Nu har det varit ett par inlägg som varit lite jobbiga och ledsamma men idag är det Fredag och då är det dags för lite roligt som fräcka Fredag-den nakna sanningen om mig själv.

Fast jag märker att av någon anledning gillar folk när det är sorgligt bättre än när det är kul.

Det tar mig rakt in på dagens avslöjande om mig själv,JAG ÄR EN RIKTIG LIPSILL!

Ja jag har alltid haft lätt till tårar ända sedan jag var liten. Jag grät när jag såg Pippi Långstrump då hon skulle åka med sin pappa och lämna Tommy och Annika. När mamma såg att jag grät frågade hon varför.

Jag ville ju självklart prata bort det och sa att jag nog var allergisk mot våran katt.

För att inte tala om när jag såg filmen Lassie herre gud vad tårarna rann. Barn borde inte få titta på detta sa jag.

Jag gillade ändå sorgliga böcker och filmer,på biblioteket här visste bibliotekarien exakt vad jag ville ha och ibland kom hon med en nyinkommen sorglig bok som passade mig. Det var mycket om djur som sprungit bort och barn som for illa.

Men det var inte bara böcker och sorgliga saker,brorsan fick mig att grina jämt genom att retas och ge små tjuvnyp,gärna vid middagsbordet. När mamma då satte oss långt ifrån varandra så fortsatte jag grina för brorsan satt och gjorde grimarser åt mig. Han brukade även blåsa upp munnen och så sa han: ROOOOSAAA POOOSAA SKET I TROOOSAAA. Då började jag också grina. Stackars mamma tänker jag nu.

Men ibland höll vi ihop också,jag minns en gång när brorsans kompis hade tappat kedjan på sin cykel och brorsan skulle hjälpa honom. När han hade fingrarna mellan kedjan och kugghjulet så trampade hans kompis så brorsan fastnade med fingrarna i kedjan. Han lyckdes tillslut ta sig loss och sprang gråtande hem till mamma, efter kom jag och tårarna sprutade värre än på brorsan. Mamma frågade vad som hade hänt mig då och jag svarade hysteriskt:

-Jag grinar för att Rino grinar!

Ja jag hade väldigt mycket sympati för andra och grät när jag såg nyheterna och de visade svältande barn.

Men jag är likadan idag,jag älskar sorgliga böcker och filmer och tårarna sprutar även åt lyckliga filmer.

Som tur är så är min sambo nästa värre än mig så jag behöver inte hitta på några dumma bortförklaringar längre.

Men när jag var på bio med min son och såg rädda willy så sa André: -mamma sluta gråta det är pinsamt!!!

Jag blir sällan arg för när jag blir arg blir jag ledsen och det kan bli väldigt pinsamt när man ska skälla på någon och man börjar gråta istället.

Om folk är för snälla emot mig börjar jag också gråta och berörande tal kan jag absolut inte hålla.

Om folk slutar på jobbet eller flyttar är det också skit jobbigt,jag kan inte ta farväl utan att börja gråta.

Vi har haft ganska stressigt på jobbet och då kan jag samla på mig massa frustration men kommer någon och frågar snällt hur jag mår egentligen så brister jag ut i gråt.

Ja jag är riktigt blödig och en riktig lipsill helt enkelt men som tur är har jag lika lätt till skratt som till tårar.

Nu ska jag också  gråta en skvätt för nu ska jag gå och hacka lök till kvällens Tacomys.

Undrar om det är någon sorglig film på TV ikväll   

Ha en mysig Fredag allihop!!!