det är just natt!
Dvs, det är tyst och stilla, det är mörkt utanför och man har oftast sin "egen tid" just då.
Man har tid att landa och att fundera, men problemet är just vad du säger oftast har man ju ett liv och ett jobb att sköta på dagen efter..
Jag har trots allt hittat nån slags balans i det hela. jag vet inte riktigt hur jag gör, men för mej handlar det en hel del om att prioritera..
Jag kommer hellre trött till skolan än att ha hållt tillbaka vad jag på ngt sätt måste får ur mej, hur lr hur!
Sen beror det ju naturligtvis på vad man har för arbete, om man har den möjligheten?!

Lycka till!

Kramen Anna

http://Anna-den enda bloggdrottningen

 
Cicci

Cicci

21 mars 2012 14:02

Det där om att man kommer på någonting man ska skriva och så låter det så himla bra, sedan när man ska skriva det blir det bara helt fel och man kommer inte längre ihåg!
Det är så jobbigt för att om det till exempel var en novell, låter det så bra, och då är det jobbig att glömma bort det!
Det finns nätter då jag inte kan sova heller, men nu har jag nästan tränat bort det, och sover mycket bättre än förr i tiden.
Önskar dig lycka till med det!

Cicci

http://Cicciintheskywithdiamonds.bloggplatsen.se

 
agata

agata

21 mars 2012 18:20

Det bästa man kan göra är att skriva av sig. Gå gärna in på min och kolla, har just börjat och hade uppskattat lite pepp som kan få igång mig.

http://agata.bloggplatsen.se

 
Malin

Malin

3 april 2012 13:34

Känner igen mig - här också ;) Det finns väl ingen tid på dygnet som man kommer på så mycket, som nattetid då man ligger vaken och inte kan sova!

Tankarna virvlar runt, runt - och alla de bästa idéerna kommer verkligen just nattetid. Dagen efter är en del glömda, men många finns kvar, tack och lov.

För min del går det i perioder, just nu har jag en sådan där sömnlöshetsperiod med vakna nätter och sömniga morgnar - gääääsp! - men man får försöka göra det bästa av situationen, och det gjorde du verkligen med dikten du skrev ner och visade oss bloggläsare! Jag gillade John Blund också förresten :-) *barndomsminnen* Kram, Malin.

http://cejasmatte.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

jenny werlin josse

18 april 2012 20:55

Hej. Känner igen mig i ditt inlägg vet precis vad du menar med att vakna så och så dagen efter när man skriver så blir allt bara så fel blir inte alls som man tänkte när man vakna mitt i natten.
Me ja gillar din blogg... De du skriver om att du vill skrova så lätt som möjligt låter jätte bra jag har själv dyselexi och har svårt att läsa. Alla som skriver bloggar tänker inte på det jag menar heler inte att man ska behöva tänka på de men när jag väl hitta din så blev jag så glad äntligen en blogg man kan läsa och förstå Kram Jenny
amadeusoamandasmamma.bloggplatsen.se

Rose-Marie

18 april 2012 21:02

Åh vad bra att det funkar, jag försöker dela in texten i stycken så att det inte ska bli så svår läst.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se