Dagens tema i Fräcka fredag-den nakna sanningen om mig själv uppkom egentligen utav en händelse som hände på jobbet igår.

En kille på jobbet skulle hämta en sak ur pallstället och hade tagit några steg upp i stället (nej man får inte det men nu gjorde han det) och självklart föll han. Jag som är gentlekvinna tänkte ju vara snäll och ta emot honom i hans fall men han hann ramla på rygg innan jag kom helt fram. På något jäkla underligt sätt lyckades han få upp foten ovanför huvudet på sig själv när han föll på rygg,jag stod vid hans huvud och han sparkade mig i ansiktet.

Jag vet inte vem av oss som fick mest ont men skrattade gott gjorde vi ändå.

Sådana här saker är så typiskt mig,jag slår mig på de allra konstigaste sätt och det är ett under att jag inte slagit ihjäl mig.

Det började redan när jag var 3 år och vi bodde i ett trapphus på 3:e våningen. Jag hade sett de större barnen när de åkte på trappräcket och tänkte väl antagligen göra likadant. Fast jag lyckades hamna bakom trappräcket precis där trappräcket svänger så det blir liksom ett hål rak ner till nedersta våningen.

Där hängde jag när mamma såg mig och hysteriskt skrek: -HÅLL KVAR,SLÄPP INTE!!!!

Vad gjorde jag? Jo jag släppte och föll hela vägen ner till bottenplan och föll på stengolvet.

Mamma förväntade sig en blodpöl då hon kom ner men där låg jag och sa: -Mamma nu har jag ramlat färdigt.

Jag hade inte ens ett blåmärke,fast ja man kan ju undra om jag inte slog huvudet ganska hårt ändå   

(jag säger det själv så slipper ni påpeka det)

När jag blev några år äldre var jag med brorsan ute och lekte och vi snurrade på en torkvinda runt runt runt och tillslut lyckades brorsan snurra loss den från hålet och den föll självklart i huvudet på mig så det började blö massor. Rino blev jätte rädd och sa att vi skulle säga till mamma att det var någon annan som gjorde det så ja vi hade ett namn på en kille som brukade vara lite bråkig och skyllde på honom helt enkelt. Mamma sa aldrig något till hans föräldrar så om inte jag sagt det till henne så tror hon kanske än idag att det var han.

Jag minns nämligen inte om jag sagt något kom jag på nu när jag skrev detta.

Därefter har jag slagit huvudet många gånger,i element,fönsterbrädor,lampor,hyllor,dörrar ja det mesta som kan vara ivägen faktiskt. Det var inte så länge sedan jag hade ett jack i pannan efter att jag skulle böja mig ner och ta av mig strumporna och slog huvudet i elementet. Ja det var ett sådant där löst element som står på fot alltså. Det stod en bit ut från väggen och hade jäkligt vassa kanter.

Nyckelbenet har varit illa utsatt också och jag är faktiskt född med brutet nyckelben men första gången jag bröt det som jag minns var i tonåren när jag var på sommarstugan i Norge och vi var ett gäng ungdomar som hängde nere på campingen. En kille som jag tyckte var söt puttade till mig på axeln lite på skoj och det gjorde så jäkla ont fast jag ville ju inte visa det för honom så jag bet ihop och hängde med gänget hela kvällen och jag blev väldigt glad när de andra börjde prata om att gå hem. Ja jag ville inget mer än hem för jag var nästintill svimfärdig av smärta.

Jag gick hem och la mig men på morgonen kunde jag knappt ta mig ur sängen så min mormor tog mig till sjukhuset och det visade sig att nyckelbenet var av.

Därefter har jag brutit nyckelbenet på judon 3 gånger,sista gången gjorde det knappt ont utan jag kände bara att det blev varmt och jag kunde inte lyfta armen.

När jag och Andrés pappa var tillsammans hade vi husvagn på en camping som heter Fossen och där brukade vi fira midsommar. En midsommar skulle vi spela brännboll,klockan 22:00!!! Vi tyckte det var en bra idé då.

Jag stod bakom en tjej som jag inte kände så väl då och hon laddade som sjutton och skulle skjuta iväg bollen,lyckades snurra ett varv och träffa mig rakt över kinden. Jag blev nog lite chockad för jag satt där och skrattade och sa: -nu fattar jag vad idrottsläraren menade med att vi inte skulle stå så nära.

Vi fortsatte iallafall att spela och jag är en riktig tävlingsmänniska så jag bryr mig inte om vem eller vad jag krossar för att vinna hehe och nu såg jag min bonusson springa och skulle hämta bollen för att hindra mig göra en varvning. jag vägrade låta honom stoppa mig och sprang rakt emot honom och lyckades springa på honom så han ramlade över mitt knä. Men jag upp igen och sprang vidare.

Nästa man som sprang lyckades skada sin tå och då tyckte vi att det var dags att avbryta,HAN fick ju sååå ont   

Jag hade så ont i knäet dagen därpå att jag knappt kunde gå och på måndagen efter midsommar fick jag gå till doktorn och det visade sig att ledbandet hade fått sig en rejäl smäll och det blev kryckor för mig den sommaren.

En annan sommar på Fossen var vi uppe vid utsikten,ett högt berg där man ser hela gullmarsfjorden och där uppe satt vi och drack öl på en bänk. Det var en sådan där bänk som de brukar ha på rastplatser med bord och bänk ihop byggt. Jag tyckte det var så fint så jag skulle resa mig och ta ett kort. Jag traslade in benen i bänken och ramlade rakt framåt. Jag ville ju självklart skydda kameran och ölen så jag tog smällen i berget med hakan. Det blödde och blev svullet direkt. Skit snygg var jag! Efter detta kallades jag haken ett bra tag.

Ja jag kan berätta många av mina dumma klanterier men det är somsagt fredag och det innebär mys med familjen. Roger ropar att maten är klar LYYYX!!!

Om jag inte slår ihjäl mig ikväll så är jag tillbaka imorgon eller på söndag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...