Direktlänk till inlägg 12 januari 2012

Min son

Av Rose-Marie - 12 januari 2012 17:06

Även om de flesta av er som läser min blogg troligtvis redan känner mig så tänkte jag köra de här första inläggen som liten presentation om vem jag är och mina intressen så de som inte känner mig får en liten bakgrund av mig.

Nu har vi kommit till min son André som snart är 13 år,herre vad tiden går,jag är ju fortfarande 25 år  


André är anledningen till att jag började som aktiv i föreningen Attention,han har en utvecklingsförsening och jag vill hjälpa andra i samma situation. Ett osynligt funktionshinder finns oftast inte för allmänheten. Det som inte syns finns inte eller hur?!

När André var bebis var han ett mönsterbarn som man kallar det,alla tyckte att han var så lugn och gjorde inga större väsen av sig. Jag tyckte också detta var jätte skönt,han var som tjuren ferdinand som trivs bäst ensam under sin korkek. Så länge André fick vara i fred och leka med sitt babygym så trivdes han gott.

Men så började öroninflammationerna,han hade 9 före han ens fyllde 1 år och dessutom fick han lunginflammation samtidigt. Jag tyckte dock att det var märkligt att en så liten kan ha så många lunginflammationer utan att läkarna ens kollar upp det ordentligt så jag kontaktade tillslut en privat barnläkare som konstaterade att det var förkylninsastma och inte lunginflammationer. Så med mediciner höll vi iallafall detta i schack och när han hade fyllt 1 år satte de in rör i öronen så öroninflammationerna blev också mer sällsynta.


Men jag tyckte ändå inte att han var riktigt som mina kompisars barn i samma ålder,han pratade nästan inte och verkade inte intresserad av att prata. Naturligt i detta läge misstänkte jag att han inte hörde så bra och kontaktade då BVC som förmodligen tyckte att jag var en av många löjligt orolig förälder men de gjorde hörseltest på sjukhuset och det visade sig att han hade en fullgod hörsel. Språket kommer ska du se sa dom och klappade mig på axeln.

När André var 3 år så sa han fortfarande inte mycket och det han sa begrep ingen,jag hade fortfarande inte hört honom säga mamma. Nu började t.o.m dagmamman ifrågasätta om det inte var dags för någon utredning men BVC hävdade fortfarande att alla barn är olika. Jag undrar just varför de har språkkontroller på BVC????


Detta skapade så hemskt mycket frustration hos både André och oss föräldrar,han började få raseriutbrott när vi inte förstod vad han menade trots att han hade ett fantastiskt bra kroppspråk. Allt kändes som kaos och jag började tro att det var jag som inte gett honom nog med tid,han var ju inte så intresserad av böcker när han var mindre så jag läste inte så ofta,jag kanske hade pratat för lite med honom,ja tankarna var många.

Tillslut fick jag kontakt med en tjej som hade en dotter med samma sena språkutveckling. Dett kunde vara en språkstörning men hur mycket jag än tjatade hos BVC var det ingen som lyssnade.

När André var 4 år så kontaktade jag barnhabiliteringen och jag fick äntligen träffa en logoped som efter första besöket sa: Denna hjälpen skulle ju ni haft för länge sedan så ni kunde fått "tecken som stöd" utbildning! 

Jag ville så gärna spela in det hon sa och sen bege mig raka vägen till BVC och spela upp det,jag blev så ledsen och arg för att ingen lyssnat på mig. Men nu äntligen skulle vi få hjälp.

När André var ca 4,5 år hörde jag honom säga mamma första gången; LYCKA!!!


André var ändå så otroligt duktig på att försöka hitta andra ord när han inte visste vad saker hette så folk skulle förstå honom ändå som tex när min mamma var med honom vid havet och André ropade: -TITTA HAJBÅTAR!! Mamma begrep inte vad han pratade om förrän hon tittade ut på havet som var fullt med SEGELbåtar. (hajfenor)


Men ibland fick han vara extra tydlig som när han på en Måndag tjatade om diss och eftersom han oftast sa slutet på alla ord så förstod jag han menade godis. Jag sa bestämt att nej det är Måndag och du får vänta tills Lördag!!

Han blev mer och mer hysterisk när jag sa att det minsann var 5 dagar kvar till Lördag och han tjatade så jag tillslut sa åt honom att gå in på rummet. Då tog han mig i handen och drog in mig på toaletten och pekade och sa bestämt DISS!!!! Jaha han behövde visst KISSA!!! Jag förstod varför han blivit så hysterisk,tänk er själva att behöva hålla er i 5 dagar!


Ja så man har både roliga och tråkiga saker av alla dessa missförstånd som uppkom men vi lärde oss tillslut att förstå varandra och André blev bättre på att uttrycka sig sakta men säkert.

Dock låg han långt efter de jämnåriga både språkmässigt och mognadsmässigt så efter att han väntat 1 år längre på att börja förskolan så trodde man att han skulle komma ikapp lite.

När det sen blev dags för ettan så var hans inlärningssvårigheter såpass stora att jag blev rådd om prova särskola.

Det var ett svårt beslut att fatta men tillslut gick jag med på att testa 1 år.

Undertiden gjordes nu en grundlig utredning och det visade sig att André hade en lindrig utvecklingsförsening.

Han utvecklas men det går lite långsammare.

Idag går han sitt femte år i särskolan och han har lärt sig läsa,vilket jag var orolig för att han inte skulle.

Skriva kan han också hyfsat men slipper gärna. Särskolan har passat honom som handen i handsken och han vill inte ens därifrån. De har rutiner,scheman,lugn och tiden att få lära sig precis som han behöver.


Rutiner är också en sådan där sak som vi varit tvugna att följa till punkt och pricka här hemma.

