Jag fick en idé om att köra lite olika teman ibland på helgerna så det blir samma ämne både Lördag och Söndag,

på så sätt kan man skriva mer ingående fast i 2 inlägg.

Eftersom det värsta som hänt hittills i mitt liv är när min pappa blev sjuk och avled i cancer så tänkte jag börja med ämnet: Min pappa.

Tanken är inte att ni ska känna någon sorg och medlidande så här på helgen utan jag vill bara visa att trots all sorg man kan känna så kan man ändå till slut minnas tillbaka och t.o.m le lite även åt de värsta dagarna i ens liv. 

Det tar ett tag innan man kommer dit men det går faktiskt.

Idag kommer inte själva sjukdomstiden beskrivas utan jag kommer beskriva min pappa,hur han var och mina minnen av honom. Imorgon tar vi den jobbiga biten,det är trots allt Lördag.

Kom till mig med dina blommor när jag lever

Det var först efter Pappa dog som jag hörde hur omtyckt han var och det var väl även då jag själv förstod vad mycket han betydde för mig. Man tar varandra förgivet alltför ofta.

Pappa var lite känd här i samhället som cowboyen på järnhästen pga att när det var tillställningar och festligheter här så cyklade han oftast dit och cowboyhatten var ju självklart på när det var fest.

Pappa var en cowboy in i märgen och jag har märkt nu när jag själv är ute på olika countryfestivaler att han hade många vänner runt om i hela sverige.

-jaha ja så Sten-Åke var din pappa ja då har du detta i blodet säger de till mig och börjar dra upp massa minnen de har av pappa och speciellt då att han spelade munspel.

Han fick en gång tydligen stryk på hotellet i Högsäter för att någon inte uppskattade hans munspelande men oftast var det uppskattat.

Även då jag träffar folk här på orten får jag höra massa roliga saker de minns om pappa så han har iallafall inte obemärkt passerat förbi.

Pappa var liksom mig negativ mot nya saker och jag minns att micro skulle man inte ha för det var farligt att micra maten men liksom mig så ändrade han inställning efter ett tag och då var just den grejen sååå himla bra men det var först när alla andra köpt andra nyare saker.

Han var en sådan person som inte brydde sig så mycket om vad folk tyckte utan han var den han var och stod för det.

-Folk får väl ta mig som jag är sa han ofta och speciellt då det var finare kalas och man förväntades klä sig extra fint,sånt trams.

Men han var ändå väldigt fåfäng,han stod länge och kamma håret och jag förknippar honom av någon anledning med tandtråd för han kunde stå i en halvtimme med tänderna.

När jag flyttade till mitt barndomshem efter pappas bortgång så tittade jag bland hans pärmar och jag kan bara säga ett ord: ordningsinne!!

Herre gud han hade sparat varenda räkning i bokstavsordning och skrivit upp all el- och vattenförbrukning sedan de flyttade in i huset. Det har jag INTE ärvt av honom tyvärr. 

Pappa var rättvis men bestämd och jag hade bra mycket mer respekt för honom än för mamma men det behövdes nog för jag var ganska jävlig i tonåren   

Vad jag förstått var han inte guds bästa barn heller i sin ungdom,han har bla berättat att de hade en gammal brandbil som de åkte till Hunnebostrand och Kåtebol med.

Ja jag har hört ett och annat om hans raggartid minsann.

Det finns vissa saker som jag alltid ler åt när jag tänker på det och här nedan kommer några av dom:

Min bror Rino gick ofta i sömnen då han var liten och en gång var han påväg ut iklädd bara kalsonger och pappa hörde detta så han skulle gå upp och stoppa honom. Men brorsan var ganska snabb och började springa,hoppade lätt över damsugaren som låg mitt i hallen,pappa snubblade på den. Brorsan lyckades låsa upp ytterdörren och sprang ut (antagligen trodde han i sömnen att han var jagad) Pappa lyckades också ta sig ut men då var brorsan en bra bit ut på vägen och pappa efter (NAKEN) Jag undrar vad folk skulle sagt om de såg detta,hur en naken pappa jagar sin son mitt i natten. Men det slutade med att han iallafall fick stoppat brorsan och sen sov de gott resten av natten.

Pappa hade fest här hemma och när han blev lite varm i kläderna så började han skryta om sina kunskaper i Judo och hur bra han var på att göra judovolt. Detta gjorde att kompisarna ville se bevis och ja pappa var inte den som backade ur så han slängde sig mitt på golvet i vardagsrummet,dagen därpå gick han med nackkrage eftersom han lyckade få nackspärr av sín uppvisning.

Vi hade en bokhylla med låda nertill och ett barskåp upptill,barskåpsdörren öppnade man genom att luckan fälldes ner så den blev som ett bord. Pappa höll på att lägga i något i lådan och när han stängde den hade han fingarna emellan så han klämde dem och stod nerböjd över lådan och svor i samma ögonblick kom barskåpsluckan nerfarande och slog honom i huvudet. Pappa svor ännu mer kan jag meddela.

När jag var liten och gick hos dagmamman så kom pappa och skulle hämta mig och min bror men jag vägrade följa med honom för det var inte min pappa. Ingen förstod varför jag sa så tills de kom på att pappa hade på kvällen innan efter att jag somnat rakat bort både mustach och skägg,jag hade aldrig sett min pappa utan detta.

Ja jag tror att jag är ganska säker på att han absolut är min riktiga pappa,jag känner igen mig i honom av någon anledning  

Det finns mycket man kan säga om min pappa och det finns mycket andra har att säga,jag tar tacksamt emot era minnen (ni som läser detta och kände honom) så släng gärna in en kommenter om ni vill det.

Något pappa alltid sa var att när han dör då skulle minsann folk få komma på begravningen klädda som de ville och några blommor behövde han då rakt inte ha utan de kunde han gott få innan han dog.

Han gillade låten Liljor och här är texten på den,jag tycker den är passande och håller med pappa att man bör uppskatta varandra när man lever istället för när man dött.

Här på jorden idag när vi lever

finns det dom som ger oss hårda ord.

Men sedan när dörrskylten är nere,

så strör dom oftast liljor i vårt hår

Kom till mig med dina blommor när jag lever

och låt mig få njuta av dem då.

Vänta inte tills jag är död och borta

med att då som först strö liljor i mitt hår.

Här på jorden behövs våra blommor

ett vänligt ord när jag är svag och trött.

Vill du inte ge mig blommor när jag lever,

kom inte med dem sen när jag har dött

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...