Direktlänk till inlägg 10 januari 2012
Förmodligen har jag för mycket fritid över för nu satte jag mig och började på en blogg vilket förvånade mig själv,vad har jag att komma med?
Ni får väl se vad som erbjuds,själv har jag ingen plan utan det kommer helt enkelt vara taget ur vardagen och intryck jag får under dagarna. Ibland roligt och ibland allvar för det är så vardagen ser ut för oss flesta antar jag.
Så här i starten av 2012 har jag överraskat mig själv en heldel som tex igår när jag plötsligt återvände till min Judoklubb som jag varit delaktig i sedan jag var 6-7 år tills jag hoppade av karriären 1996. Därefter har jag varit aktiv av och till,jag brukar se det som ett beroende för jag faller väldigt lätt tillbaka när jag haft uppehåll.
Så nu när jag varit "judofri" i 2,5 år föll jag tillbaka igen. Så vi får se hur länge det blir denna gången.
Just nu sitter jag med träningsvärk men jag tänker släpa mig dit imorgon igen.
Mitt största problem är att när jag gör något så är det allt eller inget, något mellanting finns liksom inte.
Men jag har ändå en plan för 2012,det ska bli mitt år.
Jag ska prioritera saker som jag själv vill,ta bort saker som gör mig stressad och lära mig säga nej.
Det låter kanske egoistiskt men vissa saker behöver man helt enkelt göra för sin egen skull.
Så jag frigör lite fritid för mig själv detta året.
Jag har tex länge varit aktiv i en förening som heter Attention som är ett stöd för barn,vuxna och anhöriga med NPF diagnoser (ADHD,Asperger,tourettes,dyslexi m.m) nu avgår jag från styrelsen. Jag gör inte detta för att jag inte är intresserad längre utan för att när man börjar tycka saker blir motigt och man blir stressad av det så gör man inget bra jobb.
Ett sådant uppdrag ska bygga på engagemang för att man tycker det är roligt och inte ett tvång.
Nu kan jag istället hjälpa till när jag behövs för att jag själv vill och inte för att jag måste.
Jag tror att jag gör ett bättre jobb då.
Det var så jag kände med Judon i slutet när det började gå för bra för mig. Jag ställde för höga krav på mig själv. Jag började Judogymnasiet och kom med i Junior Landslaget och plötsligt var judon ett tvång. Att träna och tävla var inte längre något jag ville för bara min egen skull utan jag kände mig tvungen.
Nu kan jag träna för att jag tycker det är kul och ingen förväntar sig att jag ska vara bland de bästa.
Jag ser dock inte negativt på mina insatser i Judon eller i Attention eller något annat jag engagerat mig i, snarare tvärtom,det har gjort mig till den jag är och jag har lärt mig massor av det jag gjort.
Men jag måste lära mig att inte ställa så höga krav på mig själv,jag vill så mycket och ibland blir det för mycket på en och samma gång.
Ja jag satsar på ett kravlöst år helt enkelt!
Det har nog inte undgått många att en 20-årig kille med down syndrome blivit skjuten av poliser då han hade tagit med sitt leksaksgevär och gett sig iväg hemifrån i tidig otta. En kille som hade en vuxen kropp men ett barns sinne, en kille som förm...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
|||
16 | 17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 |
|||
30 | 31 | ||||||||
|