Jag börjar inse att Fredagar inte är någon bra dag att blogga på, jag är på tok för trött och det blir mer och mer glest med bloggandet på Fredagarna ser jag.

Men eftersom jag upplevde en sak nu i veckan som verkligen passar in på den nakna sanningen om mig själv så gäller det att smida medan järnet är varmt.

Jag insåg nämligen att jag som absolut inte skulle ha en mobil då när de började dyka upp har numera blivit beroende av min iPhone. Klart att jag skaffade mig en mobil tillslut och den sista jag hade var jag väl ganska beroende av men inte såhär!!!!

Jag skulle inte ha någon iPhone, det hade jag lovat mig själv men tillslut blev det en iallafall men jag skulle inte tycka att den var bättre än någon annan mobil jag haft.

Nu inser jag att jag använder den mer än datorn och det jag inte kan göra med den som jag kan göra med datorn blir jag irriterad över. Blogga tex, det blir inte lika lätt att se hur inlägget kommer bli om jag gör det på iPhonen så det blir jag lite irriterad över.

Men det värsta var ändå när jag nu i veckan glömde iPhonen hemma då jag for till jobbet, jag ville nästan hem och hämta den. Tänk om någon ringer eller om det händer André något?!

Jag kan meddela att skolan endast ringt mig 2 gånger under 5 år så varför skulle de göra det just nu när jag glömt telefonen hemma? Men det blev psykiskt, jag var helt säker på att det skulle hända något.

Alla nummer har jag ju i telefon så numret till skolan hade jag ju inte. Jag fick söka på datorn på jobbet och ringde tillslut skolan och gav dem numret till jobbet. Varför har jag bara gett dem mitt mobilnummer för?!

Ja men nu kunde jag ju slappna av iallafall tänkte jag, tills det blev rast och jag som vanligt stoppade handen i fickan för att ta upp telefon. Det gör jag varje dag på varje rast. Då sitter jag och kollar facebook, min blogg och lite annat tidsfördriv. Nu satt jag där UTAN MIN IPHONE!! Det kliade i fingrarna och kröp i benen på mig.

Jag fick helt enkelt ta och läsa bohuslänningen, vilket oftast går väldigt fort och sen satt jag där och tittade på min bordkompis som satt och grejade med sin iPhone. Jag verkligen upptäckte mig med att avundsjukt sitta och stirra samtidigt som jag tänkte: jag tar snart den där jäkla mobilen ifrån honom!

Nu är det ju så att jag och min sambo Roger jobbar på samma ställe och har rast samtidigt så jag tänkte gå och be att få låna hans iPhone.

Ja jag var verkligen helt desperat och blev rastlös, jag visste inte vad jag skulle göra på min rast.

Det var nästan värre än att vara utan cigaretter.

Sekunden då jag var påväg bort till Roger så tänkte jag ändå, Nej skärp dig kvinna, skärp dig!!! Du är snart 35 år och nästan gnäller på ungdomar som är så beroende av sina telefoner. SKÄRP DIG!!!

Jag lät faktiskt bli att fråga Roger och klarade hela arbetsdagen utan min iPhone men jag lovar, jag satt med den hela kvällen sedan när jag kom hem.

En annan gång som jag också reagerade på detta var då jag och Roger en romantisk kväll lovade varandra att inte sitta med telefonerna just denna kväll. Vi la dem därför ute i köket och satte oss i vardagsrummet och tittade på TV och njöt av ett glas vin, jätte mysigt! Fram till det blev reklam, båda två lutade sig fram mot vardagsrumsbordet och skulle ta våra telefoner, nä just det de låg ju i köket. Vi tittade på varandra med en menande blick men sa nej nu låter vi bli. Så blev det reklam igen och Roger skulle på toa, jag skulle ut och röka men vi krockade med varandra ute i köket där varken jag eller han hade något ärende mer än att ja just det smyga till oss våra telefoner.

Vi försökte lura varandra samtidigt och kunde ju inte skälla på varandra eftersom vi gjort precis samma misstag.

Sedan dess har vi inte haft några mobilfria kvällar.

Men nu ska jag iallafall vara social mot honom och stänga av datorn, jag smyger nog in lite på facebook via min kära iPhone sen men det brukar ju gå fortare än via datorn då man även passar på att göra så mycket annat.

Ha en trevlig helg allihop!