Direktlänk till inlägg 26 januari 2012

Gråzonsbarn

Av Rose-Marie - 26 januari 2012 21:39

Igår på judon pratade jag och Tommy om att våra barn kunde träffas och leka någon dag,våra söner leker mycket på fritids och varje gång vi har judoträning så vi tänkte att de skulle tycka det vore kul att träffas hemma också.

Jag sa till André att denna veckan blir det inte men kanske nästa vecka.

När vi satt i bilen påväg hem från judon frågade André: Mamma när är nästa vecka?

Jag svarade att ja det är ju veckan efter denna,efter söndag. Ja men NÄR är det nästa vecka frågade han lite irriterat.

Men nästa vecka är ju nästa vecka,det som kommer efter söndag upprepade jag.

André blev mer irriterad och frågade är det Måndag eller tisdag eller vilken dag är nästa vecka?!

Jag fick förklara att det kan vara vilken dag som helst,nästa vecka är alla dagar hela veckan.

Jag började fundera lite på det där med saker som är så självklara för de flesta inte är så självklart för alla.

Hur lätt det blir missuppfattningar och hur lätt det påverkar människor med särskilda behov.

Det finns de som skrattar åt nyheter i klartext men tänk vad bra det är för de som behöver det.


Försök att sätta dig in i hur det skulle vara om folk säger saker som du inte begriper,folk pratar på och räknar med att alla ska förstå. Du kanske inte är så stark att du vågar fråga vad de menar,de kanske tycker du är konstig om du inte förstår. De kanske skrattar åt dig.

Tänk att du sitter i ett stort klassrum med 25 andra barn och fröken frågar dig en för de andra väldigt enkel fråga,du förstår inte vad fröken menar och vad hon/han vill ha för svar. Samtidigt blir du orolig för att dina 25 klasskompisar ska skratta om du svarar fel. Vad hade du gjort?

För många av de här barnen blir det kanske att de försöker göra sig lustiga istället eller kanske blir trotsig mot fröken. Ber fröken hålla käft eller rusar ut ur klassrummet. De här barnen gör allt för att slippa avslöja sig som att de skulle vara dumma.

Pga uppståndelsen som blev,blir nu fröken arg och börjar skälla för sådär beter man sig inte och du ställer alltid till med bråk. Fröken ringer hem till dina föräldrar som självklart också blir arga och även de tycker att det börjar bli jobbigt med allt du ställer till med. Nu får du skärpa dig säger dem,kanske blir du bestraffad med extra läxa eller mindre tid vid TV:n och det får dig att bli ännu argare. Det är ju ingen som fattar någonting,alla är emot dig och ingen tycker om dig. Livet är bara skit!!!

Det är sådana här små saker som kan förstöra en hel dag,bara för att ingen ser,ingen förstår och ingen frågar varför det blir som det blir. Barn är experter på att dölja deras svaga sidor med att spela clown eller bråka istället.

Ingen vill ju vara annorlunda eller hur? Alla ska ju vara som normen,alla ska vara normala och jag undrar vad är normalt? Vem säger vad som är normalt?

Om du inte kan dansa så avstår du från att dansa genom att säga nej tack om du blir uppbjuden men man kan inte säga nej tack i skolan. Man kan inte säga nej jag avstår matten för jag kan inte matte. Då måste du lära dig och hur ska du kunna lära dig när ingen tar sig tid att förklara i klartext. Hur ska man lära sig att dansa om man kommer in i en grupp där alla redan kan och läraren kör på i den takten som de andra lär sig,de ligger långt före dig och du hinner inte komma ikapp.


Tänk dig att du är förälder till ett barn som har svårare att förstå självklara saker,att du alltid i klartext måste förklara saker och ting som för dig är självklart. Tänk dig att det blir stora konflikter för sådana små saker.

Omgiviningen förstår inte och de tycker ditt barn är jobbigt och störande i skolan,ditt barn är konstigt. Du är nog en dålig förälder och har uppfostrat ditt barn dåligt.

Du gör allt du kan för att vardagen inte ska vara totalt kaos och du griper efter varje halmstrå för att hitta hjälp,för att inte bryta ihop. Du börjar själv fundera på om du kanske är en dålig förälder och vad du gjort för fel.

Ditt barn kanske inte kan vara med på idrottsaktiviteter eller andra sammanhang där de behöver extra stöd,tydliga instruktioner och rutiner för det finns inte tillräckligt med kunskap eller resurser för att tillgodose ditt barns behov.


Om man inte följer normen eller om man behöver extra hjälp så hamnar man lättare utanför i samhället man platsar inte in och man hör inte hemma någonstans för du är ändå för "normal" för att det ska finnas rätt hjälp för dig.

Det finns inget mellanting.

Det är dessa barn som hamnar i gråzonen,de hamnar mellan stolarna och platsar inte in någonstans.

Ingen vill egentligen känna att de är deras ansvar,det finns inget fack att stoppa dem i,det finns ingen regel för vem som ansvarar för dessa barn.


