Igår var jag på auktion och innan jag åkte dit så tänkte jag mig det som när Emil i Lönneberga var på auktion, man köpte nödvändiga saker för en billig peng. Samtidigt som det var ett socialt evenemang, ett tillfälle att träffas.

Likaså var det vid marknader, alla kom, det var inte tal om annat. Det var en stor händelse och det fanns inga köpcentrum som idag.

När jag sen satt där på auktionen och de började med att ropa ut mattor:

- FÅR JAG 100 000 för denna stora fina handknutna matta?! Det är flera miljoner knutar på den och det tog flera år att göra denna, visst är den värd 100 000 kr, kom igen nu!

Jag tittade mig runt i salen bland ca 30 besökare, kommer någon här inne verkligen köpa denna matta?

Någon köpte den för 25000 och det var tydligen hemskt billigt.

Min bil är inte ens värd så mycket pengar!!!!

Min bild av en mysig auktion som på Emils tid försvann och jag insåg att vi lever i en helt annan tid nu, pengarna är inte längre lika mycket värda. Vi lever i en tid då man ska ha mycket pengar helt enkelt, prylar är status.

Jag har just nu satt mig inne i saloon och lyssnar på knastriga vinylskivor för att komma i rätt stämning för detta inlägg. Här är jag omringad av gamla möbler och gamla saker. Det enda som är helt fel är att jag har datorn här inne, ajabaja!!!!

I vardagsrummet sitter André och hans kompis Eric och leker med lego, de bygger efter sin fantasi.

-Titta jag har byggt en rymdfarkost hör jag en av dem säga.

Jag känner mig glad över att de använder sin fantasi och att ingen av dem ännu har tröttnat och vill spela TV-spel eller tycker att de har tråkigt.

André har nog aldrig lekt i flera timmar med någon utan att han tröttnat efter ett tag, han älskar lego och att leka med gubbar och det är inte så många som vill göra det utan det första man frågar är:

-Vad har du för TV-spel?

Jag har förstått att det är 2012 nu och att André kanske borde ha ett annat TV-spel än sitt playstation 1 för barnen rynkar på näsan när de ser det.

Men nu sitter de med hans stora låda med lego och använder sin fantasi. De bygger och dessutom leker med det de byggt.

Erics pappa Tommy var här på kaffe förut och då började vi prata om detta med tekniken och hur vi blir mer och mer styrda av datorer och annat. Man kan inte jobba utan datorn och vi är sociala genom datorn.

Jag är lika beroende av datorn och andra moderniteter som alla andra, ABSOLUT.

Jag tycker dock att det kan vara skönt att fly ibland,sätta mig i saloon och titta mig runt bland gamla saker jag har här inne. Fantisera mig bort till 1800-talet och tänka på hur de levde då.

Jag är inte intresserad av historia när det gäller gamla kungar och krig men däremot hur de levde, kläderna de hade, saker de använde och hur de kämpade för att klara vardagen.

Där var det knappast bekymmer om vart de skulle på semester, vad barnen skulle få i julklapp och vilket TV-spel man hade. Barnen blev t.o.m glada för en penna och ett skrivhäfte.

På söndagarna satt man inte som jag, vid en dator och skrev. Då var det en stor dag, man klädde sig fint och åkte häst och vagn till kyrkan. Man träffade byns alla invånare och vid fint väder hade man picknick efteråt tillsammans med alla andra familjer i byn.

I svåra tider hjälpte man varandra och det var inte som nu där jag sköter mitt och du sköter ditt.

Så länge jag har det bra så får alla andra ha det som de har det, det är inte mina problem.

Jag längtar till sommaren då vi återigen åker ut på westernäventyr och lever som på den tiden, bor i tält, klär oss som cowboys och cowgirls, lagar mat på öppen eld och klarar oss bra utan el. Det är ett skönt sätt att fly undan vardagen och låtsas att man levde som förr.

Samtidigt känner jag att jag är alltför beroende av dagens teknik och moderniteter att jag är tacksam att jag lever som jag gör. Men det hade varit mysigt att uppleva det gamla på riktigt, att leva som barnen i bullerbyn eller Emil i Lönneberga eller ännu bättre som familjen Ingalls i lilla huset på prärien.

Jag drömmer mig bort ett slag och vaknar till av att det är dags att vända på skivan. Det känns rätt bra att jag måste resa mig upp för att gå bort till skivspelaren för att göra detta.

Jag har ingen fjärrkontroll som sköter jobbet åt mig.

Plötsligt tystnar TV:n, André och Eric stängde av för de kunde inte leka annars hörde jag dem säga.

TV:n stängdes av och jag reagerade på det, den står alltid på i bakgrunden.

Återigen kände jag mig glad över att barnen valde sin lek med legot framför TV:n, Andrés liv styrs i vanliga fall av denna apparat.

Nu hör jag hur de diskuterar leken precis som när jag var liten och lekte med barbie.

- Nu gör du så och jag sa så och då hände detta........ de skrattar.....

Barnen börjar nu plocka bort legot och sätter på TV:n igen, de börjar diskutera vilka kanaler de har och vilket program som är bäst.

Jag inser att man måste hänga med i tiden ändå och det är dags för mig att återgå till 2012 och verkligheten.

Westernbyn Old Trail Town i Hällesjö (Jämtland) den är byggd på Rogers mark där vi har vårat fritidsboende här är min lekplats på sommaren och här finns ingen el, knappt någon mottagning på mobiler eller internet. Det är riktigt skönt att fly hit ibland.