Man vågar inte lova någonting utan att veta att det är 100% säkert och jag behöver planera in dagarna så att André ska känna sig trygg.

Ja jag skulle kunna skriva en hel bok om hur det är att vara förälder och kämpa för sitt barn men jag avslutar med en dikt jag skrev till André när han var yngre. Den säger nog en del om detta med rutiner och planering.

Och jag lär säkert återkomma till detta ämnet senare i min blogg.


Planering,rutin och struktur
 

Livet med dig lilla vän innebär mycket planering och rutin.

Blir något fel rasar vardagen likt en ruin.
På alla frågor krävs ett korrekt svar.
-ska vi åka bort imorgon och var?
-Vilken bil ska vi ta,den röda eller blå?
-ska vi cykla eller gå?
-hur länge ska vi stanna,hur många nätter ska vi sova?
Jag måste tänka på svaren,vågar inget lova.
Livet med dig lilla vän kräver mycket struktur.
Går något snett är det som att riva en mur.
Men när allt är ordning och reda då går allt så bra.
Ett liv utan dig skulle jag aldrig vilja ha!









 
ANNONS
 
Ingen bild

Mammatess87.bloggplatsen.se

16 januari 2012 22:29

Hej! Sprang på din blogg & går igenom alla dina inlägg. Har kommit så långt som till detta inlägg om din son & skulle vilja kommentera den. För det kändes faktiskt lite som att du skrev om mig ;-)

Jag har aldrig varit sen med språket (inte vad jag vet) men när jag var yngre det vill säga från förskolan till 7e klass så var jag ett "speciellt" barn. Jag kunde inte sitta & leka ensam (ville alltid ha en vuxen kring mig) jag fick raseri utbrott (oftare än "vanliga barn" osv. I skolan "fattade" jag inte mycket, hängde inte med på lektionerna. Hamnade på bup (barn och ungdoms psyk) och det gjordes utredningar! Fick "diagnos" (lätt lindrig utvecklingsstörning) har gått på särskolan 7-9an och hela gymnasiet i 4år. Fick gå ett år extra! Har inlärnings svårigheter, svårt och ta för mycket instruktioner åt gången (om det blir så) blir jag ledsen, stressad och orolig! jag har ibland svårigheter att koncentrera mig!

I början skämdes jag över mitt handikapp! men idag kan jag nästan vara stolt över det, för det bevisar bara att jag är den jag är :) men ibland kan det vara frustrerande många gånger och då avskyr jag det.

Har nämligen en son på 3½ månad. Och när han skriker väldigt mycket vissa dagar & speciellt vid "fel" tillfällen som när jag ska göra middag åt mig och sambon då kan jag bli stressad, orolig & ledsen.

Men oftast går det bra!

Förlåt, gud vad jag babblar på! Inte meningen. Vela bara berätta lite om mig! Men blir snart en halv bok snart om jag inte ger mig.

Intressant och bra blogg, men sorglig :'(

Ha en bra dag! Hälsa din son att han är unik och värdefull precis för person han är. Tummen upp för honom! =)

Rose-Marie

16 januari 2012 22:58

Hej,kul att du följer bloggen och det lär garantert komma fler inlägg om just detta ämnet. (NPF diagnoser) Det är tufft att ha ett funktionshinder/handikapp som inte syns utan på men känns inuti.
Det är dessutom svårare att få hjälp och stöd än om man tex sitter i rullstol.
Ämnet ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas att man kan ge råd och stöd till de som behöver genom att dela mina erfarenheter av det.
Kämpa på tjejen!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Rose-Marie - Söndag 13 jan 21:09


Jag fick en kommentar till mitt tidigare blogginlägg, "jakten på pusselbitar" ,som handlade om att jag blev inspirerad och motivierad av tränarutbildningen jag då hade deltagit i.Jag vet dock inte om den som skrev kommentaren har förstått inlägget ri...

Av Rose-Marie - 6 november 2018 00:30


Jag älskar att bli inspirerad och att hitta motivationen att hela tiden försöka göra saker ännu bättre. Känslan när den där lågan tänds om och om igen även när den bara ligger och pyr så där lagom för att inte slockna..... Kanske känns det till och m...

Av Rose-Marie - 22 oktober 2018 21:40

I slutet på 80-talet och början av 90-talet så var vi ett härligt gäng ungdomar i Färgelanda Judoklubb och Tommy Widekärr som håller sig kvar än idag var vår coach.Han var alltid med oss och tog oss runt överallt i Sverige, vi åkte på tävlingar och l...

Av Rose-Marie - 23 september 2018 19:31


Min tanke när jag började med Judon igen (2016) var att bara träna för att det var skoj och att jag skulle träna när lusten föll på.Ja det säger ju sig själv att "när lusten faller på" inte är en bra plan. Det är väl rätt sällan som man egentligen ha...

Av Rose-Marie - 3 augusti 2018 22:20

Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...

Presentation


Jag skriver från hjärtat om allt mellan himmel och jord

Fråga mig

30 besvarade frågor

ÄMNEN

Senaste inläggen

Arkiv

Tidigare år

Gästbok

Andras bloggar

Länkar

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ rosetta med Blogkeen
Följ rosetta med Bloglovin'

Besöksstatistik

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24 25 26 27
28
29
30 31
<<<
Januari 2012 >>>

Omröstning

Jag blev osäker på om jag valde rätt bloggforum när jag såg åldrarna här. Jag har iofs inget emot yngre läsare men är nyfiken på åldrarna här. Hur gammal är du?
 13 eller yngre
 Mellan 14-18
 19-22
 23-28
 29-35
 36-45
 46-50
 Äldre än 50

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se