Man kan jämföra det med en person som ser dåligt,utan glasögon kan han/hon inte läsa,inte skriva och kanske snubblar på saker. Om ingen upptäckte att detta beror på synen så skulle denna personen snart börja känna sig annorlunda och kanske också börjar dölja detta genom att hävda sig.

Med ett par glasögon blir vardagen och livet mycket enklare och man kan leva ett normalt liv.

Omgivningen förstår att utan glasögon som hjälpmedel är den här personen funktionshindrad.


Vem tar ansvar för att ge gråzonsbarnen ett par "glasögon" vem tar ansvar för att dessa barn ska kunna leva ett normalt liv???

På dessa barn syns det inte utan på och det som inte syns finns inte eller?


Min son har fått bra hjälp så jag gnäller inte för det men jag har kämpat för den och frågan är ska man behöva göra det? Ska man behöva krypa fram på knäna för att få hjälp för att man tillslut ska få ett par "glasögon"???


Avslutar med ännu en dikt till min älskade son (skriven för väldigt länge sedan vill jag tillägga)

 

Förkrossande glädje


Mamma,mamma jag lekte kung,riddare och slav med de andra barnen idag!

Jag fick vara med dem och slaven det var jag.

Jag skulle göra som de ville och hämta det de ville ha.

Mamma jag har vänner, det är väl bra?

-Så ont det gör i hjärtat mitt,så svårt det är att höra.

Ska jag säga vad jag tror,nej det kan jag inte göra.

Kan inte krossa din glädje och sudda ut ditt skratt.

Åh, Vad svårt det är, min kära lilla skatt!





 
ANNONS
 
Emma

Emma

26 januari 2012 23:47

Hej!
Mycket intressant inlägg! :) Lämnar ett boktips om du inte redan läst den, "Vilse i skogen, Hur vi kan hjälpa barn med beteendeproblem att hitta rätt. Ross W. Greene (2010). Handlar om just det du skriver om, helt fantastisk!
//Emma

http://eliassonemma.bloggplatsen.se

Rose-Marie

27 januari 2012 07:53

Ja den har jag läst,mkt bra :)

 
Ingen bild

Petra

27 januari 2012 09:49

Hej!! Bara älskar din blogg :) Så bra skrivet idag. Jobbar ju med en tjej som oxå är i en gråzon.Mittemellan handikapad??Kanske kan man kalla det så. Inte multi och inte högpresterande. Blev senast idag irriterad när hennes ridskola tyckte hon skulle rida i en knatte grupp! Och hon är 26 år. Snacka om att kränka henne :( Men jag tycker att ni föräldrar gör ett kanon jobb föe era barn. Kram Petra O

Rose-Marie

27 januari 2012 19:38

Tack! :-)
Ja det är ju ett handikapp fast jag kallar det oftast funktionshinder. Min son snart 13 år har en utvecklingsförsening samt aktivitets och uppmärkasamhetstörning. När vi följer våra rutiner och har struktur i vardagen funkar det rätt bra men om det rubbas så blir det sämre och det är då det blir ett funktionshinder/handikapp för honom. Samma i situationer som han har svårt att hantera det är då problemen uppstår.
Precis som min jämförelse med glasögon om en person som behöver glasögon inte har dem så blir det ett funktionshinder/handikapp. Men med glasögon fungerar det bra.

 
Ingen bild

Petra

27 januari 2012 20:27

Naturligt vis ska det stå funktions hindrad. ( Lite trött när jag skrev detta )Har du koll på att jag är Petra från Ödeborg och från stallet naturligtvis. Har ju ingen bild :) Tycker att Andre är en fantastiskt duktig kille ( Nu har ju jag inte träffat honom när han har lite problem ) / Petra

Rose-Marie

27 januari 2012 20:56

Aha jo jag tänkte det först men sen blev jag osäker haha

 
Anna

Anna

8 februari 2012 08:56

Hej hej!
Äntligen en ny "vuxen" blogg som jag tänker följa!:)
Har själv ett barn med autism och känner igen mej otroligt mycket i detta inlägg!
Särskilt i det där med "vad och när är nästa vecka", min son undrar mycket över vad som är "på riktigt" och inte..
Särskilt när vi tittar på Tv, ibland ser vi film med skådespelare, ibland är det direktsändning, ibland är det repris på en direkt sändning, och pippi är en sagofigur, men ändå skuttar hon runt i rutan livs levande..
Det som tycks så självklart för vissa är fullständigt obegripligt för min son..
Tack för en fin blogg och lycka till!!//Anna

http://anna-den enda bloggdrottningen

Rose-Marie

8 februari 2012 16:57

Tack :-) Jag är väldigt varierad i m in blogg så ibland kan det vara humor och ibland ledsamt. Det blir mycket kring NPF-diagnoser eftersom detta ligger mig varmt om hjärtat men ja som du kanske märkt är det väldigt spridda ämnen och tankar :-)

 
Anna

Anna

8 februari 2012 08:59

Hej igen!

Är det ok att jag länkar till din blogg!
Tror jag har läsare som skulle gilla din blogg!:))//Anna

http://anna-den enda bloggdrottningen

Rose-Marie

8 februari 2012 16:54

Ja helt okej,kollar in din blogg också :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30 31
<<<
Januari 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se